Det finns ett gäng gamla gaisare som inte backar för att hjälpa till när klubben behöver hjälp. Det kan vara en stuga som ska målas, en gräsmatta som ska klippas, en parkering som ska skottas. Det här gänget ställer alltid upp. Till viss förvåning för en del av Gais nya spelare som då stillsamt brukar fråga Fredrik Lundgren vilka dessa farbröder egentligen är.
- Då svarar jag: "Det där är legender du aldrig kommer i närheten av. De är gamla landslagsspelare, halvgudar i Gais." Bara för att ta ner spelarna lite. Och för att få dem att förstå Gais.
Förstå Gais? Det är inte helt enkelt. Själv har jag aldrig fått ihop hur jag ständigt har kunnat träffa på så många som säger sig vara gaisare samtidigt som lagets publiksiffror i allsvenskan är så svaga. Alltför många verkar bära Gais som en käck accessoar.
Fredrik Lundgren för ett liknande resonemang:
- Jag har ju jobbat en del, varit ute på byggen och så där. Och på varenda jävla lager hittar du gaisare. Om bara 40 procent av dem kunde börja gå på matcherna skulle det bli helt fantastiskt.

Det ligger ett mystiskt skimmer över Gais. Fredrik Lundgren märkte det senast på den allsvenska upptaktsträffen i Örebro. Efter att allehanda experter bestämt sig för att Gais skulle få det svårt i år fick journalister och fotbollsfolk rösta på vilket av de förmodade bottenlagen de helst ville följa under säsongen.
- Gais vann med hästlängder, säger Fredrik Lundgren. Det är så typiskt. Vi är inte som andra.
Kan du sätta ord på dina egna känslor för Gais?
- Jag har växt upp i Gais. Kärleken jag känner för emblemet är gränslös. Vi har en rik historia och en fantastisk passion i en ganska liten kostym. Det finns så mycket som vill ut i Gais. Jag känner det. Det bankar i Gais! Jag är självklart jättesubjektiv nu men... det finns en glöd i Gais som saknas i många andra klubbar. Om Blåvitt är ett vykort över Kungsportsavenyn så är Gais... en originalduk gjord av en ruskigt cool anarkistisk rockkonstnär. Vi är inget ljummet alternativ. Vi är hardcore. Det är svulstigt och pretentiöst men det skiter vi i.
Fredrik Lundgrens ögon lyser, orden kommer i kulsprutefart. Och när magasinet är tomt skrattar han till, lite förläget.
- Ja, du får väl hugga lite i det där uttalandet när du skriver artikeln.

Fredrik Lundgren var 19 år när han kom till Gais från sin moderklubb Torslanda. Ungefär i samma veva kom han in på Handelshögskolan i Göteborg. Han hade höga krav på sig själv. Ville vara omtyckt.
- Jag hade en grym prestationsångest, säger han. När jag kom till Gais var jag ett nervvrak till tonåring som kräktes före varje träning. Och om jag sen kuggade några tentor kände jag stressen där också. Jag var alldeles för beroende av vad andra skulle tycka om mig. Med tiden förstod jag att det var mina egna höga krav som spökade. Jag kunde börja plugga på halvfart och ge mig själv den tid jag behövde. Det var en enorm lättnad.
Från början tänkte Fredrik Lundgren att han skulle lägga av med fotbollen om han inte blivit proffs innan han fyllt 25. Ett tag såg det också ut att bli så. 2003 följde han med sin flickvän till Madrid och pluggade spanska. Fotbollen var, trodde han, ett avslutat kapitel.
- Men efter en månad där nere kände jag suget komma tillbaka.
Via en spansk bartender fick han kontakt med fotbollsförbundet, som senare (efter att Fredrik försäkrat att han inte var en "golddigger") skickade honom till klubben Sant Ignazius. Fredrik kunde ingen spanska än men fotbollsmånaderna i Madrid blev en vändpunkt för honom.
- Jag utvecklades som människa i Spanien, säger han. Jag fick också känna på hur det är att vara alienerad i ett fotbollslag. Det tänker jag ofta på i dag när utländska spelare kommer till Gais.
Hur då?
- Vi har i dag flera utomeuropeiska spelare och man måste ge dem den hjälp de behöver. Kulturskola låter pretentiöst, men lite så ändå. I Brasilien har kanske spelarna haft en fixarsnubbe som löst allting. Här är det inte så. Här måste man plötsligt förstå vad Försäkringskassan är och veta hur man fyller i blanketter till olika myndigheter. Det är många olika grejer.
- Vi har en större utmaning än klubbar som konstant väljer nordiska spelare.
Som Blåvitt, till exempel.
- Ja, Blåvitt har en extrem nordisk prägel. Och visst, man slipper säkert en del problem om man går all in på den potten. Men man går också miste om en viss dynamik i klubben. Den är lite jobbigare att brottas med, men när man väl har fått ihop en sådan grupp tror jag att man har många fler växlar att använda.

När Fredrik Lundgren flyttade hem från Spanien återvände han till Gais. Sedan dess har han aldrig tvekat. Spelaren som skulle sluta före 25 års ålder är nu 30 och säger att han har "ett par kontrakt till kvar i kroppen." Han tycker också att han har växt som spelare sedan han blev lagkapten. "Det finns så mycket som vill ut i Gais! Jag känner det. Det bankar i Gais!"
- Jag tar det ansvaret på väldigt stort allvar. Även om det går tungt för mig personligen måste jag kunna tänka utanför min egen person. Jag har bara blivit bättre sedan jag fick bindeln.
Tar Gais lagkaptensrollen på större allvar än andra klubbar?
- Vi har försökt styra det ditåt och jag tror definitivt att det är så. Jag blir en avlastare för tränarna och ett språkrör för spelarna. Jag ska föregå med gott exempel på plan men har även ett socialt ansvar. Märker man att det finns konflikter i gruppen är det min uppgift att lösa dem så fort som möjligt.
Vad är klubbkänsla?
- För att det begreppet ens ska få existera måste man jobba i båda ändarna. Ska man kräva klubbkänsla från en spelare måste klubben också visa klubbkänsla gentemot spelaren. Där har Sverige mycket att lära av andra länder.
- Många unga spelare tittar på Zlatan i dag och tror att de ska göra samma resa och att det ska gå enkelt. Spelare ser om sitt eget hus och är beredda att vänta ut kontrakten för att sedan lämna klubben. När jag kom till Gais var det några spelare som gick som Bosman. Herregud, de blev ju lynchade. I dag rycker man på axlarna när det händer. Men klubben har också ett stort ansvar.
Hur ser det ut?
- Vi i Gais har blivit mycket bättre nu, men vi hade en period då vi skiljdes från spelare med bittra känslor. Spelare som lämnade oss upplevde att de hade blivit trampade på. Hur bra eller dåligt ett förhållande än har varit måste man avsluta det snyggt. Gör man det kommer spelaren att förmedla en positiv bild av klubben.
Vad krävs för att Gais ska kriga om något annat än en elfteplats?
- Jag håller inte med om att vi krigar. Jag tycker att vi står för en progressiv fotboll med en tydlig linje. Det som krävs är att vi blir jämnare. Det är jättesvårt att säga var vi står just nu. Men när vi till fullo kan utnyttja den stora mixen som finns i truppen kommer Gais att lyfta. Det är så mycket som vill ut.

Det här är min allsvenska elva

Det här är nödvändigtvis inte den bästa startelvan allsvenskan erbjuder. Några spelare är stora profiler, andra är på väg att slå igenom och några gör det kanske aldrig. Jag har helt enkelt valt spelare som jag trodde skulle vara roliga att intervjua. Och att läsa om.
Varför Fredrik Lundgren?
I vissa lag känns det som att någon spelare bara har råkat få lagkaptensbindeln. Så känns det definitivt inte i Gais. Fredrik Lundgren är en aktiv lagkapten och vill man första Gais bättre är han den bästa spelaren att prata med. Mycket nöjd med valet.