Och det som skulle vara en fest och för en stund också blev en fest föll ihop och matchen bröts och publiken tvingades gå hem.
För när Helsingborgs IF gjorde 1-0 slängdes det in ett knallskott från Malmö FF:s supportersektion mot HIF:s målvakt Pär Hansson.
Och när han la sig ner i gräset sprang en man in på planen och slog till Pär Hansson.
Mörkermänniskor med grumliga instinkter som förstör, förgör och river ner och jag skriver det här några timmar efter att matchen avbrutits.

Jag känner en sorg. Axlarna sjunker ihop, hjärtat gör lite ont och jag biter ihop käkarna.
Vilka jävla idioter. Har de inte lärt sig någonting? Varför förstår vissa så lite?
Samtidigt.
Jag känner en sorg, men ingen uppgivenhet.
För just nu, i denna stund, må de med grumliga instinkter som förstör, förgör och river ner, just nu, i denna stund, är det deras destruktivitet vi tänker på.
Men det finns en annan verklighet också.
Det finns en annan sida av svensk klubblagsfotboll och den är så mycket vackrare än så.
Men vi ska orka se den också.
Och det är inte så lätt en dag som denna.

Fast om vi inte försöker, om vi inte anstränger oss att också se det positiva som så många fotbollsfans skapar, stämningen de bygger upp, dras vi alla ner i den där klibbiga, äckliga, förbannade gyttjan.
Och där vill vi inte vara.
Vi får inte fastna i det negativa.
Om jag är på en musikfestival och någon i publiken slänger upp en ölflaska på scenen (det har hänt på flera konserter som jag bevittnat) eller om någon blir misshandlad påstår jag inte att det är fel på musikindustrin.
Då idiotförklarar jag individen som slängde upp en ölflaska eller som bråkade.
När det kommer till fotbollssupportrar så generaliserar vi och klumpar ihop och ALLA fotbollsfans är plötsligt våldsmän, ALLA fotbollsfans ställer till med jävelskap och en sådan här händelse får sådana synpunkter att grassera, det blir ännu enklare att generalisera och klumpa ihop.

Hur kritiserar vi rätt saker utan att döma ut allt och alla?
Och hur ska vi göra för att något liknande inte händer igen?
Jag vet inte. Frågan är oändligt komplicerad. Det finns inget entydigt svar.
Jag kan tycka å ena sidan, men snabbt också å andra sidan.
Som spelare är det lätt att känna sig maktlös. Vad ska och kan jag göra för att hindra att en åskådare får för sig att kasta in något? Vad kan jag göra när någon som påstår sig hålla på mitt lag visar brutalt dåligt omdöme? Hur långt sträcker sig mitt ansvar som spelare? Som kapten? Hur stort ansvar har en tränare eller en styrelseledamot?
Som spelare är min grundkänsla att allt ska avgöras på planen. Blir det läktarproblem under en match och den tvingas avbrytas kan jag tycka att matchen ska återupptas och spelas färdig vid ett senare tillfälle.

Samtidigt säger jag inte att det är fel att bryta matchen och tilldöma poängavdrag åt det lag vars supportrar orsakat problemen. Om man kan klargöra vilka som gjort det, vill säga.
På samma gång känner jag att det i förlängningen skickar ut tveksamma signaler. En enskild handling av en eller några få personer får gigantiskt stora konsekvenser och därmed ger vi vederbörande en maktposition som de inte ska ha. Vi tycker att det borde vara självklart att alla människor tänker rätt, gör rätt, men bland 24 000 åskådare finns det alltid några med grumliga instinkter som förstör, förgör och river ner och vi tycker kanske att det är för jävligt att en allsvensk match bryts, men vi ska inte ta för givet att alla människor tycker så.
Det kanske till och med är en kick för vissa att utföra en handling som får så stora följder.
Det blir våldsmännen som dikterar villkoren.

Så mitt i all ambivalens kan jag tycka att man istället ska fokusera på att bestraffa individen som utförde handlingen och låta spelet ha sin gång.
Fast jag vet inte med säkerhet.
Men jag vet att bestraffningen som drabbade AIK - böter och förlorad match mot Syrianska - inte hade avskräckande effekt på de som förstörde gårdagens match.
Jag blir sorgsen över det inträffade och jag blir sorgsen över att så många vackra saker inte får vara just det de är - vackra.
Att allt ska smutsas ner.
Vi är värda så mycket mer.