Mikael Stahre har knappt haft en arbetsvecka den här säsongen utan att någon kallat hans storsatsning i IFK Göteborg för ett misslyckande. Ändå har han varit med om tuffare saker i karriären.

- Förstå när jag stod där som 18-åring och tränade Hammarbys pojkar 13 och var ansvarig för en hel åldersgrupp på 60 spelare och när föräldrar kom med klockan och sa att deras barn inte spelade tillräckligt mycket och på fel position.

Stahre skakar på huvudet.

- Nu är det supporterfalanger eller media som kritiserar mig, men det var tuffare då med föräldrarna när jag var 18 år.

"Det skulle vara hybris"

Vinner IFK Göteborg mot gamla klubben AIK säkrar man inte bara nytt allsvenskt kontrakt - man sänker sannolikt även ärkerivalens gulddrömmar.

Inför säsongen beskrevs Stahre som en svikare av AIK-fansen.

Blir det någon målgest om ni gör mål mot AIK eller tillhör du kategorin tränare som håller igen med firande mot gamla klubbar?

- Om jag skulle tänka på hur jag skulle göra när vi gör mål så skulle det vara hybris.

- Men, fan... alltså, där finns inga spärrar.

Inför säsongen var Blåvitt, med miljonköp som Nordin Gerzi c och Daniel Sobralense, favorit att vinna allsvenskan, eller åtminstone nå Europaspel. Stahre vet att hans debutsäsong i IFK kommer att summeras som ett fiasko. Han har redan fått uppleva att de egna fansen stormat en träning.

- Man kan inte vinna varje år. Det är inte bara att trycka på en knapp. Det är en process. Men jag vägrar gömma mig bakom att det tar tid tillsammans, speltid och arbetstid. Jag vill aldrig och kan inte använda ursäkten "Det får ta den tid det tar". Den tiden har jag inte i en klubb som IFK Göteborg.

Ärtsoppa och gulasch

Bland fansen finns det två saker som folk hänger upp sig på när de analyserar säsongen. Den första är teorin att det var sportchef Håkan Mild som värvade alla spelare och att det inte var dina nyförvärv.

- Alla nya spelare var jag delaktig i, och samtliga är bra fotbollspelare.

Levde alla upp till dina förväntningar?

- Absolut! Men vi har även spelare som varit i klubben längre. Det är inte som att jag sätter de nya i ett hörn och att de nya äter ärtsoppa samtidigt som de andra äter gulasch. Vi vinner och förlorar som ett lag. Att det skulle vara en fiaskostämpel på samtliga nyrekryteringar håller jag inte med om.

Den andra vanligaste kritiken är att du saknar rutin för det här jobbet. Många säger att du vann SM-guld med AIK under din säsong som huvudtränare för att du fick ta över en spelartrupp som redan var bra och sedan misslyckades du i Grekland.

- När det gäller rutin vet jag inte vad jag ska göra mer. Jag är 37 år och har varit heltidsanställd tränare sedan jag var 24 år. Jag har högsta utbildningen i landet. Jag har vunnit alla olika SM-guld. Jag har tagit lag från division 1 till superettan. Jag har vunnit allsvenskan och supercupen. Jag har varit tränare i Grekland innan jag fyllt 37 år.

Inte rädd att förlora jobbet

- Vinner man alla titlar och derbyn, då kan man inte komma så mycket högre i svenska mått. Det är många jävligt duktiga tränare som aldrig vinner någonting. Vinner man saker varje säsong som jag, slår man huvudet i taket varje säsong då... då har man José Mourinhos "record".

Har du varit rädd att förlora jobbet någon gång under säsongen?

- Nej, aldrig. Jag har aldrig känt någon betänklighet bland spelare eller ledare. Vi har bara kört på och försökt vara positiva i allt det negativa. Tar man in de känslorna som finns på nätforum, bland supportrar, går det inte.

Är det därför det blir så skadligt när supportrar har kvartsamtal, som när de kom till på träningen?

- Ja. Vi lever i en värld där många vaknar upp och känner sig som supporter nummer ett och för många är det viktigare att vara Blåvittsupportrar än att vara familjefar. Det måste man ha respekt för, men sedan hoppas man också att de ska leda till en positiv anda. Sådana saker är aldrig bra, inget jag står bakom, men man måste ha respekt för att fotboll berör mycket. Gillar jag inte det, tar jag in de känslorna för mycket, eller om det påverkar mitt sociala liv, då är det bara att sluta.

En känslomissig hiss

Mikael Stahre har en relativt tydlig bild av varför säsongen misslyckats.

Laget har bland annat skapat målchanser som ett topplag, men inte förvaltat dem lika bra.

Man har spelat med för många olika backlinjer.

- Vi har spelat med sex olika mittbackar. Då blir det ingen stabilitet.

Han beskriver även smeknamnet Real Göteborg som en last och "känslomässig hiss".

- Jag tror inte att vi trodde att vi var Real Göteborg, men däremot måste man vara medveten om att det finns extremt många tydliga fallgropar som man kan gå in i. Att man tror att man är bättre än vad man är. Att man inte spelar efter sina begränsningar. Att man glömmer bort att det fundamentala i idrott är att jobba extremt hårt, tackla, springa och skava.

Finns det spelare som ramlat ned i fallgropen Real Göteborg?

- Just den fallgropen tror jag inte, men det blev ett väldigt stort tryck på spelarna från omgivningens sida och då blir besvikelsen extrem. Det som sägs, att det är ett fiasko, blir sanningen.

- Det är alltid tungt att förlora, men om man i vanliga fall får en tegelsten över huvudet när man förlorar så fick vi tio tegelstenar över oss efter en förlust.

"Jag vet hur det funkar"

IFK Göteborg har 11 poäng av 15 möjliga sedan den viktiga upphämtningen från 0-3 till 3-3 i Sundsvall.

- 0-3 mot Sundsvall, då var vi i avgrunden. Vi har varit i avgrunden och vänt. Det kunde ha gått käpprätt åt helvete... Käpprätt åt helvete.

Stahre säger hej då till Daniel Sobralense utanför Kamratgårdens matsal. Han kramar om brassen.

Kommer folk fram och peppar dig på stan?

- Det är inget jag ...

Han tystnar.

- Jag vet hur det funkar. Jag vet hur vaktmästarna i Väsby var när det gick dåligt och när det gick bra. Vi vann två träningsmatcher av 13 med Väsby 2007. Sedan gick vi som tåget och gick upp i superettan och gick till semifinalen i cupen. Då svänger det från att de knappt öppnade idrottsplatsen till att det är schwarzwaldtårtan i slutet av säsongen.

- Hade jag varit naiv och tänkt "Det här är lätt eller kul" hade jag inte tagit det här uppdraget. Jag visste att det skulle blåsa utav bara helvete här, det är därför jag tog det.... Visst, det finns stunder då jag tänker "Det kanske hade varit bättre om jag valt en annan yrkesbana", men samtidigt, när man vinner mot Malmö på bortaplan då skulle man vilja åka hem i spelarbussen i 25 timmar.