Vi hoppar på hojarna i den uråldriga tyska staden Trier, mindre än tio kilometer öster om gränsen till Luxembourg. Målet är att följa floden Mosels slingrande lopp nerströms till Cochem. Fågelvägen är det mindre än 60 kilometer, men vem cyklar som en fågel? Nej, finessen är att följa flodens slingrande väg genom landskapet, och då blir det nästan 140 kilometer.
Första sträckan är lite halvtrist, men när vi närmar oss Mehring är det som om landskapet reser sig omkring oss, blir modigare och ståtligare. Vid det här laget är vi både hungriga och törstiga, och cyklar därför in i byn på jakt efter mat. Snart sitter vi i ett källarvalv med ett fat läckert kallskuret framför oss och ett gnistrande glas riesling i handen. För Mosel är en vinernas flod och det är just riesling som är den mest populära druvan. ”When in Rome, be a Roman” heter det ju, och här är det ett gått råd eftersom
romarna anlade flera städer och byar i just detta område, och här kallar man denna väg för den romerska vinvägen.
Efter denna överdådiga lunch fortsätter färden. Mellan Detzem och Köwerich tar cykelleden en genväg rakt genom vinfälten. Rad efter rad av rankor breder ut sig omkring oss, ett hav av framtida mingel och sorl och av klirrande glas.

Checka in hos en vinbonde

Mitt i grönskan arbetar sig en man fram mellan raderna. Jag stannar till och går ner till honom.
– Entschuldigung, får jag fråga herrn, vad är detta för druvor?
Den store mannen rätar mödosamt på ryggen och tittar på mig under kepsen. Men så spricker hans väderbitna ansikte upp i ett leende. Leo Basten, för så heter han berättar gärna om sina vinrankor. Jodå, det är riesling han odlar här. Nu ansar han rankorna så att inte onödigt mycket energi ska gå till annat än själva druvorna. Och så fortsätter han att berätta om trakten, och hur Napoleon en gång kom hit.
– Det är därför folk här är så mycket trevligare och öppna än andra tyskar, säger han med en blinkning. Men kom med här nu så ska jag visa dig!
Han kliver med långa steg upp till vägen till sin bil och öppnar bakluckan på bilen. Tadaa – där står en flaska sekt på kylning i en hink!
– Det här vinet har jag själv gjort, vill ni inte smaka lite? Frågar Leo, och öppnar flaskan.
Sagt och gjort, snart står vi och halsar utmärkt riesling-sekt tillsammans med mannen som gjort vinet, mitt i vinfältet. Härligt!
En stund senare fortsätter vi vår cykelfärd norrut. Slutmålet för dagen är Trittenheim, där vi checkar in hos vinbonden Claes Schmitt Erben. Bara 35 år gammal driver han familjens vingård efter att ha tagit över från sin far, och är nu åtminstone femte eller kanske sjätte generations vinmakare i familjen. På ovanvåningen har han ett trevligt B & B där vi bor, och på nedanvåningen dukar han upp en provsmakning. Vår favorit blir hans vanliga riesling, som faktiskt den tyska riksdagen (Bundestag) köpt av honom fem år i rad, och inte undra på det. Efter en god måltid på restaurang Galerie Riesling kojar vi in tidigt.

Här finns mer än 100 viner

Nu blir landskapet bara vackrare. Vi börjar med att cykla upp på vinberget bakom Trittenheim för att njuta av utsikten. Det är först när man kommer lite högre upp som man verkligen får ett grepp om den storslagna dalen med sina brant sluttande sidor och snirkliga flod. Vi passerar igenom bildsköna byar, som lilla gulliga Ferres med sitt kapell. Vid lunch når vi Bernkastel-Kues, en ståtlig liten dubbelstad med en del på var sida. När svenskarna härjade här under mörkare och fjärran tider nådde de till Kues på ena sidan floden, men kom aldrig över till den vackrare delen Bernkastel. Men nu är vi här!
Korsvirkeshusen lutar sig över gränderna och i bakgrunden skymtar som alltid vinfälten. På andra sidan floden, i Kues, finns det ett vinotek. Du betalar inträde och får då ett glas att ta med dig ner i de svala källarvalven. Här finns mer än 100 viner, det är bara att hälla upp och smutta på de som du är intresserade av. De som du tycker om kan du köpa med dig.
Så här fortsätter vår cykeltur i ytterligare två dagar. God mat blandas med utsökta viner och uppfriskande cykelturer genom det sköna landskapet. Blir man för trött eller vill ha omväxling kan man ta buss, tåg eller flodbåt till slutdestinationen. Det här, kan jag säga, är ett väldigt trevligt sätt att tillbringa en långhelg eller semestervecka på!