Det är hög intensitet på IFK Göteborgs träning. Huvudtränaren Mikael Stahre eldar hela tiden på sina spelare som svarar med lika mycket engagemang efter att ha kommit tillbaka i träning efter en dryg veckas semester. Spelarna drillas i smålagsspel i högt tempo. Intensiteten är nästan vansinnig och missarna är förståeliga på grund av det uppskruvade tempot.

Det är egentligen bara en spelare som hela tiden verkar ha tid på sig att alltid välja det bästa alternativet. När Pontus Farnerud behandlar bollen existerar ingen stress eller panik. Han är i stället lugnet själv, ändå har hans motståndare svårt att hänga med. Efter att ha tillbringat nästan halva sitt liv på träningsplaner med stjärnor som Moutinho, Giuly och Veloso är dagens pass inget som får honom att bli uppstressad.

När jag efter träningen pratar med Mikael Stahre för att ta reda på vilka spetskompetenser hans spelare besitter, låter svaret inte vänta på sig:

- Pontus Farneruds speluppfattning! Den är helt fantastisk och, skulle jag säga, den tydligaste spetskompetensen i truppen.

När jag ett par dagar senare träffar Farnerud inne på Kamratgården nickar han uppskattande åt sin tränares ord, men blir inte överraskad över berömmet.

- Det är ju en av mina styrkor som är väldigt viktig för mitt spel. Även när jag var ute i Europa så var det min speluppfattning som var min spetskompetens och som gav mig speltid. Då kom tränaren fram innan match och sa att "vi behöver din speluppfattning i dag."

- Hur gör man för att träna upp sin speluppfattning?

- Dels krävs en bra spelförståelse, dels handlar det mycket om att få en bra utbildning; ha bra tränare som kan mycket fotboll under sin karriär. Speluppfattningen kan man utveckla hela tiden, det spelar ingen roll om man är 18 eller 30.

När IFK Göteborg inför säsongen värvade den nu 32-åriga skåningen från norska Stabaek, var just spelsinnet en stor anledning. Klubbens passningsorienterade spelstil behövde en innermittfältare som kunde styra spelet i uppspelsfasen och Farnerud är en viktig kugge i 2012 års IFK. För att den goda speluppfattningen ska kunna utnyttjas krävs dock tid och acklimatisering:

- Speluppfattning handlar mycket om att lära känna sina medspelare, vilket kan ta ett par månader innan man vet hur de andra agerar på plan. Sen klickar man särskilt snabbt med vissa spelare som man känner tänker fotboll på samma sätt som en själv. Det är intressant det där, jag tror det handlar om hur man blir fostrad som spelare.

- Vem i laget "klickar" du bäst med så här långt?

- Jag skulle säga Robin (Söder, reporterns anm.), han har jag lättast att hitta under matcherna, han vill ha mycket boll på fötterna och det är de bollarna jag helst vill slå. Sen är Stiller en smart spelare också, man kanske får intrycket av att han bara är en spelare som "är" i boxen, men när jag har bollen vet han precis hur han ska röra sig för att jag ska kunna hitta honom. Hysén är mer djupledslöpande vilket gör att passningarna blir svårare att lyckas med, där måste man tänka till och värdera när man ska försöka slå dem.

Redan som 18-åring lämnade Pontus moderklubben Landskrona för Frankrike och dåvarande Ligue 1-klubben AS Monaco. I Landskrona och pojklandslagen var han en offensivt dribblande mittfältare som inte sällan kom med i poängprotokollet, men tiden ute i Europa förändrade hans sätt att spela och även positionen på planen.

- I Sverige hade jag fått ganska mycket tid på mig och jag dribblade ofta och utnyttjade den tiden jag fick. I Frankrike fick jag direkt lära mig att jag var tvungen att lära mig spela snabbare. I takt med det utvecklades också min speluppfattning. Mest lärorikt var det kanske i Portugal (Sporting Lissabon) där jag hade en tuff tid med väldigt hård konkurrens och där jag fick sitta på bänken en hel del. Då försökte jag titta på mina medspelare och lära mig så mycket som möjligt vilket var nyttigt för mig. Idag är det bästa sättet för mig att öva upp min speluppfattning att titta på de bästa spelarna på tv.

- Vilka tittar du på då?

- Det finns ju bara ett lag: Barcelona.

- Vad specifikt är det du tittar på när du ser Barcelona spela?

- Jag tittar ju mest på exempelvis Xavi och Iniesta, hur de rör sig, hur de agerar i alla situationer och kan hitta luckor till sina medspelare, men även spelare som Puyol och Pique har grymma fötter och fotbollshjärnor som kan hitta så svåra passningar trots att de är mittbackar.

På IFK Göteborgs hemsida säger Pontus Farnerud att det vore en dröm att få äta pyttipanna i höst - maträtten som spelarna äter vid guldfirandet. Även om guldpytten känns avlägsen inför den allsvenska omstarten då blåvitt är positionerade på en tionde plats, ska man inte räkna ut laget ännu. Och får Farnerud till samarbetet med sina anfallare kan kanske drömmen om pytt i höst bli sann.

Hans förebild: Zinedine Zidane

Vilken spetskompetens jag helst skulle vilja ha:

- Snabbhet och då snackar vi riktig snabbhet. Men då skulle jag nog inte ha varit innermittfältare.

Förebild:

- Zinedine Zidane, han låt alltid ett steg före alla andra.

Så tränar de individuellt

Det känns som att det har slagit över i svensk fotboll och blivit väl mycket fokus på det individuella. Vi får inte glömma att det är kollektivet som har gjort oss bra historiskt sett. Ska man träna individuellt måste man ändå göra det organiserat tror jag, inte lägga allt ansvar på individen.

- Mikael Stahre

Andra spelare med speluppfattning som spets

Xavi Hernandez, Spanien

Barcelonas mittfältsstrateg har under de senaste åren vuxit ut till en av världens bästa mittfältare. Med sin fantastiska blick för spelet och sin närmast otroligt höga passningsprocent har han vunnit såväl Champions League med Barcelona, som VM med Spanien. "Slog inte ett felpass under min tid i klubben", har Henrik Larsson sagt om stjärnan.

Zinedine Zidane, Frankrike

Fransmannen med algeriska rötter var närmast ostoppbar när han var på humör. Den kloka farbrorn låg alltid steget före sina motståndare, men använde även huvudet till annat än att tänka. 1998 nickade han in två mål i VM-finalen mot Brasilien och åtta år senare skallade han ner Italiens Marco Materazzi i en ny VM-final, en match som skulle bli hans karriärs sista.

Gunnar Gren, Sverige

Var den berömda svenska Milantrion Gre-No-Li:s hjärna med sin kloka spelstil och taktiska skicklighet. Fick i Italien smeknamnet "Il Professore" dit han som 29-åring anlände och stannade i sju år i klubbar som Milan, Fiorentina och Genova. Green hann med att ta hem scudetton med Milan och var en av de svenska hjältarna som tog silver i hemma-VM 1958.

Johan Hedman

johan.hedman@gt.se