"Man blir rik på att sälja sex"

Om din uppfattning om hur en typisk prostituerad ser ut involverar kortkort kjol, vulgär makeup, yppiga bröst och fluffig peruk, så föreställer du dig Evas raka motsats.
Hon är i stället undersköterskan på småstadens ålderdomshem eller mamman på föräldramötet – runt 40 år med kortklippt brunt hår och avslappnad figur under en rejäl täckjacka och jeans.
–  En del feminister gör oss sexarbetare till förespråkare för bimbos med vitblekt hår och jättesillisar – kolla på mig! Jag är precis tvärtom och slår dem alla på fingrarna i älskogskonst.
Eva började jobba som eskort för flera år sedan. Anledningen var att hon tröttnade på att männen hon dejtade var mer intresserade av sex än seriösa relationer.
–  Så jag tänkte att om det bara är sex de vill ha får de betala för det. Mitt koncept var att erbjuda sällskap och sex på ett naturligt och äkta sätt, något jag trodde var unikt. Som de flesta andra hade jag en bild om att en prostituerad är en kvinna som särar på benen utan känslor. Men sen insåg jag att nästan alla hade samma koncept som jag: äkta känslor, och att man blir kåt på riktigt.
Eva berättar att runt tio procent av sexhandeln i Sverige sker på gatan, resten inomhus. Själv började hon med att erbjuda sina tjänster via en sexkontaktsida. Första erfarenheten beskriver hon som ”jättetrevlig” och känslan efteråt var en eufori att kunna ta betalt för något som hon själv uppskattade. Sedan dess har Eva träffat i genomsnitt två män i veckan.
–  Kunderna visar respekt och vill inte framstå som män som utnyttjar kvinnor. Eftersom de betalar mig slipper de ju spelet där man sitter och utvärderar varandra – här vet de ju vad som kommer att hända. En helkväll med middag och sex med mig kostar tre och ett halvt tusen. Och då är det förstås han som betalar middagen!

Nyskild man typisk kund

Innan Eva träffar någon som inte är stammis pejlar hon av hans personlighet via mejl eller telefon. Förberedelserna inför själva kunddejten involverar rakning av benen, noggrann makeup och sexiga underkläder.
Ibland sker träffarna hemma hos en kund, men oftast på ett hotellrum. Efter att ha blivit blåst på betalningen är Eva noga med att få kuvertet med pengar innan de sätter i gång. Hon berättar att nya kunder oftast är väldigt nervösa, även om det handlar om män med stor sexuell erfarenhet.
–  De är rädda för att inte duga. En typisk kund är en nyskild man som kanske inte haft sex med någon annan än sin fru på flera år, och vars självförtroende är så knäckt att han inte vågar gå ut på krogen och ragga. Då kan man ju inte köra pang på direkt, utan få honom att slappna av genom att prata och ge massage.

Mötte våldsam man

Enligt Eva har de flesta eskorter regler de följer noga. Innan ett möte kommer de överens om vad kunden vill göra, och sätter priset därefter. Ett ordinärt samlag har ett pris, analsex ett, oral stimulering ett annat.
–  Jag trodde att många kunder skulle ha kinky önskemål, men de flesta vill bara ha vanligt sex. En del behöver egentligen bara en kram. Precis som människor inom vården har en professionell omsorgskänsla, har jag en professionell intimitet.
Evas regler involverar att aldrig ta emot en kund som är under 30 år, eftersom hon dels bara tänder på mogna män, dels tycker att det är för nära hennes son i ålder. Hon skulle aldrig ha samlag med mer än en kund per dag, det skulle kännas äckligt. Inför påverkade kunder vänder hon på klacken och går.
–  Jag kysser aldrig på munnen. Det kanske låter konstigt, men det är för intimt för mig. Kunderna måste respektera de regler vi har, och om de bryter mot dem eller uppför sig hotfullt blir de svartlistade i våra kretsar.
Den viktigaste regeln är att ta hundraprocentig hänsyn till vad intuitionen säger. Nödvändigheten av det har Eva lärt sig den hårda vägen. När hon berättar om en händelse som höll på att sluta riktigt illa för att hon ignorerade varningsklockorna i huvudet blir ögonen blanka och rösten darrig. Efter mötet med denne känslokallt våldsamma man vågade hon inte sälja sex på ett halvår.

”Riktigt jäkla otäckt”

–  Det var riktigt jäkla otäckt. Men våld är ändå inte vad vi sexarbetare är mest rädda för. Den stora skräcken är i stället att bli avslöjade med vad vi gör. Att vara hora är så skamligt, ett skällsord. Tänk om mina barn skulle bli kallade horungar!
Kompisarna vet inte att hon säljer sex. Inte hennes före detta sambo, eller den nära familjen heller.
–  Jag tror det underlättar att jag inte alls stämmer in på bilden av hur en hora ”ska” se ut – vem skulle misstänka mig, liksom? Det har hänt att folk jag känner privat har kontaktat mig via nätet för att köpa sex, utan att veta att det är jag. När jag avslöjar mig blir de helt chockade och säger nåt i stil med ”oj, det går ju inte, vi har haft barn i samma skola!”.
Omgivningen tror i stället att inkomsten kommer från ett annat jobb, där Eva visserligen är aktiv – men inte alls så pass att det skulle motivera den höga månadslönen.

Jobbigt att ljuga

–  Man blir rik på att sälja sex, men det är inget jag skyltar med. En svensk inomhuseskort har en timpenning på mellan 1 500 och 3 000 kronor. Men kunderna tänker inte på alla timmar marknadsföring och förberedelser tar. Dessutom får kunderna betala för den förföljelse vi riskerar att utsättas för. Plus att det ju är ett högriskyrke. Alla män är inte trevliga, och förr eller senare råkar man ut för en som inte är det.
Eva säger att det är jobbigt att behöva ljuga för omvärlden, och att leva med den konstanta rädslan att bli upptäckt och stämplad för livet.
–  Jag gillar det sociala, gillar pengarna och mina stamkunder, och kommer att fortsätta jobba så länge jag njuter av det. Men det finns svarta sidor. Vad händer till exempel om jag träffar en ny man? Klarar han av att dela min livslögn med mig? Ska jag ens berätta?

Fonot: Eva är ett fingerat namn.

Av Lotta Bengnér
halla@expressen.se