Det är en lika klassisk som fascinerande resa med flera stopp på både europeiska och asiatiska sidan. Platserna vid relingen är sedan länge upptagna – många sippar redan på andra glaset sött te med tillhörande kringla.
Båttutorna ljuder och Topkapipalatset och Blå moskén blir till prickar när vi stävar norrut längs Bosporen, transportleden som varje dygn används av 1,5 miljoner människor.

Orhan Pamuk

Någonstans i en lägenhet på europeiska sidan satt en gång i tiden en ung Orhan Pamuk och räknade fartygen som seglade upp eller ner längs sundet: tankbåtar, sovjetiska krigsskepp, fiskebåtar, passagerarångare. En syssla den blivande nobelpristagaren delade och delar med många ”istanbullus”.
Numera är Bosporen nästan uppslukad av mångmiljonstaden Istanbul. Resans första del är en kavalkad av gräddhyllor för välbärgade.
Kustvägen löper längs det turkosblå vattnet och är igenkorkad av trafik, på bergen klänger husen tätt. Här och där skymtar
osmanska palats och grönska.
– Det påminner lite om att åka båt i Stockholms skärgård, säger två brittiska damer med vänner i Landskrona.

Det krävs goda nerver

Vi passerar första motorvägsbron av två över sundet och kameror riktas mot betongskelettet i skyn. Bosporen smalnar av och vi sicksackar mellan småstäder i Europa och Asien. Grönskan tilltar och de små fiskebåtarna blir fler och fler.
Framför oss stävar ett lastfartyg med Valetta på Malta som hemmahamn. Akterut skymtar en rysk tanker. Båttutorna ljuder i diset och vinden blåser friskt från Svarta havet.
Det krävs goda nerver för att navigera ett stort fartyg här. På smalaste stället är sundet 600 meter och varje år sker runt tio fartygskollisioner längs den s-formade vattenvägen. Farhågorna om en oljekatastrof är stora.

Världsstaden

Andra som gjort Bosporen till sin är flyttfåglarna som vill undvika öppet hav. Från slutet av augusti till i början av oktober passerar bland annat 200 000 vita storkar, 13 000 ormvråkar och 5 000 balkanhökar på väg söderut.
I Anadolu Kavagi på asiatiska sidan gör vi strandhugg. Här vänder båten och det finns tid nog för att utforska den mysiga fiskebyn, äta skaldjurs-lunch och promenera till ruinen av en medeltids-fästning på höjden.
Utsikten är magnifik. Fartyg möts och slukas i ett gråvitt töcken i utloppet till det ölösa Svarta havet.
Som på en given signal startar böneutropen från moskéer på båda sidor av Bosporen. Från Europa och Asien ekar fraserna över vattnet – i världsstaden Istanbul.