Tre Kronor var lite av en ”slow starter” mot Slovakien.
Lagen spelade avvaktande i första perioden och var rädda att göra misstag. Lagen spelade sina klassiska spel. Tre Kronor med starkt puckinnehav anförda av bröderna Sedin, Mattias Weinhandl och Nicklas Bäckström.
Peter Forsberg och Daniel Alfredsson. Slovakien med sitt extrema kontringsspel där två forwards sticker ur egen zon så fort de egna backarna får tag i pucken.
Förstakedjan med Pavel Demitra som anförare var Slovakiens starkaste.
Därför var 0-0 i mål och 7-7 i skott ett logiskt resultat efter första akten.

Fick viktig energi

Ju längre matchen led fick jag en stark känsla av att ett första mål för endera laget skulle styra matchutvecklingen.
Slovakiens snabba två mål inom loppet av en dryg halvminut i mitten av perioden gav dem energi som var nödvändig för att orka jobba hårt.
Hade Sverige fått det första målet hade vägen mot seger för Tre Kronor varit bredare.
Visserligen smög sig en viss försiktighet in i huvudena på slovakerna, samtidigt som Sverige skruvade upp tempot.
Peter Forsberg spelade sin bästa hockey hittills i OS-turneringen och var inblandad i båda de svenska målen i andra perioden. Först en passning till Hörnqvist. Därefter stressade han det slovakiska försvaret när Zäta vallade in 2-2.

Olycksperiod för backarna

Ändå blev det backarnas olycksperiod för Tre Kronor.
Nicklas Kronwall gjorde en klassisk felbedömning när han tacklade framåt i anfallszonen när slovakerna hade kontroll på pucken.
Och det gav Slovakien ett klassiskt 2 mot 1 läge som Sekera utnyttjade skoningslöst.
Och när Tobias Enström blev utvisad i slutet av perioden bombade planens bäste spelare Demitra in 3-2 i Henkes bortre kryss.
Slovakien klarade två tidiga underlägen i tredje akten och fick med hjälp av ”powerbreaken” krafter att stå distansen ut mot ett vilt forcerande Tre Kronor.

Klassisk uddamålsförlust

Uddamålsförlusten blev klassisk till sin karaktär.
Tre Kronor hela tiden i underläge mot ett vilt kämpande kontringsstarkt lag.
Tre Kronor förmådde inte att spela med det tempot och intensiteten i spelet som den moderna ishockeyn kräver.
Vi började också matchen mot Slovakien i ett alldeles för lågt tempo med tanke på att slovakerna borde varit tröttkörda efter sin extramatch mot Norge.
Bengt Åke Gustafsson spelade med mycket folk i inledningen vilket gjorde att de flesta svenska spelarna tog för lång tid på sig att få upp matchtempot.
När man varit ledig två dagar blir spelarna gärna lite temposvaga i inledningen av en sådan här match.
Speciellt om man har ett ålderstiget lag som Sverige har.

Flera har varit tröga

Flera spelare har varit tröga i aktionerna.
Exempelvis bröderna Sedin som gjorde sin bästa match i kvartsfinalen.
Liksom Peter Forsberg som också gjorde sin bästa match mot Slovakien. De borde ha fått mycket mer speltid från början av turneringen.
Henrik Zetterberg och Peter har inte fått möjligheten att maximera sitt spel beroende på att de hade behövt Johan Franzén bredvid sig.
Det är typiskt att de yngre spelarna som Nicklas Bäckström, Loui Eriksson och Patrick Hörnqvist kom i gång snabbast i turneringen.
De gamla cirkushästarna hade behövt mer speltid från början.
Undantaget var Daniel Alfredsson som varit bra hela tiden tack vare sin fina fysik.

Tung kritik mot Bengt-Åke

Kritiken faller tung på Bengt-Åke Gustafsson.
Han gav inte våra bästa spelare möjligheten att vara som bäst.
Han envisades med att förvisa Johan Franzén till fjärdekedjan.
Han litade på gamla instinkter att ge mycket ledigt, spela på för mycket folk och med attityden att det ordnar sig.
Vi ska också tänka på att hans assisterande tränare gjorde debut i Tre Kronors bås.
Bengt-Åkes tid är över och det bästa vore att byta in Per Mårts redan till VM i Tyskland.


DISKUTERA TRE KRONORS INSATS I OS!