"Overkligt dåliga" - så var IFK Göteborgs första 30 minuter i går enligt Mikael Stahre. Och han hade en poäng. Guldstinna Elfsborg kom ut kvickt, fantasifullt, överlägset. På andra sidan ett desperat tjongande Blåvitt med snurriga mittbackar (Mattias Bjärsmyr och Kjetil Waehlers första match tillsammans).

Om boråsarnas djupledsspel gnistrade av briljans lös Blåvitts dito inte med något annat än sin frånvaro.

- Med ganska mycket tur lyckades vi freda vårt mål. Vi kommer inte in i pressen medan de spelar snabbt och bra. I den fasen var det extremt nära 0-2, säger Stahre.

Sedan kvitterade Tobias Hysén. Och förvandlade sista 60 till första halvtimmens raka motsats.

Farnerud bäst på plan

Allt som sett så svårt ut klaffade samtidigt - och plötsligt lattjade serietolvan IFK Göteborg som i Håkan Milds våtaste Europadrömmar.

Allra bäst var Pontus Farnerud. Skåningen vann bollen, vårdade den, passade den rätt - och trivdes utmärkt med kärnkraftverket Jakob Johansson, tillbaks på mittfältet efter lång sejour som back.

- Det har varit lite problem eftersom vi bytt så mycket centrala mittfältare och mittbackar under året. Svårt att få det riktiga flytet, men i dag kändes det bra. Vi hittade rätt, säger Farnerud.

"Jag blir ofta bortglömd"

Och med kvarten kvar stal skåningen huvudrollen. En ovan sådan - bödel i boxen. Robin Söder skarvade Stefan Selakovics frispark. På bortre stolpen väntade Farnerud, som kastade sig fram och stötte in rättvisa 2-1.

- Det är inte jag som tar mest uppmärksamhet på offensiva fasta. Därför blir jag bortglömd och så pass fri.

Skön ledning alltså - men IFK Göteborgs melodi 2012 har varit att tappa sådana.

Ängsligt sista kvarten?

- Så som säsongen sett ut finns den där hela tiden. Men jag kände direkt när vi tagit ledningen att vi skulle hålla den.