Sverige? Nej, det skulle nog inte bli Sverige. Prince Ikpe Ekong från Nigeria hade tidigare varit proffs i Slovenien, Schweiz, Mexiko, Italien, Rumänien och Kina. Nu ville han ta tillbaka platsen i Nigerias landslag där han tidigare gjort landskamper bredvid Jay-Jay Okocha på mittfältet. Så när Princes agent Innocent Okeke berättade att ett svenskt lag som hette Gais ville ha honom blev han inte så intresserad. Han ville hellre till franska Sedan eller turkiska Gençlerbirligi som också var ute efter den hårt jobbande mittfältaren. Men Prince gick i alla fall med på att åka till Göteborg och titta, mest för att få en veckas semester.
Väl på plats fick han ett bra intryck av både klubben och tränaren Roland Nilsson. Men pengarna var inget vidare, så det skulle nog inte bli något. På söndagen, en dag före han skulle diskutera ett eventuellt kontrakt med Gais, gick Prince till Smyrnakyrkan i Göteborg där det hölls en internationell gudstjänst. Under en lovsång uppmanade pastorn alla att sträcka upp sina händer i luften. Prince gjorde så och det var då han hörde den. Rösten.
"Du ska stanna i den här staden, du ska skriva på för Gais", sa rösten.
- Det var då jag förstod att gud hade en plan för mig, säger Prince.

Det gick bra i Gais. Särskilt säsongen 2007 då han blev utsedd till lagets bästa spelare. Men förra året kände Prince att han behövde en ny utmaning. I Gais verkade det som att spelarna var nöjda med en mittenplacering. Det var inte Prince och det blev åter dags att röra på sig. Han valde mellan Hammarby, Lyn och Djurgården. Han frågade gud vilken klubb han skulle välja. En natt när Prince låg och sov drömde han att en journalist tog med honom till en sportaffär och gav honom en matchtröja. Det var en blå tröja med Adidaslogga på.
- Jag kände inte igen tröjan och frågade: "Gud, vilka har den här tröjan?" Gud berättade att det var Djurgården. Då förstod jag att det var dit jag skulle.

Jag träffar Prince alldeles före en morgonträning ute på Bosön. Han anländer i sin enorma Volvo. En stor bil är ett måste för Prince. Han och hustrun Patricia har tre egna barn samt en fosterson.
- Och i Nigeria bekostar jag utbildningen för många ungdomar. Jag skickar ner pengar hela tiden. Dessutom har jag låtit bygga ett fint hus till min pappa Johnny.
Prince var bara sex år när hans mamma, Nancy, dog. Hon kom från en fin familj som inte ville att Nancy skulle gifta sig med den enkla arbetaren Johnny. Men kärleken var för stark. När pappan blev ensamstående fick familjen problem med ekonomin.
- Det var otroligt jobbigt när mamma dog, säger Prince. Min pappa offrade allt för att vi barn skulle få det vi behövde. För mig såg han en stor framtid som fotbollsspelare. Själv hade jag bara spelat på skoj. Han fick till och med sparken från sitt jobb för att han bara brydde sig om min karriär.
Är det därför du ger tillbaka så mycket nu?
- Ja, men det handlar också om min tro. När jag gav mitt liv till gud 2001 kände jag hur något rörde vid mig. Jag började läsa Bibeln och slogs av kraften där. The gospel of Jesus Christ säger att man ska älska sina fiender och be för dem. En knarkare kan vara världens finaste människa i morgon. Och tvärtom.
Han tittar mig djupt i ögonen och fortsätter:
- Men ibland är det svårt, Johan. När människor är elaka mot mig till exempel. Då måste jag kontrollera min ilska. Ingen egenskap är mer mäktig än styrkan att kunna förlåta.
Djurgårdens lagkapten Markus Johannesson kommer fram och säger att träningen började för fem minuter sen. Prince har predikat över tiden. Vi kommer överens om att jag ska ringa honom senare under dagen för att slutföra intervjun. Jag lämnar Bosön, lägger resten av dagen på ett annat jobb och glömmer bort att ringa till Prince.

När jag vaknar nästa dag har Prince både lämnat ett meddelande på mitt mobilsvar där han undrar varför jag aldrig hörde av mig, samt skickat ett sms där han citerar Uppenbarelseboken (kapitel 4, vers 11). Han avslutar med att skriva: "God Bless U".
Jag drabbas av dåligt samvete och får tag på Prince som självklart accepterar min ursäkt.
- Det är ingen fara, Johan. Vi kan ta resten av frågorna nu.
Djurgården hade en del problem förra året. Var det svårt att komma mitt under säsongen?
- Absolut, Johan. Många spelare hade inte vågat komma till en klubb i ett sådant läge. Men du förstår, du kan aldrig vinna på riktigt om det inte finns hinder på vägen. Det är hur du tar dig an hindren som förklarar vilken människa du är.
Vad tycker du om de nya tränarna?
- Underbara människor. Som spelare måste jag lyssna på tränaren, även om jag har en annan uppfattning. Jag ska ge dig ett exempel. Som spelare gillar jag att komma ner i banan och hämta bollen. Men coachen säger: "Gör inte så! Du ska ligga kvar högre upp." Då måste jag lyda.
Men om du har en annan uppfattning kan du väl också diskutera med tränaren?
- Det kan jag göra, och det ska jag göra. Men det är viktigt att komma ihåg att tränaren är högst upp i pyramidens topp. Det är hans idé som spelarna ska genomföra.
Tror du att du tar en plats från start i år?
- Jag tror på mig själv. Jag känner mig mycket mer avslappnad nu än förra året och har jobbat väldigt hårt. Men jag gillar inte att skryta om mig själv, Johan. Och kom ihåg: slutet på resan blir kanske inte alls det man trodde från början. Allt är inte guld som glimmar.
Jag är inte helt säker på att jag förstår vad Prince Ikpe Ekong menar. Men jag vet att jag inte har träffat någon fotbollsspelare som liknar honom.