Skriv ut Skriv ut Textstorlek: Textstorlek 1 Textstorlek 2 Textstorlek 3
Anna-Karin Kammerling åker till OS i Pekind med högra krav på sig.

"Jag har så stora krav"

SUNDSVALL. För många är det deras livs största seger bara att få delta i ett olympiskt spel.
Anna-Karin Kammerling står inför sitt tredje OS. För henne är det ett helt annat läge.
- Om jag känner att jag inte kan komma på pallen, då finns det ingen anledning för mig att åka till Peking, säger hon.

En mallig självbild och tankar som ”här kommer jag, jag är världsmästare” är för Anna-Karin Kammerling lika främmande som att Therese Alshammar skulle säga ”jag vill inte vara med på bild”.
Anna-Karin ogillar uppmärksamheten lika mycket som hon ogillade träningen inför OS i Aten, då hon körde stenhårda pass med simning två och en halv timme, två-tre gånger varje dag.
Hon tappade humöret. Så hennes tränare Hasse Bergqvist blev förbannad.
– Jag tänkte tanken att lägga av och Hasse sa att det inte längre var någon idé att vi fortsatte om jag inte ville bjuda till mer, berättar Anna-Karin.
Hon bet ihop. Hon kom till Aten. Och det blev fiasko. I alla fall med Kammerling-mått mätt. Men lägga av, det tänkte hon inte ens på. 
– Jag är inte klar än, förklarar hon.
I Peking är det 50 meter frisim som gäller – och kanske kan hon med sin vinnarskalle göra samma succé som när hon slog världsrekord i ett SM i Halmstad och vann en bil. Ingen trodde hon skulle klara det. Utom hon själv.
 – Jag var 19 bast och helt yr i huvudet. Jag visste inte ens vad världsrekordet var. Men väl på SM hade jag bara den tiden i huvudet och jag tänkte: jag ska slå det.

Kan inte känna sig bäst

Hon lämnade Halmstad med en ny Chrysler. Man kan kalla det en typisk Kammerling-story. Något annat som berättar en del om henne är när hon snackar om att slå världsrekord vid ”fel tillfälle”.
– Visst, världsrekord är väldigt speciellt att slå. Men det är frustrerande när jag slagit världsrekord och inte vunnit det största som hänt den säsongen, för då har jag i alla fall inte lyckats fullt ut.
Hon kan inte ens känna sig bäst i världen när hon är bäst i världen.
– Jubla efter ett guldlopp. Nej, i såna lägen är det mest: puh, en stor lättnad. Ja, jag har så stora krav på mig själv.

"Brinner för detta lika mycket"

Anna-Karin och tränare Bergqvist har samarbetat i tio år.
– Han är otroligt bra. Vi brinner för detta lika mycket. Vi tycker båda att det är roligt att prova sig fram och vi är flexibla, säger hon, men medger att Hasse inte gillat att hon de senaste åren även pluggat på heltid.
 – Men nu är jag klar civilekonom. Att plugga har gett mig så mycket vid sidan av. Nu har jag en trygghet den dagen jag slutar med simningen.
Din sambo Jesper har tävlat i olika motorsporter. En fördel att han vet vad en idrottssatsning handlar om?
– Ja, han förstår att jag inte kan hoppa över en träning. Vi har också tränat en del på gym ihop och jag har varit med och kört cross.
Det låter lite farligt?
– Nja, jag trodde förstås att jag var bättre än jag var. Jag åkte omkull flera gånger.
Oj, vad säger Hasse om det?
 – Han vet inte om det.

Av Magnus Nyström
magnus.nystrom@expressen.se

Publicerat 30 juli 2007
Uppdaterad 30 juli 2007
Tyck till
Det finns 2 kommentarer på artikeln
Logga in och kommentera
Du är inte inloggad!
Logga in till höger
Regler för kommentarer

Dessutom kan svenskar bara ta medalj på EM eller kortbana.

Tro på guld i os är orimligt.Där kommer det vimmla av kinesiskor så dopade att man kan andvända dom som termometrar.Sköldpaddsblod har ni väl hört talas om.
För att anmäla ett inlägg, klicka på Anmäl inlägg

WEBBTEST


 
Toppbild














Bottenbild