Lance Armstrong blev av med alla sina titlar från Tour de France efter avslöjandena om att han använt doping.

På senare tid har det även kommit fram att flera andra cyklister från Armstrongs tidigare stall US Postal Service har använt förbjudna preparat.

De senaste dagarna har norrmannen Steffen Kjärgaard erkänt doping och hans landsman Ole Kristian Silseth anklagar Tommy Prim för att ha gett honom amfetamin på 80-talet.

"Inga nyheter"

Arne Ljungqvist är vice ordförande för internationella antidopingbyrån WADA och ordförande i IOK:s medicinska kommitté. Han har jobbat mot doping på olika sätt i 40 år och är inte förvånad över utvecklingen.

– Det här är inga nyheter. Cykelsporten har ju haft den här historien sen länge. Det är ingen tillfällighet att hela antidopingarbetet började genom att en dansk cyklist dog i OS i Rom 1960.

Anklagelserna mot Tommy Prim vill han inte kommentera.

– Det som är intressant är vad som kan bevisas. Att folk beskyller varandra för saker bryr jag mig inte så mycket om. Rykten skiter jag fullständigt i.

"Tävlingsidrottens chans"

Ljungqvist menar att cykelsporten är inne i sin djupaste kris hittills.

– Ja, det känns väl så. Jag jämför lite med Ben Johnson-skandalen. Jag var ansvarig för dopingkontrollen av honom och upplevde den chock som hela idrottsvärlden gick igenom när det visade sig att den stora stjärnan var dopad, säger Ljungqvist till SportExpressen.se.

Sprintern Ben Johnson var den stora friidrottsstjärnan vid OS i Seoul 1988 men avslöjades alltså vara en fuskare. Ljungqvist menar att den händelsen blev starten på att idrottsvärlden och det politiska etablissemanget enades i kampen mot doping. Innan dess hade han och hans kollegor jobbat i motvind.

– Journalister frågade sig då om det var tävlingsidrottens död. Jag sade att det var tävlingsidrottens chans att ta tag i dopingproblematiken för att få rätsida på det. Och så blev det, säger Ljungqvist och fortsätter:

Mängder av åtgärder

– Det är likadant nu. Det är cykelsportens chans att äntligen ta tag i ett problem som funnits väldigt länge. Jag tror verkligen att det kommer bli så. Det här håller bara inte. Annars är det bara en snabb och brant utförsbacke och det är inte sannolikt.

Vad är det man måste göra inom cykelsporten då?

– Sanera den. Mängder av åtgärder behövs. En bred kampanj för allmänförståelsen av nödvändigheten av att sluta med de här dumheterna. Upplysningskampanjen vi startade på 70-talet behöver återupptas även om det gått 35 år, det är lite sent men ändå. Sedan måste det även kombineras med klara regler och efterlevnadskontroller.

"Bra information"

Enligt Arne Ljungqvist finns en större politisk vilja och samhällsengagemang i dag än på 80-talet att förändra.

Man hade väl ganska bra koll på dopingens utsträckning redan för tio år sedan inom cykelsporten. Varför har det inte hänt mer?

– Jag tror inte man har vetat tillräckligt mycket. Men nu när det uppenbaras vad som pågått i tio års tid så är det en präktig skandal och en väckarklocka, säger Ljungqvist och avslutar:

– Men jag tror att det är en stor chans. På senare år har man inte vetat hur taskigt det har legat till inom cykelsporten. Nu fick man veta det. Det var en bra information.