GÖTA KANAL. En kanalresa kan göras på många sätt:
Marc O`Schoepke har paddlat hit från Halmstad. Familjen Stette-Hejde gav upp på Göta älv och satte motor på kanoten.
Paret Haglund från Partille njuter av sitt livs första kanalresa ombord på på 34-fotaren Melany medan GT tog hojen Sjötorp-Töreboda-Sjötorp. En lagom dagsetapp på fyra mil.
Det regnar lätt, folk strömmar till, hyr cyklar eller väntar på att kliva ombord på kanalbåten M/S Bellevue.
I Sjötorps ena sluss trängs tre motorbåtar, en segelbåt och mitt i röran en nedlastad kanot.
Familjen Hultbom från Stockholm är nyblivna ägare till en Nimbus de just köpt i Hjo. De tre barnen är parkerade på däck. Alla i slussen är glada, ingen är osams. Ryktet om skilsmässodiket är en myt?
- De sista dagarna har varit fantastiska, berättar mamma Ann. Vi har aldrig slussat tidigare och blev rekommenderade den här sträckan för att den är så vacker.
Snabbare än båtarna
Det går mycket snabbare att cykla längs kanalen än att åka på den. Vid Sjötorp övre står slussvakten Malin Nilsson, 21, och väntar in båtfolket. Hennes pappa var också slussvakt. Det här är hennes första sommar.
- Det var läskigt att slussa första gången, men är ganska enkelt när man kan det, säger hon.
Kollegan Marit Moberg i Norrkvarn förmanar:
- Skriv nu inte att vi pumpar vattnet. Göta kanal har inga pumpar. Vattnet rinner av sig självt, men vi bestämmer när det ska rinna.
Den överlastade kanoten närmar sig. I den sitter en riktig trapperfamilj. Line Stette och Terje Hejde från Trondheim, med fyraårige sonen Henrik, köpte kanoten i Oslo och körde ner den till Göteborg. De skulle egentligen ha paddlat hela vägen till Stockholm, men gav upp mot strömmarna i Göta älv.
- Så vi köpte en motor. Vänern var väldigt lång...
Trångt - men en kanot är säkrast i mitten av slussen. Tine Stette och Terje
Hejde håller emot. Foto: Per Wissing
Blommor och vaktarstugor
Den grusade cykelvägen stryker hela tiden tätt längs vattnet. Vi njuter av färgglada ängsblommor och pittoreska gula slussvaktarstugor. Husen kan hyras av Kanalbolaget.
Tar en fika hos Esters gårdscafé i Lyrestad. Kollar in glasblåsarna och deras konstverk i hamnen.
I Godhögen hittar vi nästa trapper. På en brygga fixar tysken Marc O'Schoepke med campingköket. För tre månader sedan började han fotvandra från Tyskland till Halmstad. Där hämtade han kajaken, paddlade till Göteborg och vidare upp i Vänern.
- Alla säger att det här är ett trevligt område. Det är sant, men det är en massa slussar.
O'Schoepke lever på att testa vildmarksutrustningar, sover i tält och får nya vänner överallt. När han nått Stockholm tar han Östersjövägen hem till Tyskland.
- Jag har levt så här i sju år och är aldrig rädd. Jag kan gå vart jag vill, säger han.
Pedaltrampet från idylliska Hajstorp till pyttelilla staden Töreboda är en transportsträcka i motvind.
Väl framme bryter solen igenom och lyser på Monica och Bo Haglund som njuter i sittbrunnen på sin Melany.
- Som göteborgare vågar man knappt säga att man går i Göta kanal, men det här är helt fantastiskt, säger Monica. Nästa år blir det nog Vänern. Där finns så mycket att se.
Katarina Hertzberg Nyquist, sonen Hjalmar Nyquist och pappa Dan Nyquist är ute
och cyklar i tre dagar. "Kul! Vi har varit väldigt lite i den här delen av
landet tidigare", säger mamma Katarina. Foto: Per Wissing
Byter ut damcykeln
Vänder cyklarna, drar nytta av nedförsbackar och medvind och möter en rad av de båtar vi tidigare passerat.
Norrmännen puttrar fram i sin kanot. Fusk!
Kaffetarmen suger och vi siktar på nytt in oss på Lyrestad.
Då får fotograf Wissing punka.
Ett telefonsamtal och en kvart senare är dam-cykeln utbytt mot en ny.
- En punktering var väl bra, flinar uthyraren Johan. Då får ni ju bara mer att skriva om.