ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Foto: Axel Pileby
Foto: Axel Pileby

Dahlquist: "Han var ett litet arsle helt enkelt"

ANNONS:
Läs mer
Visa flerVisa färre

Han har gjort fler allsvenska matcher än någon annan den här säsongen.

Men när kampen om SM-guldet ska avgöras riskerar han att missa dramatiken.

För SportExpressen.se berättar C Mores reporter Jonas Dahlquist om den dåligt tajmade familjelyckan, vilken spelare som gjort honom rasande, relationen till Lasse Granqvist - och om besöket av drottning Silvia.

– Min farmor höll på att svimma, säger han.

Både Pontus Jansson i Malmö FF och Nils-Eric Johansson i AIK har spelat samtliga minuter i allsvenskan den här säsongen.

Ändå är de inte i närheten av den här mannen.

C Mores reporter Jonas Dahlquist dricker av sin apelsinjuice samtidigt som han funderar.

– Jag kommer nog inte upp i hundra matcher i år, men i varje fall runt 85-90 på plats. Jag har väl en 120 resdagar per år. Men det är mitt jobb, gillar man inte det är det bara att sluta, säger han.

Helst kommentator

Och Jonas Dahlquist gillar sitt jobb.

36-åringen växte upp på Östermalm i Stockholm och visste tidigt vad det var han ville hålla på med.

Drömmen om att bli sportjournalist blev sedan verkligare när han - efter att ha klarat gränsen på högskoleprovet med en poäng - kom in på Journalisthögskolan.

Han fick praktikplats på Canal Plus och sedan 2002 har han varit trogen kanalen som numera går under namnet C More.

Men hans roll i tv-sändningarna varierar.

– Roligast är att kommentera. Sedan programledare och sedan reporter. Fast reporter är ju också jätteroligt. Är man ute med Lasse (Granqvist) och Tommy (Åström) vet man sin plats i näringskedjan, det är inte mer än så, säger Jonas Dahlquist och berättar om sin beundran för Granqvist:

– Det är honom jag har tittat mest på, men han går ju inte att härma. Han är som han är. Men han har många egenskaper som är bra att ha, han smittar av sig med sin inställning och han kan ge sig hän fullständigt. Lasse har mer eller mindre uppfostrat mig i tv-branschen och det är han väldigt bra på.

"Helt jävla hopplösa"

Tillsammans har de varit runt på många allsvenska arenor den här säsongen.

Som reporter bevakar Jonas Dahlquist matcherna från innerplan. Därifrån följer han händelserna och intervjuar sedan både spelare och tränare - ett uppdrag som inte alltid är det enklaste.

– Svårast är att få spelarna att säga något. Matchintervjuer är egentligen helt jävla hopplösa. Spelarna har sprungit i 45 minuter och ofta är de sura på det sista domslutet. Vad annat kan man fråga än "vad tycker du om första halvlek?" eller "vad känner du kring det som hände i slutet?"? I det läget går det inte att komma med annorlunda eller fördjupande frågor, säger han.

Finns det risk att det blir för snälla frågor?

– Jo, det gör det ju. Men om det är någon som uppenbarligen har gjort något dåligt är de inte så sugna på att prata om det. Sedan har vi ju ofta bara en minut. Vi får inte hålla spelarna längre och vårt schema är sekundanpassat. Ofta vill man inte gå på den tuffaste frågan direkt och då pratar de rutinerade spelarna så länge att man inte hinner med den.

"Han var ett arsle!"

Från din position måste man få höra mycket av vad som sägs på och utanför planen. Hur mycket får man berätta i sändning?

– Om jag hör att någon skriker något taktiskt så ropar jag inte upp det - det kan ju hjälpa motståndaren. Jag står ju bakom fjärdedomaren också och jag minns när Göteborgs målvakt Kim Christensen flyttade målstolparna mot Örebro för några år sedan. Det visste ju jag, men jag kan inte säga det till domaren för då påverkar jag ju matchen.

Du har intervjuat mängder av spelare och tränare i allsvenskan - vem är svårast att ta sig an?

– Mervan Celik i Gais var svår. Man fick aldrig honom att tända på något, inte ens om han hade varit grym. Det var svårt att locka fram spontanitet och bra "säg". Men han svarade ändå proffsigt.

– Om man tittar utanför allsvenskan så har jag aldrig varit så förbannad som när jag jobbade med Premier League och intervjuade Jermain Defoe. Han satt och sms:ade under hela intervjun och svarade typ "jaja" på allt. Han var ett litet arsle helt enkelt och då blev jag förbannad. Tyvärr var det tidigt i min karriär så jag sa inte till. Hade det hänt i dag hade jag skällt ut honom. Defoe är ingen favorit direkt.

"Klart att man är störd"

Jonas Dahlquist lever och andas fotboll.

Förutom att bevaka allsvenskan jobbar han även med sändningarna från spanska La Liga.

Dessutom har han sedan tidig ålder älskat engelsk fotboll.

Några andra intressen än fotboll har han knappt.

- Jag är inte ens sportintresserad egentligen. Förr tittade man för att det var kul, nu är det på ett annat sätt. När jag kom hem från EM frågade min tjej om jag hade några bilder. Då hade jag bara tagit på typ ukrainska grafikskyltar och vårt studiobord. Hon tyckte att jag var helt dum i huvudet. Klart att man är störd på det sättet, men det är ju det här jag är bra på. Fotboll och fickparkering, säger han.

Och så skriver du blogg också.

– Ja, i tv är ju mina åsikter helt ointressanta. Där är det spelarnas syn på saker som ska komma fram. Så det är skönt att själv få kommentera vad jag vill i bloggen.

Jag läste ett inlägg där du skrev att drottning Silvia kom på din konfirmation en gång i tiden. Det blir man ju nyfiken på.

- Haha, ja det var fantastiskt. Men hon var inte där för min skull. Hennes gudbarn gick i min konfirmationsgrupp. Men min farmor höll på att svimma när drottningen kom in.

Har bil redo

När det inte handlar om fotboll eller bloggande så lägger Jonas Dahlquist sin energi på familjen.

Och familjen ska snart få en ny medlem.

Vilken dag som helst blir två barn tre - men tajmningen kunde ha varit bättre.

Den kommande födseln ställer till det rejält inför söndagens allsvenska guldstrid.

– Jag gör 90 matcher under säsongen och så kanske jag missar den sista...

Känns det bittert?

– Nej, bara lite konstigt. Men vissa saker får man låta gå före. Jag missar inte en födsel för att stå och intervjua Pontus Jansson, säger han och ler.

– Men om ungen inte har kommit åker jag till Råsunda och jobbar med AIK-MFF. Jag har en bil som står redo om det skulle hända något.

Så om det händer så kan du bara sticka från Råsunda helt plötsligt?

– Ja, då drar jag. Då skiter jag i vad de säger.

"Kan bli dramatiskt"

Har ni någon backup då?

– Nej, det tror jag inte. Det är nog inte så att en reporter kommer att stå bredvid och vara redo. Du hör ju, det kan bli oerhört dramatiskt det här, säger han med ett skratt.

– Den förra ungen var bättre tajmad, han kom dagen efter derbyt mellan Djurgården och AIK. Den första var däremot dåligt tajmad - han kom samma dag som Manchester United mötte Manchester City med "Svennis" i City. Haha, bra att jag kommer ihåg födslar med hjälp av fotbollshändelser, det kanske säger en del, säger Jonas Dahlquist.

 

TRE MINNEN FRÅN KARRIÄREN

 

1) "Jag har aldrig varit så förbannad som när jag intervjuade Jermain Defoe. Vi hade hållit på att mejla och skickat frågor i förväg och så skulle vi träffa honom. Han låg högt upp i skytteligan så det var en stor intervju. Man förbereder sig ganska mycket då och sätter upp snygga lysen och så. Och så sitter han och sms:ar bredvid under hela intervjun och svarar typ "jaja" på allt. Han var ett litet arsle helt enkelt och då blev jag förbannad. Tyvärr var det tidigt i min karriär så jag sa inte till. Hade det hänt i dag hade jag skällt ut honom. Det blev en dålig intervju i stället, men Defoe är ingen favorit direkt."

 

2) "Min första kommentering på plats var helt sjuk. Jag fick åka till England och då var jag inte gammal. Jag var kanske 27-28 och det är rätt tidigt i karriären att få åka och göra en Premier League-match. Och det var ingen dålig match utan Tottenham mot Arsenal. Jag var så taggad och så blir det 5-4 till Arsenal med nio olika målskyttar och en helt galen match. Jag fick sitta bredvid Gérard Houllier som då var expert i fransk tv. Vi stod upp och skrek efter något mål och då vände han sig om och drog en "high five". Då tänkte jag att det här är ett väldigt konstigt jobb som man har."

 

3) "När 'Blåvitt' vann SM-guld mot Trelleborg i den sista omgången 2007. Det regnade så in i helvete och det var blött och isigt på Nya Ullevi. Jag skulle in på planen och tog sats mot Bengt Andersson som gjorde sin sista match. Som vanligt hade jag lågskor så jag halkade omkring rejält. Supportrarna stormade, men jag trodde att jag var först. Det var jag inte. Det blev som en scen hämtad ur en engelsk krigsfilm - alla sprang förbi mig och plötsligt fick jag en sådan rugbytackling i ryggen. Jag flög ner på gräset och då kom en kille som slet upp mig och ropade: "Du, jag ÄLSKAR Canal Plus!". Sedan sprang han vidare och där låg jag kvar. Det var lite roligt även om jag såg för jävlig ut."

Mejla Skriv ut
Rätta text- och faktafel
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
Senaste nytt
SILLY SEASON - SENASTE NYTT
ANNONS:
PODCAST: ALLSVENSKAN
KICK AND RUSH
ANNONS:
AGENDASÄTTARNA
Senaste nytt
Senaste nytt
MRMADHAWK
TRAV
TRAVBLOGGEN
ANNONS:
ANNONS:

Rapportera textfel

Tack för att du hjälper oss att rätta fel. Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel. Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Felaktigt mejl
Du måste fylla i en kommentar: