Dagen efter att Rolf-Göran Bengtsson vunnit prestigefulla Jerringpriset hälsade SPORT-Expressen på hemma hos svensk ridsports stora affischnamn.
På gården i tyska Breitenburg berättar "Roffe" om sin långa väg mot världstoppen, sin ovana att stå i rampljuset, och om hånen mot honom efter att han slagit Marcus Hellner i folkets omröstning.
- Det är en av anledningarna till att jag flyttat ifrån Sverige, här i Tyskland är respekten och förutsättningarna för hästsporten helt annorlunda.
"Am Schloss" står det på skylten vid den lilla stenbron som leder in på hästgården där Rolf-Göran Bengtsson lever och arbetar.
Uppe på en liten kulle övervakar en slottsliknande byggnad hela egendomen.
Men där bor inte Rolf-Göran Bengtsson.
– Nej, nej. Jag läste i någon svensk tidning att jag bodde på ett slott, och visserligen heter allt det här "Am Schloss" men jag bor där borta, säger han och pekar mot ett betydligt mindre hus som ligger ett par hundra meter bort från stallet.
Det har varit ett hektiskt dygn för svensk idrotts nya världsstjärna. Efter firandet i Globen i måndags kväll ringde väckarklockan 06.00 i går morse.
Redan innan han checkat in på Arlanda vid 07-tiden hade han gjort tre telefonintervjuer för radio och tv.
– Jag har 150 sms i min telefon, och mejlen har jag inte ens kommit till än, säger Bengtsson och pustar ut efter dagens träning hemma på gården.
Körde ett träningspass
När SPORT-Expressen var på besök plockade han fram sin stjärnhäst Ninja la Silla för ett kortare träningspass. Tillsammans med några av sina elever, och ett par av sina fem hästskötare, leder han passet på klanderfri tyska.
– Jag är fortfarande lite chockad efter gårdagen tror jag. Jag hade trots allt inte väntat mig att det skulle gå den här gången heller.
Nej, det är inte många som trott att ridsporten och Rolf-Göran Bengtsson skulle ha ett sånt brett folkligt stöd att han med drygt 44 procent av rösterna skulle ta hem Jerringpriset i överlägsen stil.
Men reaktionerna hemma i Sverige har också varit splittrade.
På sociala medier som Twitter har Bengtsson utsatts för rena hån av sportnördar som menar att det är ett skämt att en ryttare vinner ett så tungt pris som Jerringpriset framför mer folkligt etablerade namn som Marcus Hellner (skidor) och Daniel Sedin (ishockey).
– I flera intervjuer i dag har jag fått höra att ridsport inte är någon sport, att hästen skulle haft priset och sånt. Man får svara på samma frågor hela tiden, men så är det.
– Det har ju aldrig hänt tidigare att en ryttare vunnit, och vår sport är väl fortfarande en sport som är på väg ut i ljuset. Det var nog inte många som räknat med det här.
"Kanske inte tjoar runt"
Han har också fått tuff kritik för sitt tacktal, sin dialekt och sin lite stelbenta stil i offentliga sammanhang. Kritik som han delvis håller med om.
– När jag inte känner situationerna är jag inte så pratglad. Jag kanske inte tjoar runt när jag har vunnit en klass, jag är lite mer återhållsam av mig. Jag har aldrig varit människan som måste stå längst fram och klappa mig själv på bröstet.
Det är svårt att greppa att det är en världsetta som SPORT-Expressen är hemma och hälsar på. 2011 red Rolf-Göran Bengtsson in flera miljoner i prispengar, men trots det är han som vem som helst.
Plötsligt får han syn på att det är fullt av hö på golvet i stallgången.
– Hästarna har precis fodrats, ursäkta att här är lite stökigt, säger han och plockar fram en sopborste och så börjar världsettan att sopa frenetiskt.
– Nu kommer alla tro att den här bilden är arrangerad, säger han med ett snett leende.
1997 blev ett märkligt år för Rolf-Göran Bengtsson. Efter att hans pappa dog i maj ville han avbryta tävlandet, och inte delta i tävlingen i St Gallen kommande helg.
Men hans mamma Elsa övertygade honom att fortsätta.
– Hon sa till mig att pappa hade velat att jag skulle rida. Han och mamma har alltid stöttat mig och min syster att hålla på med hästar. Så jag åkte dit, och det var faktiskt på den tävlingen jag träffade Jan Tops, som frågade om jag ville börja rida för honom i Holland 1997. Så där började allt.
Etablerade sig i världstoppen
Mellan 1997 och 2002 etablerade sig Rolf-Göran Bengtsson som ett namn i den absoluta världstoppen, men succén svärtades av att han två gånger blev ifråntagen sina stjärnhästar av ägaren Jan Tops, precis före stora mästerskap.
Hästen "Roofs" inför OS år 2000 i Sydney, och så "Pialotta" som såldes bara en månad innan VM i spanska Jerez år 2002 - trots att hon och Roffe rankades som världens bästa ekipage inför mästerskapet.
– Jag visste från början att jag arbetade i ett handelsstall. Och målet där var att jag skulle rida på hästarna, utveckla dem så att kunder blev intresserade och köpte dem. Och precis så gick det.
Efter försäljningen av Pialotta valde RGB att lämna Tops stall och i stället försöka bygga upp sin egen verksamhet, där han fick utveckla sina hästar i lugn och ro.
Fyra stora hästtransporter står parkerade utanför det enorma stallet med tillhörande ridhus. På gården har han totalt 22 egna hästar i träning, många av dem unghästar och potentiella framtida världsstjärnor.
– Jag flyttade hit till gården i januari 2003. Här är perfekta förutsättningar, korta resvägar till stora tävlingar och här i Tyskland ses hästsporten och mitt yrke som vilken annan stor sport som helst.
Trots en central placering i Europa klockar RGB ändå in runt 250 resdagar varje år, och frågan är hur länge 49-åringen från Södra Sandby utanför Lund orkar hålla på.
– Så länge man har framgång så orkar man lite till. Och med den här gruppen av hästar jag har nu så har jag verktygen jag behöver för att göra resultaten jag vill. Och då är det roligt.
