KÖPENHAMN. När Oscar Wendt bryter på danska vill jag rycka diamanten från hans högra öra.
När Carlo Ancelotti verkar livrädd för FC Köpenhamn vill jag skicka hans skräck över bron och visa honom... äsch, det skulle bara sluta med min gamla VHS-kassett och Johnny Ekströms hockeyfrilla.
Den svenska avundsjukan är inte vacker.
Tyvärr är den också orimlig. Ska man vara avundsjuk på FC Köpenhamn kan man lika gärna vara det på Sjaktar Donetsk. Skillnaden är bara att Donetsk ligger mycket längre bort.
Att bli inspirerad av FCK:s äventyr i Champions League är en sak. Däremot tar man sig för pannan när svenska spelare och ledare uttalar sig i stil med: "Om FCK kan så borde väl..."
FCK på en annan nivå
FCK må ha ett par svenska nyckelspelare i sin elva, annars finns här ingenting som påminner om allsvenska klubbar. FCK befinner sig på en helt annan nivå - ekonomiskt och spelmässigt - och ingen gång blev detta så smärtsamt tydligt som under den allsvenska slutspurten i höstas.
Samma dag som vi fyllde tidningen med jublande Malmöspelare (efter en seger mot Brommapojkarna) spelade FCK 1-1 mot Barcelona i Parken.
Mikael Antonsson, mittback i FCK, säger:
- Barcelona rådde vi inte på, det blev ju oavgjort.
Det låter inte ens kaxigt.
En framgång i Champions League var bara nästa logiska steg.
"This is the headline...?"
Att FCK också verkligen spelade sig till den här åttondelsfinalen har gett självförtroende. Man märker det främst på tränaren Ståle Solbakken. När Solbakken får frågor om Chelseas svaga form njuter han, och när någon undrar hur han, som gammalt Liverpoolfan, ser på Fernando Torres övergång leker han med den brittiska reportern.
- This is the headline for English newspaper, yeah?
Att Chelsea är favorit är givet. Men när man hör tränarna prata låter det inte så. Solbakken talar om att "gå ut och föra spelet" och att flera av hans spelare "tror att de är bättre än Chelsea." Carlo Ancelotti suckar över att endast tre av hans spelare - John Terry, Branislav Ivanovic och Petr Cech - är i form.
Efter Chelseas kollaps i England är Champions League i princip det som återstår för laget. Och cuprutin finns det gott om. Chelsea har gått till åttondel eller bättre de sju senaste åren och den som en gång sköt tillbaka klubben till finrummet är också spelaren som nu måste stoppas.
Ingen vanlig gammeldansk
I Chelsea glömmer ingen Jesper Grönkjaers vårmål mot Liverpool 2003.
Det målet gav Chelsea fjärdeplatsen i ligan. Sedan presenterade sig Roman Abramovitj och startade en ny era. I dag är Grönkjaer en gammeldansk som mår bättre än vad Chelsea gör.
Den osäkerhet som ändå finns i FCK består i att laget kommer från ett långt uppehåll. Rosenborg har krossats med 5-0 i en träningsmatch (ingen bra värdemätare, enligt Solbakken, apropå att ha nått en ny nivå) men allt, allt, allt har handlat om att förbereda spelarna för Chelsea.
Solbakken uppskattar att han har gett 22 presskonferenser bara inför åttondelen och nu är han trött på att snacka: nu vill FC Köpenhamn bara ösa.
Nöjd med att få titta på
Varje gång jag är i Parken slås jag över vilken härlig arena det här. I kväll klär sig 35 000 danskar för fest, sedan ska de gå hit och sjunga så högt att det ekar över sundet.
Mycket talar för att det blir en magisk afton.
Som svensk får man vara nöjd med att åtminstone få titta på.