Johan Eurén överraskade nog de flesta, inklusive honom själv, när han tog brons i 120-kilosklassen vid OS i London. Han besegrade vitryssen Joseb Tjugosjvili med 2-1 efter en avgörande rond. Efter bronset kände Eurén givetvis stor glädje men det blandades även upp med andra känslor.

– Innan mår man dåligt på grund av nervositeten. Men två dagar efter så var det nästan som en bakfylla. Sömnrytmen stämmer inte till exempel. Jag sov tre-fyra timmar nätterna efteråt. Det var rätt jobbig tid två dagar efteråt, säger Eurén till SportExpressen.se.

"Kanske inte så smart"

Efter bronset har det pratats mycket om Euréns bröder som var på väg att springa in till mattan i trikåer men stoppades av domaren i sista stund.

– Jag har inte tänkt så mycket på det. Det var väl en rolig grej tyckte de. Men det var kanske inte så smart kan jag tycka. Men jag har inte ägnat någon större tid åt det.

Tävlingarna i London var Euréns första OS. Drygt sex veckor efter bronset ser han tillbaka prestationen med en känsla av att ha bevisat något för sig själv och andra.

– Det roligaste är nog kvittot man fått. Det finns de som har tvivlat, även jag själv många gånger. Nu har jag bevisat att jag har kapaciteten och att det var möjligt att ta en medalj.

Kvalet skönare än bronset

Bronset var stort men Eurén berättar att vägen fram till OS är minst lika minnesvärd för honom själv.

– Medalj i all ära men den skönaste känslan var när jag hade tagit mig till OS och fixat kvalet. Det var det skönaste av allt.

Var det skönare än bronset alltså?

– Nja, men att leva i osäkerhet i fyra år och sedan lösa det så nära inpå, det var riktigt gött. Sen togs det ju till en ny nivå när man tog medalj. Den tog ett bra tag att smälta. Det fanns inte på världskartan 2008 när man började sikta in sig på 2012.

"Många luckor skulle fyllas"

Eurén tog tjänstledigt tre och en halv månad innan OS, från sitt jobb som VVS-installatör, för att kunna ladda upp på bästa sätt. Det finns inga stora pengar inom brottningen så när Eurén fick en medaljbonus på 5000 kronor från sin sponsor kom pengarna väl till pass.

– Ja, med tanke på att jag har varit utan inkomst i tre och en halv månad så var det många luckor som skulle fyllas med de pengarna kan jag säga. Jag väntar på min första lön här nu 25 september efter tjänstledigheten. Den är mycket välkommen.

"Mycket tyskar är det faktiskt"

Efter OS var det mycket uppståndelse ett tag men efter tre veckor blev det lugnare. Eurén blir fortfarande igenkänd på stan och får beundrarbrev från oväntat håll.

– Mycket tyskar är det faktiskt. Jag vet inte hur många brev från tyskar jag fått som bett om autografer och signerade kort och annat. Jag har brottats litegrann i Tyskland och de har varit klart överlägsna i att höra av sig.

Nu går Eurén in i en uppbyggnadsperiod och är tveksam till om han kommer finnas med på EM och VM nästa år. Det är OS i Rio de Janeiro som hägrar - om saker och ting faller på plats i tillvaron.

"Ser ut som ett lik på fredagar"

– Jag är ganska övertygad om att jag ska köra till 2016 men jag är inte övertygad om hur jag ska lägga upp allting riktigt än. Visst är jag sugen, men det är mycket i min vardag jag måste ordna upp. Om jag ska fortsätta så ska jag dra ner i arbetstid till exempel.

Hur skulle du vilja att tillvaron ser ut mer konkret?

– Jag skulle vilja jobba två-tre dagar i veckan och sen sponsras resten. Man vet lite vad som krävs när man har varit där en gång. Ska jag köra två pass om dagen och jobba där emellan så ser jag ut som ett lik på fredagar. Det är några saker som ska stämma innan man kör.

Egen idolhörna

Under den förmodade resan mot Rio har Eurén sin egen lilla idolhörna på den lokala grossisten att hämta kraft i.

– De har satt upp lite bilder på mig på grossisten - där jag köper VVS-artiklar. Det är den största förändringen för mig. Det sitter lite tidningsartiklar och någon bild så jag har min lilla "hall of fame" där.