När OS-medaljören Anette Norberg, 47, tackade ja till att medverka i "Rosa kokboken” för att samla in pengar till Cancerfonden hade hon ingen aning om att hon själv skulle drabbas av cancer. Foto: Cornelia Nordström
När OS-medaljören Anette Norberg, 47, tackade ja till att medverka i "Rosa kokboken” för att samla in pengar till Cancerfonden hade hon ingen aning om att hon själv skulle drabbas av cancer. Foto: Cornelia Nordström

Anette Norberg, 47,  om cancerbeskedet

Publicerad

När OS-medaljören Anette Norberg, 47, tackade ja till att medverka i "Rosa kokboken” för att samla in pengar till Cancerfonden hade hon ingen aning om att hon själv skulle drabbas av cancer.

Men en söndagsmorgon i juni i fjol - ungefär en månad efter det att hon intervjuats av kokboksförfattaren om morfaderns cancer och bjudit på sitt favoritrecept på kåldolmar - upptäckte hon en knöl i ena bröstet.

– Jag fick panik, väckte min särbo Kenneth, bad honom också känna efter och åkte utan att äta frukost in till Södersjukhuset, säger curlingstjärnan.

På sjukhuset kände läkarna igenom Anette Norbergs bröst. I och med att det var söndag var mammografiavdelningen stängd, men Anette fick remiss för att röntga brösten bara ett par dagar senare.

– Jag fick lugnande medicin för att kunna existera överhuvudtaget och fick med mig sömntabletter för att klara mig till onsdagsmorgonen. Jag är i grunden ett kontrollfreak och är van att planera mitt liv in i minsta detalj för att få ihop heltidsjobb, föräldraskap och curling. När jag vet vad jag har att deala med kan jag göra det till 100 procent, men osäkerhet är något jag har väldigt svårt att hantera, förklarar Anette Norberg när Expressen träffar henne i Danderyds curlinghall i norra Stockholm, där hon hjälper till att förbereda helgens stora mästerskap "Stockholm Ladies Curling Cup”.

Hon har inte orkat tala om cancern offentligt förrän nu. Det är bara de närmaste vännerna och arbetskamraterna som känt till att Anette Norberg i åtta månader kämpade med cellgifter, operation och strålning för att bli kvitt tumören i bröstet.

– Jag har velat bli bemött som vanligt och leva så vanligt som möjligt. Vid SM i Umeå i januari i år fick jag kalla in min syster som ersättare för mig den första tävlingsdagen då jag skulle strålas på morgonen, men direkt efter sjukhusbesöket flög jag upp till Umeå och tävlade. Och sjukhuspersonalen såg till att tidigarelägga behandlingen några dagar så att jag skulle bli färdig i tid för att kunna expertkommentera curling för Viasat under OS i Sotji, säger Anette Norberg, som inte heller för Viasatcheferna berättade vad hon gått igenom.

 

Att hon gör ett undantag nu och berättar för Expressens läsare om kampen att bli frisk är framför allt ett sätt att stödja vännen Anna Bensons insamling till cancerforskning genom recept- och inspirationsboken ”Rosa kokboken”, där Anette Norberg medverkar.

– Men jag känner också att jag vill dela med mig av min historia för att det kanske kan hjälpa andra som är mitt uppe i det just nu. Nu känner jag mig så stabil att jag klarar av att prata om det. Jag tror att jag har haft stor nytta av min mentala inställning att fokusera på det jag kan påverka och min beslutsamhet i att bli frisk.

Därför tvingar sig Anette Norberg denna dag att tänka tillbaka på skräckdygnen i juni 2013, då tankarna hela tiden gick till de hemmavarande barnen Therese, 16, och Tobias, 22. Vad som än hände fick hon inte dö i från ungarna! Sonen Tobias som går på Operahögskolan hade samma vår sjungit ”Som en bro över mörka vatten” när Anette Norberg som tävlande i ”Let´s dance” skulle gestalta ett särskilt minnesvärt år, (2006, då hon tog sitt första OS-guld). Och Anette hade under den intensiva period där hon fredag efter fredag gjorde succé på TV4:s dansgolv med rumba, tango och samba bestämt sig för att sluta med elitsatsningen på curling sedan damlandslaget inte kvalat in till OS i Sotji och i stället bestämt sig för att coacha dottern Thereses lag i samma sport.

– Egentligen hade det känts konstigt i kroppen ett tag den våren, men jag hade inte riktigt haft tid att känna efter. Som elitidrottare är man dessutom van att köra på och att inte ge upp i första taget, minns Anette och tar en tugga av räk- och primörsalladen som Expressen har med sig till ishallen.

Anette Norberg har förvisso alltid varit noga med kosten, men sedan hon fick cancerbeskedet har hon blivit ännu mer medveten om vad hon stoppar i sig. Hon väljer ekologiska grönsaker och fisk och ratar oftast rött kött, bröd och alkohol.

 

Onsdagsmorgonen för 15 månader sedan då Anette gjorde mammografiundersökningen är som ett töcken.

– Jag fick inget besked, mer än att personalen ville ta biopsi (vävnadsprov, reds anm). Sedan skulle det dröja någon vecka innan provsvaret kom. Då bröt jag ihop och låg och skakade på bänken i väntrummet och upprepade att ”det går inte, jag kan inte vänta så länge på att få besked”.

Läkaren såg hur dåligt Anette mådde och gjorde ett undantag. Egentligen fick han inte säga någonting i förväg, men han förklarade att han trodde att hon hade en tumör.

– Det konstiga är att jag blev lugnare då. När osäkerheten släppte visste jag vad jag hade att hantera.

Anette Norberg fick träffa en kurator, som betonade att det var okej att vara rädd och att man inte kunde förväntas ha ordning på tankarna direkt. En av sköterskorna på mammografiavdelningen hade nämligen sagt till Anette att en ung kvinna med småbarn som nyligen fått besked om att cancern spridit sig i hennes kropp minsann inte sjåpat sig utan gått i från avdelningen skrattande och det fick Anette att känna sig olustig. Förväntades hon ta bröstcancerbeskedet med en klackspark?

 

Anette blev sjukskriven för att kunna påbörja cellgiftbehandlingen direkt. Hon oroade sig för hur hon skulle berätta för barnen som var på semester i Norrland för att fira midsommar med sin pappa.

– Men Therese och Tobias tog beskedet bra. Det fanns inte i deras föreställningsvärld att det inte skulle gå bra – och det har det inte gjort i min särbo Kenneths ögon heller. Det har varit skönt att känna deras tillit, menar Anette.

Samtidigt kunde det kännas kluvet att få kommentarer om att ”hon om någon skulle klara fighten mot cancern, hon som var en sådan kämpe”, när Anette berättade för sin närmaste omgivning. För de första 18 veckorna då hon fick dropp med cellgifter kände sig Anette inte alls så där stark och trygg som svenska folket sett att hon var i OS-finalen i curling 2006 då Anette med iskall precision slog ut motståndarlaget Schweiz båda stenar ur boet och fyra år senare lyckades försvara OS-guldet mot kanadensarna.

– Först var jag inne på att gå ut med nyheten i och med att jag är en offentlig person och jag ville undvika att folk spekulerade, men landslagsläkaren som är en personlig vän till mig rådde mig att avvakta och det var klokt att använda de krafter jag hade till att orka med cellgifterna, som jag blev väldigt trött av.

Anette Norberg, som knappt ens varit föräldraledig, tyckte att det var ovant att vara hemma den första sommaren och att inte ha ett fullspäckat schema.

– Jag bestämde mig tidigt för att cellgiftbehandlingen inte skulle få mig att gå under. Det är klart att jag hade biverkningar och mådde illa dygnen efter cellgifterna som jag fick var tredje vecka och någon gång hade jag även skelettvärk. Men jag klarade mig ändå förhållandevis bra. Inom curlingen jobbar vi mycket med att kunna prestera fastän vi är trötta och slitna. Därför försökte jag att inte känna efter eller oroa mig för mycket över biverkningar och jag vilade så mycket jag kunde.

 

Ett år tidigare hade Anette Norberg också börjat gå hos coachen och samtalsterapeuten Susanne Lindén, som hjälpte henne ur livskrisen efter skilsmässan från barnens far. Denna samtalsterapeut, som själv kämpat mot cancer, blev liksom landslagsläkaren Ingrid Meldahl ett stort stöd i hur Anette skulle hantera sjukdomen.

– Som patient är man rätt utlämnad till vården och det var skönt att kunna få proffsråd och känna att man hade något slags kontroll. Men jag valde att inte googla och sätta mig in i alla detaljer kring cancern och behandlingen. Jag är analytisk och logisk och ville inte landa i att jag precis som i mitt jobb på försäkringsbolaget skulle värdera risker och kanske räkna ut hur stor sannolikhet det var att jag skulle dö.

 

När Anette Norberg duschade lossnade stora tussar av den blonda man som vi sett i olika praktfulla uppsättningar i ”Let´s dance” och i en enkel tofs på curlingbanan. I augusti 2013 provade hon ut en peruk.

– Det är klart att det inte var roligt att tappa håret, men det var faktiskt inte så känsligt för mig som man kanske skulle kunna tro. Den blonda peruken jag fick var dessutom så bra att ingen på jobbet såg att det inte var mitt eget hår när jag återvände på halvtid till försäkringsbolaget i september i fjol, ett par månader efter det att cellgiftbehandlingen påbörjats. Jag trivdes inte med att gå hemma och ha för mycket tid att älta, utan ville ta mig an en omorganisation som jag skulle göra på jobbet.

Den 15 november i fjol, tre dagar efter Anettes 47-årsdag, opererades tumören bort.

– Det var också ett enkelt beslut från min sida att göra som läkarna rekommenderade och operera bort hela bröstet. Jag bestämde mig för att jag inte skulle påverkas av att bli av med håret och förlora ena bröstet. Det var inte någon stor issue. Jag var nog mest nervös för att opereras för första gången i mitt liv och bli sövd och tappa kontrollen.

Men det tog lite tid innan Anette Norberg vågade visa sig för sitt största stöd i livet, särbon Kenneth, utan ilägget i behån.

– Det är jag fortfarande inte så där jättebekväm med, men jag har inte bestämt mig för om jag ska ha ett implantat för det finns risker med det också. Viktmässigt blir det samma belastning för ryggen med ilägget jag har i behån och utanpå kläderna syns det inte att jag opererat bort ena bröstet.

Ett par veckor efter operationen fick Anette Norberg avstå från curlingen, men under strålningen som påbörjades i början av 2014 var hon tillbaka på isen. I februari, lagom till inhoppet som expertkommentator vid OS i Sotji, var Anette färdigbehandlad.

Hon var lite nervös inför årskontrollen i somras, men fick beskedet att det inte finns några som helst spår av tumörer. 

 

Anette säger att hon successivt har lärt sig att acceptera situationen. De första månaderna med sjukdomen kändes hela tillvaron som en dipp, men numera går det allt längre mellan gångerna då hon blir modfälld.

– När jag för ett par veckor sedan läste att Roger Blomqvist (sportjournalist på SVT, reds anm) gått bort i cancer var det jobbigt. I sådana lägen får man bara stå ut.

Så hur skiljer sig livet före och efter cancerbeskedet? Anette Norberg ser ingen jättestor skillnad.

– Men jag försöker leva mer i nuet. Förut var jag alltid på väg. Nu stannar jag upp och övar på att njuta av tillvaron. Och jag har blivit mera noggrann med att bara göra saker som jag själv vill och som ger mig något.

Ett konkret exempel är att Anette i somras flyttade in i ett hus på Ekerö i västra Stockholm med sjöutsikt och att hon sagt upp sig från sitt gamla jobb där hon och chefen hade lite olika syn på verksamheten för att på måndag börja som konsult på Pricewater Cooper.

– Jag kommer ju från början från en småstad – Härnösand – och är uppvuxen på landet. När jag mådde som sämst av behandlingen var Kenneth och jag ofta på hans lantställe utanför Åtvidaberg. Då märkte jag hur mycket jag njöt av att vara på landet. Nu vaknar jag varje morgon med utsikt över vattnet och går i gång på att inreda mitt nya hus.

 

Det blonda håret har vuxit ut igen, hon är solbränd och har precis kommit hem från Sicilien, där hon deltog i inspelningen av den sjunde säsongen av SVT-programmet ”Mästarnas mästare”.

– Jag visste ju att jag var chanslös rent fysiskt, för i vintras blev jag andfådd bara av att gå ett varv runt kvarteret och jag räknar med att det tar ytterligare 1-1,5 år att komma tillbaka till den form jag var i förut. Samtidigt är jag inte längre elitidrottare, så jag vet inte ens om jag vill lägga så mycket tid på träning längre. Men jag ser ”Mästarnas mästare” som ett hyllningsprogram och jag ville inte missa chansen att lära känna fem andra elitidrottare, säger Anette och snurrar på armbandet vars pärlor bildar texten ”Fuck cancer” som hon fått av Kenneth.

Vilken roll vill du ha vid OS 2018 och därefter?

– Tja, vem vet? Jag kanske gör comeback för min dotters skull. Jag har kört några tävlingar och tycker att det är roligt, framför allt när jag spelar med henne och syrran. Jag känner nog att jag har lite att delge min dotter som är svårt att förklara i teorin, men lättare att visa i handling. Samtidigt vet jag vad som krävs för att ta sig dit till OS igen, hur mycket man måste offra. Tanken att ge sig ut och resa på det sättet igen känns inte lockande. Det talar mer för att jag medverkar i kommentatorrollen.

 

Läs Expressen enklast med vår app. Ladda ner enkelt för Android eller Iphone.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Vill du ha fler sportnyheter direkt i ditt dagliga flöde? Följ SportExpressen på Facebook, Twitter och Instagram.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag