När mittfältaren Rick Kruys presenterades i Malmö framstod han som en stor värvning. Han hade spelat 150 matcher för FC Utrecht i holländska Eredivisie. Han hade gjort 23 junior- och 16 U21-landskamper för ett av världens främsta fotbollsländer. I Malmö FF fick han tröja nummer 10, senast buren av hans barndomsidol Jari Litmanen.
En och en halv säsong senare kan Rick Kruys konstatera att det än så länge har blivit 17 allsvenska matcher, de allra flesta som inhoppare. Han har haft återkommande skade- problem och har inte gjort ett enda mål för MFF (däremot en framspelning). Trots det är Rick Kruys mycket omtyckt bland Malmös fans som verkar ha överseende med den klena produktionen från lagets nummer 10. De har till och med en egen sång om honom.
Det ska sägas att Kruys på grund av skadorna sällan har kunnat göra sig själv rättvisa, kanske får han en kanonsäsong i år. Men ändå. Detta är intressant.
Finns det någon annan spelare i MFF:s historia som har uträttat så lite på planen och ändå fått så mycket kärlek från fansen?

Orsaken till paradoxen är givetvis att Rick Kruys också är supporter. Han säger själv, när vi träffas över en lunch på Lilla torg, att han i princip är uppväxt på Utrechts läktare. Han vet hur supportrarna tänker, kan alla koderna, och tar därför initiativ andra allsvenska spelare knappast skulle göra.
Inför matchen mot Elfsborg i höstas (då Kruys var avstängd) gled han in på Ölkaféet vid Möllevången och morsade på fansen som satt och laddade för match. Sedan fortsatte han till Swedbank Stadion där han ställde sig vid ståplatsingången med en tifobössa för att samla in pengar till MFF:s hundra-årsfond. Dessutom lärde han sig svenska på nolltid.
Rick Kruys ler lite förläget när jag tar upp det här med honom under lunchen. För honom är det inga konstigheter.
- Jag gör det som känns rätt bara, säger han. Men det har varit viktigt för mig att visa att jag inte bara är någon utländsk spelare som inte bryr sig om klubben. Jag vill lyckas men är inte i Malmö för att glänsa. Jag är här för att vinna med laget.
Rick Kruys påminner - både till namnet och till utseendet - om Liverpools stjärna Dirk Kuyt. Som alla andra holländska spelare jag har träffat är han social och trevlig. Och han trivs i Malmö, även om det givetvis har varit frustrerande att gå skadad så ofta.
- Jag har blivit smartare nu. I början ignorerade jag smärtan och bara körde på. Då blev det ännu värre. Nu tar jag hand om kroppen bättre, förhoppningsvis kommer det att märkas i år.

Rick Kruys pappa Gert Kruys var spelare i FC Utrecht på 80-talet, innan han satsade på en tränarkarriär. På fritiden körde han gärna individuell träning med lille Ricky. Han uppmanade också sonen att studera Jari Litmanen i Ajax för att han skulle lära sig vad bollkontroll och spelsinne var. När Rick kom upp i tonåren var hans enda dröm att någon gång få spela för Utrecht. Drömmen gick i uppfyllelse, snart hade han en ordinarie plats på mittfältet men för några år sedan tyckte Rick att han stod lite still i utvecklingen.
- Det var rätt läge att testa något nytt, säger Rick. Jag var alltid pojken från Utrecht och hade knappt varit utanför staden tidigare. I Holland har folk koll på svensk fotboll eftersom så många svenskar har spelat bra i Eredivisie. Och de som är äldre vet förstås att Malmö var i Europacupfinal 1979.
Att allsvenskan var något annat än Eredivisie förstod Rick Kruys när han såg den första matchen med sitt nya lag. MFF mötte Kalmar borta och holländaren såg matchen på tv i Malmö. Efter en halvlek stod det 3-0 till Kalmar. MFF fick inte alls i gång spelet och varje gång mittbacken Jimmy Dixon fick bollen sa Rick "poff" eftersom han visste att det var dags för ännu en långboll. "Nu tar jag hand om kroppen bättre, förhoppningsvis märks det i år."
- Jag trodde att han skulle ta första bästa planet hem, säger Tony Ernst som då var ordförande i MFF Support och såg matchen tillsammans med Kruys.
Som tur var spottade MFF upp sig efter paus och var till slut nära att få en poäng.
- Första halvlek var ingen höjdare, säger Rick Kruys och skrattar. Men det var inte så att spelet var dåligt. Bara väldigt annorlunda jämfört med Holland.

Han ger ett exempel från när han spelade i Holland. FC Utrecht skulle möta Hammarby i en cupmatch.
- Vi bara skrattade när vi fick lottningen, säger Rick. Hammarby - hur lätt som helst! Men vi fick stryk och de var bättre än oss. De var mycket tuffare och spelade smart, vi kom inte åt dem.
- Det här är den stora skillnaden. När sämre holländska lag möter Ajax eller PSV försöker de ändå spela fotboll, även om det betyder att de förlorar med 4-0. Men när Gefle kommer till Malmö inriktar de sig helt på försvar. Och alla applåderar när de får en poäng. I Holland hade man kritiserat dem: "Vad är det här för apor som inte ens försöker spela?"
Finns det svenska lag som sticker ut?
- Elfsborg. De spelar mer holländskt med ett snabbt passningsspel. Men jag tycker att vi också har spelat bra stundtals. Problemet har varit vår låga lägstanivå. Vi måste bli mycket jämnare den här säsongen.

Det här är min allsvenska elva

Det här är nödvändigtvis inte den bästa startelvan allsvenskan erbjuder. Några spelare är stora profiler, andra är på väg att slå igenom och några gör det kanske aldrig. Jag har helt enkelt valt spelare som jag trodde skulle vara roliga att intervjua. Och att läsa om.
Varför Rick Kruys?
Motiveringen står att läsa i texten. Jag är fascinerad av vilka spelare som går hem hos fansen - och varför.
Rick Kruys har mycket kvar att bevisa i allsvenskan och med en hel kropp är det nog bäst att han kliver fram i år.