Jämför oss inte med Toscana, säger människorna här. Toscana är en välvårdad och civiliserad trädgård, medan vi fortfarande är en autentisk och vildvuxen natur. Umbrien är gröna kullar och blånande berg, slingriga vägar, medeltidsbyar och städer som klättrar sig upp för bergsväggar, hus med charmiga fasader, gamla kloster, romerska taktegel, etruskiska utgrävningsplatser, piazzor, domkyrkor, olivlundar och vingårdar. Några sjöar finns också och en bergstopp på 2 478 meter.
Det är ett frodigt men inte alltid så lydigt landskap som människorna här har fått jobba hårt för att tukta och forma till de konturer det har i dag.
Till Perugia, regionens huvudstad och kulturcentrum, anländer vi via Piazza d'Italia där huvudgatan Corso Vannucci börjar, här ligger butikerna, kaféerna och restaurangerna. På Landri, ett gammalt kafé där dekoren inte förändrats sedan 1700-talet, dricker vi kaffe och provar deras berömda bakverk innan vi ger oss på konstskatterna. Piazza IV Novembre med Domkyrkan San Lorenzo och Fontana Maggiore, Palazzo dei Priori och Collegio del Cambio med sina fresker av Pietro Vannucci, alias Perugino bland andra... Men bara att flanera i den här stan ger tillfredsställelse.

Prakt och överdåd

Vi åker vidare till Assisi, den gamla medeltida staden med höga stadsmurar som inte verkar ha förändrats sedan den helige Franciscus levde här på 1200-hundratalet. Ja, ni vet munken som bildade tiggarorden eller fransiskanerorden. I Svergie fick den namnet gråbröder efter färgen på kåporna. Franciscus var son till en rik köpman. I unga år levde han ett oroligt och rastlöst liv som han senare kom att kalla:"Då jag levde i synd". 1206 fick han en uppenbarelse och gjorde sig av med alla rikedomarna. Han klädde sig i kåpa, bildade brödraordern och levde därefter i total fattigdom.
Prakten och överdådet i basilikan och på andra heliga platser i Assisi förvånar. Basilikan uppfördes på 1400-talet och är ett mästerverk i sig, med fresker av Giotto som du inte får missa. I nedre delen av basilikan finns Franciscus grav och hans lappade kåpa finns bevarad i en monter.
S:ta Chiara kom också från Assisi och var heller inte fattig, hon var ung, vacker och svärmade för den unge tiggarmunken. Hon vigdes till nunna av Franciscus och grundade så småningom franciskanernunnorna eller som det också kallas, Klarissinnornas orden.
Med tanke på Franciscus budskap är det förvånande att inte träffa på fattiga eller tiggare i Assisi, men borgmästaren i stan, Claudio Ricci, har förbjudit allt tiggeri i en omkrets av 500 meter från kyrkan.
Vi kör vidare till pittoreska Spello, promenerar genom ett romerskt valv och uppför branta blomsterprydda gator. Vi fortsätter förbi Foligno och tar den snirkliga vägen upp till Trevi som just nu genomgår en enorm renovering. Utsikten härifrån är fantastisk över vin och olivodlingar. Här äter vi middag på restaurangen Gustavo.
Vi ser på långt håll den lilla staden Montefalco som likt en hök vakar över omgivningarnas vingårdar, på vinbaren uppe på torget dricker vi ortens berömda vin, sagrantino, och äter små bruchetta med bland annat färsk sommartryffel.
Längre söderut kommer vi till Spoleto där vi återigen letar oss uppför branta trappor och ett virrvarr av gator för att nå domkyrkan på toppen. En estrad fyller hela piazzan, det är musikfestival och mycket folk, så vi drar vidare mot Todi där en promenad på Piazza del Popolo är ett måste.
Vi kommer till Orvieto, byggt på toppen av ett berg, precis när eftermiddagssolen strålar över stan och ger den en extraordinär eldröd färg. Härifrån kommer ett friskt vitt vin med samma namn, Orvieto.
I Gubbio tar vi lite tid på oss för att flanera bland de charmiga gatorna i gamla stan med smala höga hus, ofta med en verkstad i gatuplanet. I Città di Castello tittar vi in på Palazzo Albizzini som visar verk av ortens stora målare, Alberto Burri. Det blir mycket promenerande och trötta fötter.
Umbrien var en gång i tiden en okänd provins och lite föraktad eftersom den inte har någon förbindelse till havet. Människorna här har levt i sin egen isolerade värld. Som tur är har jorden alltid varit generös och hantverksyrket väl utbrett. Vävning är tradition, liksom broderier och spetsar, så kallade irländska spetsar kommer från trakten runt sjön Trasimeno. Från Gubbio kommer en speciell handmålad keramik med mönster från 1600-talet och från Deruta kommer den rikt dekorerade fajansen, majolika, som säljs i hela Umbrien.

Svart tryffel och slaktare

Precis som i alla andra regioner i Italien är Umbrien starkt fäst vid sina kulinariska traditioner. Nästan varenda by har sina egna specialiteter.
Honungsbiskvier från Bevagna, torciglione, små torra mandelkakor från Perugia, mandel- och chokladkyssar från Assisi, torkad vit tryffel och karljohanssvamp från Città di Castello. De bästa linserna i Italien kommer från Castelluccio. Den berömda svarta tryffeln kommer från Norcia.
Den lilla pittoreska staden Norcia är värd en visit, inte bara på hösten när det är säsong för tryffeln, utan också för svinslakt och korvstoppning. Resultatet har blivit att norcino inte bara betyder en invånare från Norcia utan och i hela Italien är liktydigt med slaktare.
Hela stan är fylld med charkuteributiker som tävlar med varanda om att ha bästa skyltningen. Den mest kända är utan tvivel Norcineria Ansuini som i fem generationer slaktat och stoppat korvar i sin utomordentligt välsorterade butik. Vittorio Ansuini dekorerar med uppstoppade vildsvin ända ut på gatan.
Här hittar vi skinka som är lika fin som i Parma, coppa, den umbriska korven som inte har något gemensamt med coppa di Piacenza, salamikorven mazzafegati fylld med lever, russin och apelsinskal, pancetta, fläskhals, capocollo eller lonza, och förstås vildsvinsskinkan som torkas med pälsen kvar. Här kan vi också köpa den goda umbriska olivoljan och pecorinoosten i olika stadier av lagring. Ung är den god att äta som den är, mera lagrad användss den riven på samma sätt som parmesanost.
Pastan har också sin egen smak och form. Fantasifulla tillagningar som gnocchi serverad med en sås av nötter och choklad i Terni eller hemlagad spagetti i olika tjocklekar.