Länge sedan vi i Kristallkulejuryn hade en mer stimulerande, rolig och tänkvärd debatt kring GT:s årliga fotbollsutmärkelse om vem som är bäst i väst.
Utan någon som helst rangordning studsade de här namnen runt bordet.
Kim Christensen, Bengt Andersson, Ragnar Sigurdsson, Gustav Svensson, Hjalmar Jonsson, Anders Svensson, Alvaro Santos, Sebastian Eriksson, Wanderson, Tobias Hysén...

Till och med Samir Bakaou och Sten Pålsson var med på ett hörn. Trots att det är några år sedan Åke Lindegarth var ett aktat namn i juryn
Gaisarna anno dazumal var mest en klackspark mellan skål och vägg.
Däremot var en av de nya självklart med - Wanderson do Carmo.
Tänk att för första gången få dela ut Kristallkulan till en brasse. Det hade varit en höjdare med tanke på Pelé, Hindås 1958 och vår kärlek till brasilianska fotbollsartister efter det.
Nu blev det inte så. Wanderson föll ungefär lika lätt som han ofta gör i straffområdet.
- En vass målskytt med härlig teknik men han försvinner långa stunder och jobbar inte tillräckligt för laget, sa vi unisont.
I slutrundan fanns tre namn kvar: Anders Svensson, Gustav Svensson och Tobias Hysén.

Anders Frisk hann till och med beställa in en extra crème bruleé innan vi var överens.
Själv fajtades jag för en Svensson. Han som bor i Göteborg men tjusar hela landet via postorder från Borås.
Den ende som från vårt lilla hörn av världen varit bofast i blågult i år.
Anders föll ungefär lika tungt som Algots på sin tid - trots att han alltid har jobbarbyxorna på sig.
Har man dessutom redan två Kristallkulor vill det till lite extra för att som den förste få en tredje.
Jag köpte det snacket.

Nästa envig stod i valet av Gustav Svensson och Tobias Hysén.
En ren kamrat och kramduell.
Jag höll på Hysén - inte minst mot bakgrunden av att han öst in mål och hade blivit en klassiker i vårt arkiv.
Första gången far och son fick Kristallkulan sedan priset instiftades 1950.
- Historiskt och en bra rubrik också, försökte jag.
- Typiskt journalistsnack, blev svaret från någon vass rackare vid andra sidan bordet. Jargongen kan vara rå men hjärtlig.

Omröstningen slutade med 6- 5 i Gustav Svenssons favör.
Jag fick krypa till korset igen - och gör det gärna.
Gustav har haft en underbar säsong och är en stor anledning till att IFK Göteborg spelar SM-final idag trots alla skador och försäljningar till proffslivet ute i Europa.
En match som Gustav missar på grund av sitt livs första avstängning. Vilket bittert öde.
Gustav är Sveriges mest underskattade spelare som alltid gör sitt skitjobb utan gnäll och gnöl.

Bara en sån sak som att man i hans position där huvuduppgiften är att vara defensiv och trasa sönder motståndarnas attacker aldrig varit avstängd förrän idag måste vara unikt.
Han har en roll där det smäller i var och varannan bollkontakt.
Ralf Edström sammanfattade det bäst av alla när han sa:
- Det är inte Gustavs fel att Lagerbäck varit så feg och inte vågat satsa på honom!
Grattis Gustav till Kristallkulan 2009.
En azalea har aldrig lyst klarare än du!

Leif Mannerströms egenkomponerade Janssons Frestelse på sardiner var kvällens gastronimiska höjdare.
Att komma på att servera läckerheten ur burken är bara det snudd på kokonstens Nobelpris.
Enkelt, elegant och enormt gott.
Sillbrickan höll högsta kvalitet. Liksom Kometens klassiker wienerschnitzeln - även om det räckt om den varit ett halvt straff-område stor!
Får jag bli matkrönikör i mitt nästa liv?