Den 24 september, halvtimmen efter heta matchen mot HIF på Olympia.
Johan Dahlin möter pressen, rak i ryggen, svarar på om hur det där Jere Uronen-skottet kunde smita förbi honom.
Det fanns en tid då 26-åringen hade skytt det där ögonblicket, hur han låtit misstaget gnaga, tyngts av mediekritiken, gått ner sig mentalt. Inte längre.
Den 24 oktober, två dagar före MFF:s match mot Djurgården, när Dahlin och hans lagkamrater är mitt uppe i kampen om SM-guldet, säger han avslappnat till KvP:
- Äh, klart jag var knäckt för mina lagkamrater, men det är ju ni i medierna som förstorar upp allt. Man har en utsatt position. En forward kan missa en straff, sedan gör han mål - då blir han plötsligt gudaförklarad. Mot HIF hade jag 89 minuter som var prickfria, jag räddade ett friläge - men det var det ingen som nämnde.
En målvakt som räddar bollar - det är Dahlin en av allsvenskans bästa på att göra - är värd massor för sitt lag.
En som dessutom har den mentala styrka som krävs i tuffa matcher - han kan vara guld värd.
- Det är det här man vill uppleva, det man längtar efter. Det är bara roligt och jag behandlar de här matcherna som vilka som helst, blir inte mer nervös på något sätt.
Han står stark, MFF-målvakten - men han har inte kommit dit av sig själv.
Ungdomen var annorlunda.
- Absolut. Det var väldigt jobbigt, jag tog åt mig för mycket. Stod det tio positiva och en negativ sak så satte sig den negativa, så jag har fått jobba mycket med det. I dag har jag inställningen att alla gör misstag, ingen gör dem med flit, och det är de sämre matcherna man lär sig mest av, resonerar Dahlin.
I nsikten har inte bara kommit av sig själv?
- Nej, jag har tagit hjälp. Under tiden i Norge (Lyn) hade jag en idrottspsykolog som heter Frank, han var jättebra för mig. Sedan har jag jobbat mycket själv också, och med mina målvaktstränare, de har alltid gett mig bra stöd. Vi sitter ju i samma båt.
Med åren har unge trollhättekillen Dahlin vuxit ut till den mentalt stabile man som i dag resonerar så här:
- Jag går gärna igenom matcherna med tränare, med lagkamrater, de som förstår sig på det. Man får tycka och tänka vad man vill, men det är lätt som spelare att ta på sig för mycket när det går dåligt. I dag gör jag inte det. Jag kan hantera det bättre.
Och det är ett måste för en målvakt.
Ingen annan position är så utsatt.
Ingen annan spelare syns och märks så mycket.
På gott och ont.
- Men jag gillar det också, säger Dahlin och ler.
- Jag gillar att synas där det händer det grejor. Nu gick det bra senast (superräddning i slutskedet av Kalmarmatchen), då fick jag synas på ett positivt sätt. Då får man ta det negativa också.
Med farsan Stefan "Tarzan" Dahlin som känd målvakt (i bland annat Elfsborg och Oddevold) kan man tänka sig att det var en självklarhet hur framtiden skulle te sig, såväl för Johan som yngre brorsan Erik, 23, sedan länge i IFK Göteborg.
Men Johan berättar en annan historia:
- Farsan har aldrig lagt sig i, vi fick välja själva, var vi skulle spela eller vilken sport vi skulle hålla på med. Och jag spelade faktiskt ute till jag var 13-14 år.
Och först i den vevan valde han sport.
Det fanns annat som lockade. Ishockey.
- Äh, jag var "average" (medelmåttig), flinar han.
Nåja, bra nog för att spela TV-pucken för Västergötland i alla fall.
Målvakt där också?
- Nej, nej, jag var back. Men ingen bättre sådan ... haha.
19 år gammal lämnade Johan Sverige, för Oslo, gick på Toppidrottsgymnasiet i Bärum och spelade för Lyn där karriären tog fart.
En kort låneperiod i Trelleborg, starka insatser i U21-EM på hemmaplan 2009 - sedan hade Malmö FF bestämt vilken målvakt som skulle ge klubben den stabilitet och den trygghet man saknat.
Belöningen kom redan i och med SM-guldet 2010.
Andra minnen från den tiden, eller snarare strax dessförinnan, är bortsuddade.
Åtminstone vill Dahlin gärna att det ska vara så.
Även om skriverierna om hans rygg fortsätter:
- När jag var avstängd (mot Syrianska, 1 oktober) så var det en journalist som skrev att jag var skadad, att det var ryggen som ställde till det, utbrister Dahlin och ser ut som om han undrar vilken koll vårt skrå har, eller snarare inte har.
Fakta är, enligt Johan:
- Jag har inte haft problem med ryggen på tre år. I fjol var det magen jag opererades i, då trodde nog många det var ryggen.
Men den är verk ligen bra nu? Då slår vi fast det?
- Ja, ja, absolut. Det är jätteskönt.
Inför den här säsongen gick snacket: "Dahlin lämnar MFF i sommar".
MFF-ledningen agerade, knöt upp Viktor Noring, men denne lämnade stan och åkte tillbaka till Trelleborg i somras.
Orsaken?
Dahlin - vars kontrakt skulle gå ut efter säsongen 2012 - var inte alls på väg bort.
I stället skrev han på ett nytt tvåårskontrakt.
- Jag trivs så bra, här får jag spela och utvecklas, är den enkla förklaringen.
Johan Dahlin är i Malmö för att stanna. I alla fall ett tag till.
- Klart jag vill utomlands, annars hade jag inte hållit på. Men när, hur och var - det vet jag inte. Viktigast för mig är att spela bra och utvecklas, och det gör jag i Malmö. Gör jag det tillräckligt bra, då kommer jag iväg. Men det är ingen brådska.
