IFK Göteborg går för guld.
Då viker man också av från det egna inkörda spåret - och springer in i lite sköna brassebekymmer.
Kostar att ligga på topp, liksom.
Under många år har Blåvitt nött på med egna talanger, äldre svenska spelare och så någon eller några islänningar att fylla ut truppen med.
Hårt draget, alltså.
2007 såg det ut som framtidsspåret.
IFK Göteborg vann sitt 18:e SM-guld med en tränarduo (Jonas Olsson och Stefan Rehn) som kände sitt Blåvitt, och några goa gubbar (Pontus Wernbloom, Tobias Hysén, Marcus Berg & Co) visade vägen på planen.
Ja, Blåvitts filosofi andades inte bara klassisk blågul vinnarmelodi - den andades förhoppningar om nya europeiska stordåd.
IFK Göteborg låg helt enkelt steget före i allsvenskan.
Det var i alla fall väldigt många experter eniga om.
Sen vet vi hur det gick.
Okej, Blåvitt gav AIK tidernas race om SM-guldet 2009, men i övrigt så har den tidigare så hyllade inriktningen på truppen känts allt mer dammig.
Efter de två senaste säsongernas misslyckanden så valde sportchefen Håkan Mild och den övriga blåvita ledningen att bryta av från den utstakade vägen.
Nämligen:
Ny tränare från fiendeland (AIK) - Mikael Stahre.
Värvning av äldre (35 år) etablerad utländske spelare - Kjetil Waehler.
Och - inte minst - en värvning av brassemittfältaren Daniel Sobralense.
Jag skulle väl inte trilla av stolen om det hade hänt i Malmö FF eller Elfsborg - men för att vara IFK Göteborg är detta ett klart trendbrott.
Klubben har tröttnat på att vänta in ett SM-guld, men vill ha det redan i år.
Men då kan man också hamna i en del struliga situationer.
Ja, försäsongen hann knappt dra i gång innan Sobralense gick ut och klagade över sitt kontrakt.
Han ville minsann ha hela sign on-bonusen utbetald på en gång, och "Blåvitt hade lurat honom".
Det enda problemet var att Sobralense inte läst igenom sitt kontrakt ordentligt.
Varje spelare måste ju ha ett ansvar för sitt kontrakt, och vad man skriver under.
Inga konstigheter.
Vad jag har hört så har dock Sobralense inte visat upp det minsta förbistringar under träningar eller i omklädningsrummet.
Och utfallet i medierna är ju inget unikt när det kommer till brassar i allsvenskan. Jag menar, bara just nu så väntar Örebro på sin anfallare Paulinho och turerna kring Wilton Figueiredo och Malmö FF kan göra den mest luttrade lätt yr.
Bra då att IFK Göteborg har en tränare som Mikael Stahre.
För "Sobralense-gate" känns som en ljummen sommarbris jämfört med de matcher Stahre tvingades gå med Dulee Johnson i AIK.
Matcher som Stahre vann, och som förvandlade Johnson till en nyckelspelare i guldbygget för tre år sen.
En strulig nyckelspelare, men ändå en nyckelspelare.
Mikael Stahre vet - det kommer att kosta för att ta hem det där 19:e guldet till Gamla Ullevi.
Det kommer att krävas förändringar i IFK Göteborg.
Och resan har bara börjat.
