Torbjörn Nilsson var själv på plats när kraven på Janne Carlssons avgång kom från läktaren där Öis-klacken står på Gamla Ullevi.
- Jag satt inte så långt ifrån och de var ju ganska högljudda, men det är svårt att tänka sig att de som visade sig så öppet är så fega att de gömmer sina ansikten, säger Torbjörn Nilsson.
Känner du Janne Carlsson som, tillsammans med sin familj, utsatts för hoten?
- Nej, men vi hejar när vi möts, svarar han. Men nu gäller det att ställa upp för en kollega.
Har du några råd om hur man kan hantera huliganproblemet?
- Jag har tidigare alltid sagt att man inte ska skriva om det, för då får dom ju sin arena. Men i ett sånt här fall är det ju svårt när det är så allvarligt och offentligt. Då kanske det är bättre att bemöta det öppet och visa att vi inte tolererar det.
När Torbjörn Nilsson tränade Öis gick klubben upp i allsvenskan, men hans sejour i klubben slutade med degradering.
Fick du ta emot några hot då?
- Nej. Det kunde vara en del hårda ord, men allt var öppet, säger han.
Några hot upplevde han heller inte som utlandsproffs i PSV Eindhoven och Kaiserslautern.
- Jag hörde inte talas om att någon skulle ha hotats, berättar Nilsson.
Han lägger till en fundering:
- Inom fotbollen finns det ju huliganer både här och där nu för tiden. Men varför finns det inget inom hockeyn? Det borde man fundera på.