Här får smaklökarna en njutning av allt från struts till ostkaka och havtornsdricka. Dessutom får själen varva ner med en lugn vandring i vackert landskap. Vi gick på en guidad matvandring på sydöstra Öland.
Doften av timjan sveper förbi. Det är vinden på Stora Alvaret som drar med sig örten och sprider aromen över landskapet. Timjan, liksom bland annat johannesört och malört, växer fritt här.
Mitt ute på Stora Alvaret står vi och lyssnar på Karin Westberg, vår guide, som berättar att det ofta kan lukta timjan över hela alvaret på grund av att det så ofta blåser här. Hon berättar också om traktens kultur, och historia kring det som kallas Sveriges Provence.
Vi har utgått från Oldengården i Triberga by på södra Ölands odlingslandskap. Här finns blott 20 bofasta, många är bönder. All mat vi får smaka är närproducerad, och ofta ekologisk.
Glaskonstnär
Vårt första matstopp är på Oldengården innan vi beger oss i väg. Medan Karin Westberg dukar upp maten på ett bord längs husväggen, drar Robert Petersson skrönor från trakten. Han är glaskonstnär och tillsammans med sin sambo Betina Huber ställer han ut och säljer sin konst på Oldengården.
Vi får smaka på lågsötat och dagsfärskt surdegsbröd utan tillsatser - fantastiskt gott. Till det två sorters hårdostar, varav den ena, öländsk calvados, har en tydlig smak av äpple. Getost, crème chevre och marmelad, alla pålägg är oerhört smakrika och fräscha.
Vandringen är ungefär fyra kilometer, mer eller mindre. Då och då stannar vi till på olika platser och får höra om dess historia.
Innan vi kommer ut på den speciella marken och får lukta på timjan, stannar vi till alldeles på gränsen till Stora Alvaret. På ett litet, litet fyrkantigt bord mitt på det öländska landskapet dukar Karin Westberg upp fisksoppa, gruppröra, knäckebröd och korv. Vatten förvaras i glasflaskor och är placerade i skuggan av muren som gränsar till alvaret.
Smakrik Öländsk mat
Solen hettar ordentligt när vi stannar till här. Ofta blåser det mycket på det karga landskapet på alvaret, och när vinden avtar blir det nästan för varmt.
Karin Westberg har anordnat matvandringar på Öland under tre somrar. Hon gillar att visa upp Öland och maten som finns här.
- Den är smakrik, maten, säger hon.
Stora Alvaret är med sina nästan fyra mil på längden och drygt en mil på bredden, världens största alvar. Området utgör en fjärdedel av hela Ölands yta. Här finns en speciell flora med en mängd arter som är unika för området. Vi känner på timjanbladen som växer här. Gnuggar fingrarna mot de gröna, små bladen och luktar på fingrarna. Fantastiskt.
- Nu ska ni få smaka något som gör att ni orkar gå tillbaka igen, säger Karin Westberg.
Hon plockar fram två honungsburkar ur sin ryggsäck, en honung med smak av champagne och fläder och en med smak av lind. Dessa sorter, särskilt champagne- och fläder ska vara oerhört god till ost, särskilt brieost.
Havtorn blir en favorit
Det fjärde och sista matstoppet tar vi när vi kommer tillbaka till Oldengården igen. Här dukas den ordentliga lunchen upp och delikatesserna verkar aldrig ta slut.
Struts, salami, rökt lamm, kyckling, rödlöksmarmelad, rabarberchutney. Vi får också smaka potatissallad, gul squasch och underbara öländska salladsbönor marinerade i olja, citron och massor av vitlök. På bordet finns också vinäger och gräddfil med öländska kryddor.
Min personliga favorit är havtornsdrickan. Jättegod. Som saft, men inte söt. Tydligen ska den vara bra att blanda i vin. Karin Westberg själv har svårt att välja en favorit.
- Allt är jättegott. Men jag gillar kött, så lammet tycker jag mycket om. Och struts och salami är kul att ha med här, för den har ju ingen ätit förr, säger hon.
Nästan allt vi smakar kan enbart hittas på Öland, och sällan i vanliga mataffärer. Till och med keramikskålarna och tallrikarna som maten är uppdukad på kommer från trakten.
Vill inte att det ska ta slut
Allt vi äter är nyttigt på så vis att det är fettsnålt och inte innehåller några tillsatser. Det känns. Delikatesserna vi får prova känns rena, friska, riktiga.
Till efterrätt serveras vi ostkaka gjord på strutsägg. Till den en sås av turkisk yoghurt och jordgubbar. Oerhört gott. Ostkakan är inte alls söt, utan bara len, snäll i smaken och fullkomligt fantastisk. Ska jag vara ärlig vill jag inte att matvandringen ska ta slut - allt smakar så bra att jag hade kunnat fortsätta äta i all oändlighet.