Det är den ständigt förbannade tränaren som styr AIK, som leder den sportsliga verksamheten med järnhand.
Det demokratiska myset, bollningen av idéer med dåvarande sportchefen Björn Wesström - under Mikael Stahre - är som bortblåst.
Det erkänner också den nuvarande sportchefen Jens T Andersson:
- Så är det ju. Micke och Björn var tajtare och hade jobbat länge ihop. Jag och Alex har känt varandra några veckor, så det påverkar ju givetvis sättet att jobba.
I går var åter Dulee Johnson bänkad av Miller.
Säga vad man vill om den killen (Dulee, alltså), men nu när han ändå finns i truppen så är det skumt att inte använda en av få offensivt begåvade spelare. Inte minst när Miller just nu förfogar över en offensiv som är mer tandlös än Skalle-Pärs käft.
Där finns Mohamed Bangura.
Punkt. Inget mer.
Jo, förresten. I går hade målvakten Ivan Turina en assist på Banguras mål, och dessutom en ganska farlig vänstervolley på tilläggstid.

Alex Millers AIK har matchat hårt på sistone, i allsvenskan och i Europa League, och omkastningarna i startelvan får en att tänka tillbaka på Rikard Norlings tid i klubben.
Och den tuffa delen av spelschemat som man är två matcher in i nu, och som jag redan nämnt vid ett par tillfällen, verkar gå hårt åt laget. Två jobbiga torskar i rad nu - Örebro och Blåvitt.
Jag gillar Millers satsning på en tät defensiv, men det går ju inte att helt släppa det offensiva tänket - och bara hålla tummarna för att Bangura ska fixa biffen i varje match.
Framför allt Daniel Tjernström, men också Helgi Danielsson kommer springa livet ur sig i varje match de från chansen från start, men de kommer knappast trolla in så många bollar i mål.
Trust me, Alex.

Det här känns inget bra. I går fick jag åter vibbar från 2004, med protester från egna fansen, bruten match (varför tar man det med en axelryckning nuförtiden?), en krampaktig och uddlös offensiv - och så börjar de individuella misstagen smyga sig in.
Ivan Turinas miss på Niklas Bärkroths 0-2 var lika ovanlig som ödesdiger.
EM-kvaluppehållet kommer lägligt för ex-mästarna, slicka sår och leta målskyttar.
Återstår bara att se om Dulee Johnson kommer tillbaka från sin Liberia-samling?

IFK Göteborg tog en viktig trepoängare - rättvis sett till farliga målchanser - mitt i en misslyckad säsong.
Det var ju guld man jagade.
Men Tobias Hysén har kvaliteter som ytterst få spelare i allsvenskan förfogar över, och assisten till Elmar Bjarnasons 1-0-mål i den sjunde minuten höll landslagsklass.
Gladdes också åt den så skadeplågade Nicklas Carlssons återkomst till Råsunda. Det är en underskattad spelare, men framför allt en grym lagkamrat och person.
Så var det här vändningen på Blåvitts säsong?
- Det har vi sagt många gånger, suckar Hysén.
Klart är i alla fall att bufferten ner till skräckstrecken i botten är betydligt trevligare än AIK:s...