Jag har sett mängder av galna vändningar i innebandymatcher där till synes hopplösa underlägen hämtats i fatt.
Men det här var en VM-final som slår precis allt:
Först Finlands chockrusning till 4-0 i första perioden mot ett lamslaget Sverige - där misslyckade målvakten Peter Sjögren fick kliva av till förmån för Daniel Ramsin.
Sedan Sveriges fenomenala upphämtning till 6-4 i mitten av tredje perioden - när laget plötsligt vågade och ville spela offensivt.
Därefter Finlands sensationella svar till 6-6 före full tid - i ett sånt underläge mot Sverige brukar annars finska spelare vika ner sig elva gånger av tio.
Och till sist den plötsliga döden för Sverige i förlängningen - efter en kontring som nu är historisk.
Det blev aldrig någon stor avskedsafton för den store Niklas Jihde i landslagsdressen, trots att han gjorde två stora mål i matchen.
I stället blev det han som kallas "Pizzabagaren från Täby" som stal showen - finländaren Rickie Hyvärinen var matchens man.

Jag har hela tiden trott på ett tronskifte i finsk favör just denna gång.
Finland har känts fräschare, rappare, idérikare och inte minst profilstarkare.
Att Sverige bommar ett VM-guld för första gången är faktiskt bara positivt för innebandyn i stort - för att inte bara vara stor sport utövarmässigt, utan även bli en bredare folklig sport måste det finnas flera länder som faktiskt kan erövra titlar.
Jag menar, inte ens i den ännu smalare bandyn på is blir det ju samma världsmästare varje gång.
Under VM har innebandyn dessutom fått ett viktigt erkännande av IOK.
Det ger näring till varje innebandyälskares dröm om att nån gång i framtiden få se ihåliga plastbollar i OS.

Samtidigt känns det uppfriskande med ett blågult gäng för vilket vi verkligen ser silver som ett misslyckande.
Jämför exempelvis med det svenska damlandslaget i handboll som det gullats så hemskt mycket med - även i läget nyligen där laget bara hade vunnit tre av sina tio senaste (!) mästerskapsmatcher.
I innebandy är det endast glimrande guldmedaljer som räknas.
Och med tanke på vilket mer eller mindre ruttet sportår 2008 varit för Sverige, var det kanske bara logiskt att det skulle ta stopp även för den här tidigare 100-procentiga guldmakaren.