Det är sen eftermiddag och solens strålar speglar sig i Adriatiska havet i bukten utanför Mali Ston. Skepparen Mario Pavlovic’ lägger ett ostron i handflatan och skär med van hand av muskeln som får skalet att öppna sig.

Vi är en grupp på åtta som ska vandra på Peljesac-halvön i en vecka, och vi har just anlänt efter en vindlande bilfärd längs kusten från Dubrovnik till staden Ston. Därifrån har vi gått en promenad på den medeltida stenmuren som löper längs berget. Orterna här är kända för sina ostron- och musselodlingar och uppifrån muren ser man de hundratals flyttunnorna i bukten, de som håller fast skaldjuren via rep under vattenytan.

Ostronen Ostrea edulis är stora, guldglänsande och sägs vara bland de bästa i världen. Och visst är det himmelskt gott när sältan möter smaklökarna.

– Du kan inte få lika goda ostron någon annanstans, försäkrar Renato Kuzumilovic, som är vår rumsuthyrare och ciceron på ostronturen.

Renato Kuzumilovic är energisk, pratar fort, ler ofta och är ett talande exempel på Peljesacbornas gästfrihet och entreprenörskap. Inget är omöjligt. En kväll frågar en servitör om vi behöver en tandläkare eller tandimplantat, en annan gång hälsas vi välkomna med vin, bröd, hemystad ost och nybakade gifflar av vår husvärdinna.

"Som en stor vuxenlekplats"

Turism är Kroatiens stora inkomstkälla och med EU-medlemskapet nästa år hoppas man att fler ska upptäcka landet – liksom Peljesac. Och denna pärla är verkligen värd ett besök.

För den som söker en aktiv semester eller naturupplevelse är halvön ett eldorado. Här finns gott om cykel- och gångstigar. Surfning, bergsklättring, friklättring, dykning och segling är annat man kan ägna sig åt.

– Det är som en stor lekplats, en vuxenlekplats, säger Fredrik Bergström som har åkt hit för att vandra tillsammans med hustrun Ann-Britt.

Det är parets första besök. Men de är vana sport- och friluftslivsmänniskor som reser mycket.

– Vi kände inte till Peljesac, det var vandringen som lockade. Men allting här – maten, klimatet, människorna, är tilltalande och kom som en bonus, säger Ann-Britt Bergström.

Peljesac är glesbefolkat och vi möter bara ett fåtal turister. Flest besökare kommer under sommaren och på hösten när vindruvorna ska skördas, men det är långt ifrån någon massturism. Stora hotellkomplex finns inte, däremot är det gott om privata rumsuthyrare. Standarden på våra rum är god med rena lakan, handdukar och en varm dusch. De flesta orter ligger på södra sidan av ön och varje ort har sin karaktär.

Våra vandringsdagar startar efter en rejäl frukost, sedan laddar vi ryggsäcken med nybakat bröd, frukt, ost. Och vatten, mycket vatten. Planen är att gå från Ston norrut till huvudorten, Orebic, för att avsluta med en topptur på Peljesacs högsta punkt.

Trots att det bara är i början av maj stiger temperaturen snabbt till 25 grader. Det är svettigt och vår vinterbleka hy övergår snart till illrött på utsatta kroppsdelar. Vi följer slingrande grusvägar och hälsas med ett ”dobardan” (goddag) av ortsborna när vi passerar. Det bergiga landskapet bjuder på fantastiska vyer. Luften fylls med ljuvliga dofter från blommande vårträd och viltväxande lavendel, timjan och rosmarin. Längs bergssluttningarna trängs vinrankor på räta rader. Vi söker skugga i olivlundar och stannar till för svalkande dopp när vi passerar en badvik.

– Man hinner registrera mer när man vandrar, det blir inte samma upplevelse som att till exempel cykla, konstaterar Fredrik Bergström.

Kroatiens bästa viner

Efter att ha följt kusten några dagar vandrar vi inåt landet, där vinodlingarna ligger tätt i den skyddande dalgången, somliga planteringar är så branta att man måste hänga i rep för att skörda druvorna. Vi har bokat middag med vinprovning i Prizdrina hos vinodlaren Mario Bartulovic. Maten består av rätter som har lagats i generationer på gården: linssoppa och ”peka” - kött och grönsaker som bakats på glöden av en eldstad.

Vinodling är en månghundraårig tradition och druvan plavac mali, som är unik för Peljesac, ger några av Kroatiens bästa viner. Men livet som vinodlare är slitsamt och dessutom ett riskspel.

– Man vet aldrig när det blir ett bra vinår. Det är helt väderberoende, säger Mario Bartulovic som har 17 olika vinfält på tre hektar.

Mot veckans slut är vi framme i Orebic, och där väntar vandringens utmaning: Att ta sig till berget Sveti Iljas topp 961 meter över havet. Efter drygt tre timmar av rinnande svett och med värkande vader står vi där slutligen.

Utsikten över det dramatiska landskapet och det blåaste av blå hav är hänförande och fyller själen med ödmjukhet inför naturens storslagenhet. Fredrik Bergström sammanfattar det vi känner just då:

– På Peljesac får man något för alla sinnen. Jag vill gärna åka hit igen.