- JAN TAUER BECKENBAUER! JAN TAUER BECKENBAUER!! JAN TAUER BECKENBAUER!!!
Jones Kusi Asare och Lance Davids ropar glatt på sin tyske lagkamrat. Vi är vid Djurgårdens träningsanläggning på Kaknäs. Det är onsdag och laget ska snart ta bussen till Örebro. Jan Tauer ska inte följa med. Han är avstängd igen. Den här gången efter två gula kort mot Halmstad. En händelse som ledde till ett kvartssamtal med tränaren Siggi Jónsson.
- Siggi är bäst i världen. Men han ville att jag skulle böta 5 000 kronor till föreningen. Bullshit. Jag kan böta till välgörande ändamål. Men vad ska Djurgården med 5 000 till?
Vi går till Tauers bil för att köra till Rosendals trädgårdar. Nån har skrivit hans namn i smutsen på bakluckan, följt av ett hjärta.
- Och kolla här framme. De jävlarna har smashat backspegeln och sparkat på dörren.
En minut senare pumpas rapgruppen BTM Squad från Düsseldorf på hög volym i bilstereon. BTM Squad får Jan Tauer att tänka på sin uppväxt i Garath, en ruffig förort i södra Düsseldorf.
- Jag skrattar när jag hör svenskar prata om sina tuffa förorter. De skulle se Garath. Mina föräldrar och vänner bor fortfarande kvar. Jag skickar pengar till dem varje månad.
De som i dag tycker att Tauer är hård skulle ha sett honom som tonåring. Han mätte 180 centimeter redan som 14-åring och satte i system att skrämma motståndarnas stjärna. Utanför planen var det andra problem. Jan Tauer var sällan i skolan. I stället hängde han runt med sina kompisar som fick dagarna att gå genom att stjäla och knarka.
- Bara skit, säger han. Man kan nog se fotbollen som min räddning.
Tog du droger själv?
- Inget allvarligt. Lite marijuana, du vet.
När Tauer flyttade till Sverige blev han chockad över hur fint det var. Inte alls bara bönder överallt som han hade trott. Han bestämde sig för att ge sina gamla vänner ett nytt liv och övertalade dem att komma till Stockholm.
- De flyttade in i min lilla lägenhet. Två av dem fick jobb i tunnelbanan. Men efter två dagar började de stjäla och tog hem grejer till mig. Efter det flummade de bara runt. Sen åkte de tillbaka till Tyskland.
Herregud. Visste Siggi om det här?
- Nej.
Vad gör de i dag?
- Inget lagligt.

Tauers mobil ringer. Det är lagkamraten Stefan Batan som blivit lovad skjuts. Nu står en bortglömd Batan kvar på Kaknäs.
- Sorry, man. Sno Lance bil i stället. Han är ju ändå i Örebro.
Framme vid Rosendal kommer en liten tjej fram och säljer majblommor. Tauer langar först upp en tusenlapp, men hittar sen en tjuga och slår till på en blomma.
- Säljer de för sin skola? Sverige är fantastiskt. Alla ställer upp för varandra. I mina tyska lag var alla egoister. Kom det en ny anfallare dödade de andra anfallarna honom på träningen.
Under hela sin uppväxt spelade Jan Tauer för Fortuna Düsseldorf, klubben i hans hjärta. På olika positioner beroende på var killen som han skulle plocka bort befann sig. Han var lovande, men hade problem att tygla sitt humör.
- Jag kunde få tio utvisningar på en säsong. Men du vet, det var inte lätt. Problem hemma, problem i skolan. När jag gick ut på planen hade jag så mycket frustration i mig.
Förutom Fortuna har han även spelat för Eintracht Braunschweig och Eurdingen. Under en match med Eurdingen stormades planen av det andra lagets fans. Alla spelare flydde. Alla utom Jan Tauer. Anledningen var en liten elefant.
- Vår maskot. Fansen attackerade den lilla elefanten. Det kunde jag inte tillåta. De kom åtta-nio man men jag var inte rädd. Jag försvarade maskoten med mitt liv.
- Jag lyckades få in den lilla elefanten i omklädningsrummet. Sen gick jag ut igen och fajtades. Det var helt galet. Efter det blev jag en hjälte bland våra fans.
Du är populär här också.
- Jag vet! Djurgårdens fans är fantastiska. Efter skiten mot Halmstad hade jag 70 meddelanden på min Facebook. "Vi älskar dig, vi står upp för dig." Jag började nästan gråta och försökte att skriva tillbaka till alla.
Men du får fortfarande många varningar.
- Ja, hur ska jag säga...det bor en liten djävul i min kropp. Ibland säger han åt mig att göra dumma saker. Men många försöker provocera mig också.
På tyska?
- Ja! Holländaren i Halmstad (Alexander Prent) skitsnackade på tyska. Det gjorde även Henrik Larsson, vilket förvånade mig. Han svor som fan på tyska. Niklas Skoog i Malmö också. Men de har så rolig accent att jag mest blir full i skratt.

Många har även skrattat åt Jan Tauer. Han påstår att flera tyska ståuppkomiker brukar skämta om honom. Och då särskilt om hans frisyr.
- De slår vad om när jag ska klippa mig och många erbjuder mig pengar. En supporter gav 25 000 Euro för att se mig klippt. Jag sa: "Aldrig. Jag behöver inte dina pengar. Jag bryr mig inte om pengar." Jag var van vid att leva på drogpengar så...
Djurgårdens vänsterback har inga problem att prata om sina snedsteg. Samtidigt vill han gärna nyansera bilden av sig själv.
- Efter Halmstad ringde en massa journalister. Direkt frågade de om mitt dåliga beteende. Ingen frågade hur jag mådde. Då säger jag: "Fuck you. Jag har ingen respekt för dig." Men är de bara vänliga är jag vänlig också.
Mig behöver han inte övertyga. Jan Tauer må ha levt ett hårt liv och jag har svårt att fatta att han faktiskt är ett år yngre än mig. Men aldrig har ett fotbollsproffs mött mig med samma värme. Man vill bara krama honom och exorcera ut den lilla djävulen som bor i hans kropp. Samtidigt är det den som har gjort den här intervjun möjlig.
- Man kan inte ändra den man är. För mig är det viktigt att visa passion till alla som har betalat pengar för att se matchen. Fotboll är ändå underhållning.
Vilka andra sporter gillar du?
- Cagefighting. Du vet, när två killar slåss för sina liv i en bur. Det är sporternas sport. Är du rädd i buren är du död.
Tror du nån i allsvenskan skulle ta dig i en burfajt?
- Bra fråga. Jag måste tänka...
Tysken kisar mot vårsolen. Han tittar ut över Rosendals trädgårdar som är tom sånär som på två överklasstanter. Den grandiosa omgivningen är så långt ifrån södra Düsseldorf man kan komma, men Jan Tauer ser åter ut att vara där i tanken.
- Nej, säger han. Jag tror inte att nån skulle ta mig i en bur.