Han gjorde debut i Val d'Isere i december 1992.

20 år senare beslutade sig alpinstjärnan Patrik Järbyn för att det fick vara nog.

Tidigare i år la han pjäxorna på hyllan.

Nu sitter han hemma i Colorado och kollar Ryder Cup på tv.

– Jag älskar golf och Ryder Cup är ju det största. Att få se de här killarna slå alla slag, det är grymt häftigt, säger han när SportExpressen.se når honom på telefon.

Hur har du det nu för tiden?

– Jag är frisk och kry så jag ska inte klaga. I slutändan är det vad som är viktigast. Det är de dagarna man har legat i sjuksängen som man har tänkt "fan vad skönt det är att vara frisk".

Ska bli tränare

Patrik Järbyns karriär var händelserik.

Förutom att bärga två VM-medaljer var han inblandad flera allvarliga krascher.

Nu har 43-åringen lämnat backen - men planen är att snart vara tillbaka.

– I år ska jag hjälpa till att vara coach lite här och där. Jag hoppas att jag får hjälpa Sverige lite också. Det är ju något som jag kan så varför skulle jag inte utnyttja min erfarenhet? säger han.

Vem ska du coacha?

– Jag är anställd av tre yngre killar som jag ska ta hand om. Sedan hoppas jag på att få hjälpa Sverige under junior-VM. Och behöver Matts (Olsson) och Hans (Olsson) någon hjälp ställer jag gärna upp.

Kallar världscupen "porrcirkus"

Världscupsäsongen drar inte i gång förrän om någon månad.

Men redan före säsongsstarten har den alpina skidåkningen fått stor uppmärksamhet.

I den tyska stjärnan Maria Höfl-Rieschs självbiografi kallar hon världscuplivet för en "porrcirkus".

– Det är inte så att det är vilda sexorgier på varje hotell vi bor på, men bara för att man checkar in ensam betyder inte det att man tillbringar natten ensam. Folk ser det som en chans att komma ifrån familjelivet, skriver hon bland annat i sin bok.

"Rätt så naturligt"

Patrik Järbyn har inte hört talas om boken - men skrattar lite när han får berättat för sig om det som Riesch kallar för "porrcirkus".

– Det kanske fungerar så på damtouren. På herrtouren... Eller jag kan bara prata för mig själv och själv har jag inte hållit på med något sådant. För mig personligen kändes det nästan som att man riskerade sitt liv varje gång man stod vid starten. Då gällde det att vara fullt fokuserad. Vissa kanske gick ut och tog en öl, men för egen del var det viktigt att gå i säng tidigt och sova så mycket som möjligt, säger han.

Du har ju varit med sedan 1992 - är det mycket kärleksfulla förbindelser på touren?

– Det är ju många skidåkare som är tillsammans. Tränare och åkare också. Men det finns ju fler herrtränare än damtränare så det är nog mer vanligt att tränare är ihop med tjejåkare. Du tränar tillsammans och bor tillsammans så det är väl rätt så naturligt att man lär känna varandra på ett sådant sätt också. Men jag personligen höll inte på med det.

Tror du att kärlekslivet är mer intensivt inom den alpina sporten jämfört med andra sporter?

– Nej, det tror jag nog inte. Men det är ju väldigt svårt att svara på.

"Mer smaskigt än Riesch"

När får vi läsa Patrik Järbyns sanning då? Har du planer på att skriva en självbiografi?

– Det du, det hade varit lite mer smaskigt än i hennes bok, säger han och skrattar.

– Nä, men jag skulle faktiskt gärna vilja berätta min story och om den väg som jag har vandrat. Jag har haft mycket på min agenda den senaste tiden, men jag skulle vilja dela med mig av min historia. Så att man får se det ur min synvinkel.

Vad har du för smaskiga saker att berätta då?

– (Skratt) Ja, du. Det finns mycket minnen, både positiva och negativa.

Jag får väl vänta på boken helt enkelt.

– Ja, du får göra det.

Och du får kanske läsa Maria Höfl-Rieschs självbiografi och hitta ytterligare inspiration.

– Ja, jag får väl göra det. Det känns så, säger Patrik Järbyn.