Olsson: Skidsporten fick en nytändning

Twingly bloggsök

Jag trodde aldrig det skulle hända.
(Och ni behöver inte berätta det högt för nån.)
Men förra helgen inte bara såg jag frivilligt loppen i Val di Fiemme, jag till och med bandade dem när jag var tvungen att gå ut.

En ny publik är här

Både herrarnas och damernas avslutning i klätterbacken var vansinnigt spännande, damernas mer än herrarnas, där tjecken Lukas Bauer till slut var så överlägsen att han till och med utklassade supernorrmannen Petter Northug.
Petra Majdic hade mer än en halv minuts försprång, men Justyna Kowalczyk tuggade i sig det försprånget för varje minut, för varje sekund, som gick.
Rycket var inte lika sanslöst som Charlotte Kallas för två år sen, men det var på ungefär samma ställe som Kowalczyk gick om och inte bara tog segern utan en prispeng på en miljon kronor.
Med nydaningar, nya grepp och Tour de Ski har alltså skidsporten skaffat ny publik, en sån som jag, till exempel.

Han har rätt - och fel

Jag har sen den 5 december i fjol haft ett klipp från Dagens Nyheter där tidningens tv-krönikör Johan Croneman (och honom ska ni läsa, han och den här tidningens Anders Björkman är bäst) skrev att han tappade intresset för längdskidor "...när man började anpassa sporten till moderna medier, jaktstart, sprint etc. Allt i syfte att nå en bredare publik - och generera mer pengar".
Croneman har både rätt och fel.
Skidsporten var på väg att dö ut som modern publik- och tv-sport, och det var nödvändigt att förnya, modernisera och förändra.
Croneman längtade efter tiden när han skolkade från skolan för att ägna en hel förmiddag åt en femmil på tv, och jag känner många som han.

Jag tappade totalt intresset...

Jag trodde alltid att det hängde ihop med varifrån man kom, att en skåning som jag - uppfödd på fotboll, fotboll, fotboll och boxning - hade svårt att ta till mig skidor.
Men vid en sittning med Boismannen, Bråstedt och Kai visade det sig att alla tre (skåningarna) med känsla och saknad i rösten talade om tv-sändningar där man "...satt i flera minuter och tittade på en tom tv-ruta och en klocka som tickade".
* Det var just sånt som gjorde mig nervös och rastlös.
* Jag ville det skulle hända nåt, hela tiden.
* Jag tappade totalt intresset för längdskidåkning.
Jag skulle ha betydligt svårare för att se en förändring i, till exempel, fotboll.
Men den förändringen kommer inte så länge jag lever.
Fotboll är världens största tv-sport och har en publik på så många miljoner att ingen av oss riktigt begriper det.
Men visst kan det komma en dag när fotbolls-VM och Champions League inte längre betyder nånting, då kommer vi att se förändringar och då får vi tugga i oss dem.
Under tiden är Tour de Ski fantastisk idrott, härlig skidåkning och spännande tv.

...men numera spelar jag in

Åtta tävlingar på tio dagar avslutas med en klättring upp för ett berg som är så brant att jag inte klarat av att gå uppför på sommaren.
Minns jag rätt var det skidälskare, och en del aktiva, som var upprörda - ja, de till och med rasade - mot denna monsterklättring.
Men i dag är det ingen som klagar.
(Ingen tackar heller nej till prissumman.)
Och jag till och med spelade in och såg i efterhand, utan att nån svensk var inblandad i slutfajten.
Marcus Hellner gjorde en bitvis heroisk insats men fick ge sig mot Dario Cologna i kampen om tredje plats.

Valt enkla vägen igen...?

Kalla med kolleger valde bort Tour de Ski för att formtoppa i OS om en månad.
Justyna Kowalczyk såg Tour de Ski som "...den perfekta uppladdningen".
Vi får väl se vem som har rätt, men...ibland har jag en känsla av att svenskar väljer den enkla vägen, den lättaste vägen, och rent mentalt inte är förberedda på vilken kraftanspänning ett OS är.
Men om nu skidsporten ska moderniseras och bli tv-mässig får inte produktionen vara så förbålt usel som den var från Val di Fiemme.
Helikopterbilderna var så skakiga att de inte gick att titta på, istället för omåkningar fick vi se publikbilder och grafiken var så amatörmässig att det kändes som om italienarna gått in på första bästa dagis och bett en treåring krafsa ned nåt som skulle föreställa skidåkarsymboler och skidspår.

Lär av speedwayen

Vad gäller modern tv-teknik har många sporter mycket att lära av speedway.
Grafiken med ställning, åkarpresentationer och resultat är rena fröjden att titta på.
Och med tillräckligt många kameror och olika vinklar får man en inblick i omkörningar, krascher och olika sätt att välja spår som är oöverträffad.
Speedway behövde, precis som skidor, en nytändning och en ny publik.

VECKANS...

...SURPUPPA
Anja Pärson
Knäskadebilderna var hemska, men jag gillade tv-bilden där en skitsur Anja Pärson såg Lindsey Vonn ta hennes givna seger i super-G i Haus im Ennstal förra helgen; Anja har varit nollställd alldeles för länge nu.

...SOLDAT BOM
Darya Domratjeva
För ett år sen gled hon in för liggande skjutning i masstarten i skidskytte i Oberstdorf. Men vitryskan la sig aldrig, hon stod och sköt och diskades. Förra helgen sköt Darya Domratjeva på fel tavla. Heja.

...HÄSTHANDLARE
Rune Hauge
Man måste beundra en man som kan sälja en produkt innan han själv köpt den, och dessutom få 70 miljoner för besväret. Men fotboll, tv-rättigheter och pengar är väl den moderna tidens svindlande hästhandel.

...FILM
"Fish tank"
Såg detta engelska lilla mästerverk i tisdags och tänker på filmen varje dag. Andrea Arnold har gjort ett gripande drama om människor på engelska samhällets botten och Katie Jarvis (bilden) är magisk i huvudrollen.

...TIOÅRING
Offside
Ibland känns det som om tramset och meningslösheterna dominerar svenskt medialiv 2010, men att fotbollsmagasinet Offside fyller tio år är en strimma hopp. Jubileumsnumret är en orgie av tio år av fotbollskärlek.

Inte ens nära
Gnället på kylan. Vi kunde bott i Port-au-Prince.

TILL SIST...

Såg Sevilla-Barcelona i onsdags på tv och... vad är det man säger med en sportklyscha... det verkar ha gått "grus i maskineriet".

Kan man köra NHL i Globen i Stockholm kan man köra NBA.

Jag har inte sett alla Zlatans matcher i Barcelona, men...det kändes för mig som första gången som Zlatan visade frustration, dåligt humör och den där blicken.

Verkar inte direkt vara fullsatt i afrikanska mästerskapen i fotboll.

Ibland får jag för mig att Faces var världens bästa rockband.

Att Sol Campbell är tillbaka i Arsenal var en högoddsare.

Bärliktrippel: Joel Kinnaman (JW i "Snabba cash)-Stefan Edberg-Markus Rosenberg.

Aftonbladets sportetta två dagar efter skotten mot Togos landslag.
"PÅ PLATS DÄR DET SMÄLLER".

Mitt stavningsprogram vill ändra Northug till Borthugg.

Ju mer jag läste om det som hände Togos landslag desto mer insåg jag att vi i den upplysta västvärlden tror att Afrika är ett enda stort land.

Ännu mer "Den sista cigarretten" av Klas Östergren: Minns ni när mobiltelefoner kallades yuppienallar?

En supporterpolis i Ångermanland blev så full när hon privat gick på hockey att hon blev utslängd från arenan. Det är sånt som på skådespelarjargong heter "method acting".

Även om det kan bli tufft för AIK den här säsongen visade sig Jos Hooiveld vara en fantastisk både värvning och försäljning, både sportsligt och - ekonomiskt...

Trodde verkligen Mathias Fredriksson att han var aktuell för OS?

...och Celtics 120000 i veckan kan inte Björn Wesström matcha.

På nåt sätt är jag inte förvånad över att Adama Tamboura fick vara med om vändningen 4-0 till 4-4 mellan Angola och Mali. Jag gillade alltid Tamboura i HIF.

Jag bara väntade på artiklarna om att Daniel Majstorovic inte fått lön på några månader i Grekland.

Mats Rubarth såg fullständigt livsfarlig ut i (hårdrock)smink, som medlem i Casablanca.

Bengt Madsen kan göra en parafras på Richard Nixon och säga: "Nu har ni inte mig att skylla all jävelskap på".

Två så helt olika artister, men deras död fick det att rycka till i musikvärlden: Mick Green, gitarrist i Pirates och den som lärde Wilko Johnson allt, samt Teddy Pendergrass, fantastisk sångare i Harold Melvin & The Blue Notes, Philadelphia-soul av yppersta klass.

Och när supportrarna nu fått bort den bromskloss de en gång så kärleksfullt döpte till "Buffalo" förutsätter jag många år av guldmedaljer för Malmö FF.

Patrik Sjöberg har alltid vetat hur en PR-slipsten ska dras.

MFF-vd-n Pelle Svensson verkar glad för att synas och ha åsikter, på tal om inget alls, eller en blåljusnande framtid.

Emma Pernald som verkade så rar.

Man kan tycka det är synd att Jonas Jerebko inte spelar i ett bättre NBA-lag än Detroit Pistons, men frågan är om han hade fått spela så mycket som han gör om han hade spelat i ett bättre lag.

Som sagt: "Snabba cash", "Up in the air", "Fish tank" - mycket bra.

Det är verkligen märkligt att Sven-Göran Eriksson får nya jobb lika lätt som att klia sig i pannan. Eller också är det inte det. Fotbollsvärlden är speciell.

rydells hörna - Olssons förstemejlare

En mindre i varje lagdel verkar vara AIK:s guldrecept.

Näsvis Goren ska inte sammanbindas med nasi goreng.

Madsen lämnar MFF eftersom "man måste brinna". Brann nästa?

Skotte tränare i Elmanders Bolton. Ett riktigt hundgöra!

- Kristian Rydell

Av Mats Olsson
mats.olsson@expressen.se