Alla minns hur han dog.
Färre kommer ihåg hur han levde.
Men åren före Borg-Stenmark-eran var Ronnie Peterson vår störste idrottsstjärna.
Dödskraschen på Monza i september 1978 överskuggar Ronnie Petersons liv som F1-förare och idrottsstjärna. Men det räcker med att åka till England för att minnet av Ronnie ska handla om något helt annat.
- De kallade Ronnie för "Super-Swede". När jag vann i Formel Ford i England så var det många som skrev om "nästa generation Super-Swede". I England är motorsport stort och alla minns Ronnie. Många vet mer om Ronnie än om dagens F1-stjärnor, berättar
dagens svenska racerstjärna, Alx Danielsson.
- Alla säger att Ronnie är den bäste F1-förare som aldrig fick bli världsmästare.
Ronnie Peterson vann totalt tio F1-lopp och var VM-tvåa säsongerna 1971 och 1978. Dåtidens allra största affärsman inom sportmarknadsföring, Mark McCormack, försökte locka till sig Ronnie från hans svenska manager Staffan Svenby.
- McCormack sa till Ronnie att han inte kunde hålla på med de där svenska grabbarna. Men Ronnie ville ha folk runt sig som han litade på. Han var inte heller så mycket för VIP-folket, berättar Sveneric Eriksson, som lärde känna Ronnie redan när de
tävlade mot varandra på Adolfsbergs Motorstadion utanför Örebro.
Sista säsongen med Lotus var Ronnie bland de tre, fyra bäst betalda förarna i F1-serien. Ronnie var också den förste svenske idrottsman som flyttade till Monaco av skatteskäl. Och han var först med ett slags hatkärleksförhållande till svensk massmedia.
- Han gillade britterna för de kunde sin racing och motorsport. Svenskarna var mest ute efter annat och det där förstod aldrig Ronnie.
Kvalet till Storbritanniens GP på Brands Hatch 1978 är enligt många det stora ögonblicket i Ronnies karriär. Lotusteamets chef Colin Chapman hade gett ordet om att försteföraren Mario Andretti skulle ta pole position.
Ronnie hade surnat till på det där med teamorder och var trött på att ligga bakom. Han upphävde tyngdlagen och var snabbast.
Det varvet är för alltid F1-historia.
Tvärtemot vad många tror så var Ronnie och Mario Andretti ändå goda vänner.
- Vi var helt öppna i diskussionen om förste- och andreförare. Vi sa att det hänger på vem som har mest poäng när vi kört ungefär hälften av loppen, skriver Andretti i nya boken "Minnen av Ronnie".
Förutom stallordern från Chapman fanns också en kontraktsförhandling där Ronnie var så gott som klar för McLaren utan att Chapman visste om det.
- I Chapmans kontrakt för 1979 var det klart vem som skulle få vinna vilken tävling. Men Ronnie var trött på det där och ville bort, berättar Sveneric Eriksson.
Än i dag hyllas Ronnie Peterson i samband med F1-loppet på Monza-banan. Fansen skriver hans namn på muren vid olycksplatsen.