En dag någon gång under den första halvan av 1990-talet gjorde IFK Göteborgs spelarbuss ett fikastopp på en rastplats vid Hallandsåsen. När bussen sedan fortsatte mot Göteborg tog det ett tag innan någon upptäckte att Stefan Rehn glömts kvar.
- Det är därför Stefan har ansvaret att räkna in alla gubbarna när vi åker buss idag, berättar Jonas Olsson.
Jonas Olsson och Stefan Rehn var helt olika som spelare. Olsson var den följsamme försvararen ingen ville bli markerad av. Stefan Rehn var den eleganta mittfältaren ingen ville markera.
Men de hade en sak gemensamt.
Viljan att vinna.
När Håkan Mild var färsk sportchef i IFK Göteborg träffade jag honom på Kamratgården. Mild talade om hur vinnarkulturen försvann lite från föreningen i slutet av 90-talet och jämförde med hur det var tidigare. När han pratade om alla vinnarskallar som sparkade benen av varandra i Blåvitt på den tiden nämnde han Stefan Rehns namn först.
- Många såg honom bara som en lirare, sa Mild. Jag såg honom först och främst som en vinnartyp.
Ett halvår senare presenterade Håkan Mild Stefan Rehn som IFK Göteborgs nya tränare.
Ytterligare ett år senare hade föreningen vunnit sitt första SM-guld på elva år.

"En röd tråd i föreningen"

Tillsammans med Jonas Olsson och Teddy Olausson (mannen som alltid sitter bredvid Mild på läktaren under matcherna för att granska och analysera) har Stefan Rehn nu återinfört vinnarkulturen i Blåvitt.
Hur gör man det?
- Viljan att vinna måste löpa som en röd tråd i hela föreningen, säger Olsson. Våra unga spelare ska direkt lära sig att vinna är det viktigaste som finns. Vi tittar väldigt mycket på karaktärer när vi rekryterar spelare.
Rent konkret går det till så att man inför tävlingsmoment på varje träning. När IFK Göteborg tränar inomhus på vintrarna bruka spelarna få jogga till hallen. Ledarna åker i en egen bil. Sedan får de spelare som vinner på träningen åka med i bilen tillbaka.
- Resten får samla ihop materialet och springa tillbaka hem, säger Jonas Olsson.

Kompletterar varandra

Vi sitter i tränarnas arbetsrum på Kamratgården och pratar. Stefan Rehn och Jonas Olsson i soffan, Teddy Olausson som vanligt bakom sin dataskärm, djupt försjunken i någon detalj som kan fälla avgörandet mot AIK.
Plötsligt stövlar Göteborgs mest kända socialdemokrat, förre kommunalrådet Göran Johansson, in genom dörren. Stefan Rehn får motta lyckönskningar inför matchen samt tips på hur man knäcker AIK ("det är bara att visa vilka som bestämmer!").
- Folk är engagerade i den här stan, konstaterar stockholmaren Rehn efter det oväntade besöket.
Jag frågar Jonas Olsson hur han och Rehn kompletterar varandra som tränare.
- Många tror att Stefan sköter allt offensivt och att jag är mer defensiv och bara koncentrerar mig på strukturen. Så är det absolut inte. Vi är väldigt olika som människor, men vi har samma syn på fotboll.
Hur är ni olika som människor?
- Stefan är mer impulsiv än vad jag är. Går lite mer på känsla, kanske.
- Jag tror bara att det är nyttigt med två personer som är olika, säger Rehn. Det gör att man täcker av en större del. Det går inte bara att köra på en idé man får utan att förankra den hos Jonas och Teddy.
Många av era spelare står nu inför den största matchen i deras karriärer. Hur förberedde ni er själva inför stora matcher?
- Jävligt olika, säger Rehn. Eller hur, Jonas? Hade jag fått välja hade jag kommit till arenan tio minuter före avspark, bara snörat på mig skorna och gått ut och lirat. Jag försökte alltid vara avslappnad. Vi var några stycken som brukade stå och trixa med en plastboll före matchen. Jonas bara satt i ett hörn och stirrade framför sig. Helt fokuserad.
- Det var ju inte lätt att fokusera när ni höll på med den där jävla plastbollen...

"Två väldigt olika lag"

Årets säsong har inte varit lätt för IFK Göteborg. Nyckelspelare som Pontus Wernbloom, Mattias Bjärsmyr och Adam Johansson har sålts eller skadat sig. Ändå har laget vägrat tappa kontakten med toppen. Men det har inte kommit av sig självt.
- I våras spelade vi en ganska attraktiv fotboll, säger Jonas Olsson. I somras fick vi göra en del förändringar och återgå till ett rakare spel. Det har kanske inte varit så vackert alla gånger, men det var nödvändigt.
Inför dagens guldmatch har många jämförelser gjorts mellan IFK och AIK. Oftast hävdas det att lagen påminner mycket om varandra, framför allt vad gäller struktur och stabilitet.
Jonas Olsson är av en annan åsikt.
- Två väldigt olika lag, skulle jag säga. AIK går mer på improvisation i anfallsspelet, vi är mer bundna till ett system. Det låter kanske tråkigt men ofta främjar en stark organisation kreativiteten.

"Hade gärna gått in på plan"

Det har blivit dags att ta bilder. Jonas Olsson och Stefan Rehn får var sitt foto i handen som visar de själva som spelare, något som lockar till skratt.
- Ingen dubbelhaka på den tiden, säger Rehn.
- Borde vara från 1993 eller 1994, säger Olsson. Syns på Lotto-skorna.
Är ni avundsjuka på spelarna som får uppleva en sån här match?
- Oftast är jag jäkligt nöjd med att vara tränare, säger Rehn. Men ibland dyker det upp någon match där man gärna hade gått in på plan. Det här är definitivt en sån.
- Jag hade älskat att få känna det som spelarna känner just nu, Jonas Olsson.