I Turin gjorde Henrik Lundqvist ett par räddningar som knäckte motståndarna totalt. Finländske forwarden Olli Jokinen fick ett läga i slutsekunderna av OS-finalen att kvittera, men brände läget.
Eller rättare sagt. Henrik Lundqvist räddade guldet åt Tre Kronor.
När jag träffade Olli Jokinen flera månader senare kunde han fortfarande inte släppa den där missen. Eller räddningen.
Men det räcker förstås inte bara att ha en het målvakt för att vinna OS-guld.

För svensk del måste så många som möjligt göra det de är i Vancouver för. Daniel och Henrik Sedin ska helst fortsätta att dominera som de har gjort i NHL fram till OS.
Nicklas Lidström ska inte bara leda defensiven utan skotten i power play måste träffa mål. Douglas Murray ska freda Henrik Lundqvist. Nicklas Bäckström är magisk. Peter Forsberg är ett ständigt hot.
Och chef över allt detta svenska är Henrik Zetterberg.
Det är han som ligger ett par steg före alla andra. I tanken. Det är Zäta som dirigerar spelet, bestämmer rytmen och ser till att Tre Kronor undviker kontringarna.
Han har en hockeyförmåga som hjälpt Detroit till Stanley Cup och Tre Kronor till stora guld.

Alla OS-länder har två spelare som är viktigare än alla andra.
Men ingen har större press på sig än Sidney Crosby, 22. Så ung, så skicklig, så kanadensisk.
Allt annat än OS-guld på hemmplan är ett fiasko.
Vi svenskar hatar att ha det trycket på sig att prestera när det verkligen gäller.
Crosby måste älska det.