Den 29 september 2008 skulle IFK Göteborg möta Gif Sundsvall på bortaplan.
Tobias Hysén skulle spela anfallare. Säsongen hade bara innehållit ett på mål och inte varit särskilt lyckad. I några matcher var Hysén till och med petad, ibland fick han spela vänsterback.

Någon naturlig målskytt kände sig Tobias Hysén definitivt inte som och före matchen mot Sundsvall sa han till lagkamraten Pontus Wernbloom:
- Det är antingen eller för mig. Antingen drar jag in den i krysset, eller så går det inte alls.
I slutet av första halvlek drog Tobias Hysén upp den i krysset. En flinande Wernbloom frågade: "Hur fan kunde du veta att du skulle göra så?"
Tobias Hysén gladdes över fullträffen, men tvivlen fanns fortfarande där.
- Jag minns att jag sa: "Jag kommer aldrig stå där inne i straffområdet och pilla dit bollarna." Och att vinna skytteligan, det fanns överhuvudtaget inte på kartan.

En av IFK Göteborgs mer okända nyckelfigurer är den mentale rådgivaren Johan Örtendal. Han har regelbundna individuella samtal med alla lagets spelare. De går igenom hur det känns ute på planen och utanför, vad som fungerar och inte.
- Jag började 2007 då IFK gjorde en satsning på det här, berättar Örtendal. Jag träffar spelarna ungefär var tredje vecka och det viktiga är hur de utvecklas individuellt. I ett fotbollslag är konkurrenssituationen väldigt påtaglig. Hela tiden blir du bedömd.

Alla samtal dokumenteras. I början av det här året återvände Tobias Hysén och Johan Örtendal till papperna från 2008.
- Det var fascinerande läsning, säger Hysén. Jag upplevde allting som väldigt svårt då. Papperna var fulla med formuleringar som: "Jag kommer inte till några lägen för det finns inga luckor.", "Backen står i vägen, jag kan inte ta mig förbi." Jag såg bara hinder.
Han jämför med känslan under förra säsongen.
- Då var det mer: "Finns det inget läge så skapar jag ett"! "Står backen i vägen drar jag bara förbi honom!" Ett tag kändes det som om jag inte ens behövde skjuta för att göra mål.
Tvivlen försvann?
- Ja, verkligen. Det tog lång tid innan jag såg mig själv som en målskytt.
Men så tänkte jag: "Jag gjorde ju en massa mål när jag var liten. Jag har det kanske i mig ändå."
- Det handlar också mycket om att våga fokusera på det man gör bra. När "Bjärsa" (Mattias Bjärsmyr) var här kunde han stå och hylla sig själv högt i flera minuter. Sedan kom det ett garv på slutet, men någonstans där fanns också ett allvar. Det där tror jag mycket på. En slags ödmjuk oödmjukhet. Om man nu kan säga så.

Tobias Hyséns målsättning när serien startade i fjol var att göra tio mål (han slutade på 18). Många anfallare vill inte låsa sig vid sådana siffror men för Hysén är det självklart. I år har han en ny målsättning. Han vill inte berätta hur den lyder, det räcker att han vet själv.
Men en sak är säker: I dag ser Tobias Hysén det som sin uppgift att göra mål för IFK Göteborg.
- Det är min roll, säger han. Jag SKA göra mål, svårare är det inte. Sedan kan man säga att man ändå är nöjd om laget vinner, men det är bättre att tänka: "Gör jag mål är det också troligare att vi vinner."
Och alla mål är faktiskt viktiga. På något sätt. Vi pratar om bortamatchen mot Häcken förra året. IFK Göteborg gjorde en usel insats. Häcken tog en förkrossande 4-1-seger sedan Tobias Hysén reducerat i slutet.
- Det är klart att jag inte var glad efter den matchen. Men jag fick i alla med mig någonting positivt därifrån. Något att bygga vidare på.

Och att titta på. Tobias Hysén glömmer aldrig ett mål. I stället tittar han ofta på dem i efterhand, "för att få in en go' känsla i kroppen." Han säger sig ha blivit bättre på att fokusera på det han gör bra, i stället för att älta de detaljer som inte stämmer.
I årets viktigaste match blev dock Tobias Hysén mållös. AIK vann den avgörande seriefinalen på Gamla Ullevi med 2-1 och direkt efter slutsignalen tänkte Hysén mest på "i princip alla fula ord som finns". Senare på kvällen skulle laget till utestället Trädgår'n tillsammans med ett gäng sponsorer. Tobias Hysén tyckte inte att det kändes något vidare kul att åka dit som en förlorare och ändå spela glad. Men ju längre kvällen gick, desto mindre behövde han låtsas. Han klarade till och med av att ställa sig på scenen och sjunga en låt.
Man tycker förstås att vi hade otur i sista matchen. Men sanningen är att AIK var bättre än oss det året. De vann tre av tre matcher mot oss, det går inte att snacka bort. Och tvåa... man vill inte bli tvåa... men med tanke på alla gubbar som försvann mitt under säsongen var det ändå inte sketdåligt.

Inför årets säsong ser IFK Göteborg starka ut. Alla spelare från i höstas är kvar. Adam Johansson, Robin Söder och Nicklas Carlsson är alla på väg tillbaka från knäskador. Dessutom har laget förstärkts av Pär Ericsson (Gais) och den slitstarke Alexander Faltsetas (Trollhättan).
- Vi är inte lika sårbara på vissa positioner som vi var förra året, säger Hysén. Det känns som att vi har en jättechans.
När vi har pratat färdigt om IFK Göteborg går vi över till att diskutera mitt lag. Tobias Hysén är mycket intresserad. Han vill veta vem som ska spela var och kommer med flera förslag.
- Du har honom som mittback, ja. Han är snabb och stark. Då behöver du en passningsskicklig mittback bredvid honom. Tommy Jönsson kanske? Nej, inte helt rätt.

Själv ska han givetvis spela på topp som den anfallare han numera är.
Bredvid sig får han Mattias Jonson som han en gång bildade Royal League-kedja med i Djurgården.
- Det blir sketbra. En stark gris som är där och bökar. Och så en jobbig jävel som springer på allt. Det borde bli en del mål.



DET HÄR ÄR MIN ALLSVENSKA ELVA
Det här är nödvändigtvis inte den bästa startelvan allsvenskan erbjuder. Några spelare är stora profiler, andra är på väg att slå igenom och några gör det kanske aldrig. Jag har helt enkelt valt spelare som jag trodde skulle vara roliga att intervjua. Och att läsa om.
Varför Tobias Hysén?
För att han är trevlig utan att prata i klyschor. Sitter inte bara och väntar på nästa fråga som så många andra. Att han nu äntligen också har blivit en fruktad målskytt gör honom inte mindre intressant.