Nästan prick tolv år efter bragden på San Siro har Helsingborg chansen igen.
Jag var på plats när HIF skrällde mot Inter 23 augusti 2000.
Mirakelkvällen i Milano är ett oförglömligt minne.
Då gjorde ett sargat allsvenskt lag egentligen det omöjliga - nu känns de två stundande avgörande kvalmatcherna mot Celtic betydligt enklare.
Den gången tog Sven Anderssons straffräddning HIF vidare in i Champions League.
Efter 1-0-seger hemma på Olympia räknade ändå alla med storstryk i returen i Milano.
Men tack vare storspel av högklassiga nyförvärvet Alvaro Santos - jo, samma brasse som nu - och hjälteinsats av San Siro-Sven levererade svensk klubbfotboll en Europabomb.
En av de största någonsin.
Från Rio-Kalle till San Siro-Sven - vad kan Pär Hansson ställa till med?
Jag minns hur HIF då, för tolv år sedan, tacklades hårt av både sportsliga och ekonomiska problem och ändå sensationssegrade mot Inter i Milano.
Jag beundrade HIF för det.
På något sätt hände det alltid saker i föreningen, då som nu, det kunde blåsa ordentligt.
Nya ledare, tränare, spelare, men en turbulens som på något sätt stärkte klubben.
Dynamiske ordföranden Ingvar Wenehed hade lovat HIF ett guld och erövrade det också 1999, med Åge Hareide som tränare.
Efter Hareide kom Nanne Bergstrand. Men han fick sparken, trots att den nuvarande Kalmartränaren ledde bragdgänget på San Siro den sommaren. En skandal.
HIF:arna var i obalans när Champions League-gruppspelet inleddes och slutade sist.
Enda trösten var att de var ensamma om att ta poäng borta (0-0) av Bayern München, det tyska laget som tog hem titeln i maj följande år.
Som sportjournalist var det lätt att bli charmad av Wenehed - om man jobbade för en rubrik så fick man den också.
HIF-presidenten körde sitt framgångsrika race, men tömde resurserna och var klok nog att avgå när han (och klubben) stod på topp.
Efterträdaren Claes Johansson fick det inte lika kul och blev inte heller gammal på posten.
Pengarna var slut, Johansson fick ta smällen.
HIF förlorade sina bästa spelare ur SM-guldlaget, skrev långa och kostsamma kontrakt.
Och några år senare fick Helsingborg stad gå in med 20 miljoner kronor för att rädda klubben.
Ok, tillbaka till det allra roligaste, det som hände i augusti 2000.
Ingen kan någonsin ta från HIF bragden.
När hela högen överlyckliga HIF-spelare alldeles vilda kastade sig över Sven Andersson, som räddade straffen på övertid inför 50 000 knäpptysta italienare, befarade jag att målvakten knäckte revbenen.
Ingen fara, San Siro-Sven stod pall för allt.
Han hade svettats färdigt, tog resten av stressen med ett leende.
Vi gjorde nämligen intervjuerna i flygande fläng, springande mot ett charterplan som hade bråttom hem mitt i natten.
Inget svenskt lag har kvalificerat sig för gruppspelet i Champions League sedan hösten 2000.
Här är en morot för Helsingborg: Jag tycker att oddsen är bättre nu än då.