Jag skrev det redan efter premiären, och jag skriver det igen nu.
Det verkar ha infunnit sig ett helt annat mod och en trygghet i AIK den här säsongen. En annan glädje, ett annat självförtroende och en annan krigarinstinkt.
Jag vet inte hur mycket som beror på nye tränaren Mikael Stahre, men efter två spelade omgångar och sex poäng finns det anledning för kräsna och krävande AIK-fans att andas optimism.
Att det nu är nya tider i klubben fick jag reda på efter matchen, då jag plötsligt vinkades in i det som varit allsvenskans mest stängda omklädningsrum under några år.
Vet inte om jag ännu hämtat mig efter den chocken.
Hur som helst - 1-0-segern mot de regerande mästarna var inget att be om ursäkt för.
AIK försvarade sig väl i en jämn match, spelade extremt aggressivt över hela planen - och den suveräne Ivan Obolo tryckte snyggt dit ett av de två öppna lägen som bjöds.
Det skulle kunna kallas för en perfekt bortaseger.
Och en drömstart på allsvenskan.

Hos AIK fortsätter den holländske mittbacken Jos Hooiveld att imponera, både som mittlås och som ledare på planen.
Även målvakten Daniel Örlund var stabil, och klev bland annat fram och tog ett friläge från Abiola Dauda.
Jorge Ortiz var en flopp i fjol, men argentinaren har spelat upp sig under våren.

Det är såklart 28 (tjugoåtta) omgångar kvar, och allt kan hända i fotboll, bollen är rund - och vi tar ju alltid en match i taget.
Men om det är klang och jubel i AIK just nu, så har faktiskt Kalmar FF ett rätt uppenbart problem.
Det är inget jätteproblem, det är bara fem pinnar upp till täten och det är ju som sagt 28 omgångar kvar att spela. Men det känns ändå som ett viktigt problem att ta tag i snarast för Nanne Bergstrand & Co.
Och det är inte att lagkaptenen Henrik Rydström i går drällde med bollen i eget straffområde och bjöd AIK på segermålet.
Näe, bara ett futtigt mål framåt har nämligen producerats på 180 minuter.
Ett straffmål av Rasmus Elm uppe i Gävle i premiären.
Detta av ett lag som i fjol smällde in 70 (!) baljor på 30 matcher. 42 av dessa gjordes dock av tre spelare som inte längre finns kvar i klubben, Patrik Ingelsten (19), Viktor Elm (15) och Cesar Santin (8) - och just nu ser jag inte vem som ska axla dessa mantlar i mästarlaget.
Det lät inte som om Nanne Bergstrand gjorde heller i går, för han log bara lite snett och sa:
- Vi får nog avvakta lite och se.

I går kväll på Fredriksskans såg offensiven rätt fin ut stundtals, men när Kalmar kom till sista tredjedelen så blev det för duttigt och för svårt.
Jag saknade det "gamla" Kalmar mot AIK, med ett direkt och självklart anfallsspel.
Där är Rasmus Elm en nyckel.
Gissar att det hålls många tummar i Kalmar just nu för att huvudskadan som landslagsstjärnan ådrog sig i går inte ska vara allvarlig.
Det problemet vill Kalmar FF definitivt inte brottas med just nu.