I Federico Fellinis film "Roma" från 1972 sitter den amerikanske författaren Gore Vidal på en uteservering i Trastevere och får frågan varför han valt att leva just här. Hans svar är att Rom är en bra stad att vänta in världens undergång på. Och det ligger någonting i det, i Trastevere står tiden liksom still. Roms äldsta och bäst bevarade kvarter är en by mitt i stan.
Under renässansen när påvarna rustade upp ytor och fasader och lät bygga pampiga marmorfontäner i Rom så hoppade man över Trastevere. Tras-Tevere betyder över floden Tibern (Tevere).
Ända sedan antiken hade kvarteret på andra sidan floden dominerats av utlänningar, resande handelsmän, judar, hantverkare och horor, så varför kosta på där? Därför är det än i dag övervägande medeltida bebyggelse längs de slingrande kullerstensgränderna.
En och annan hantverkare finns också kvar och även utlänningar som vill bo pittoreskt. De flesta av dem arbetar dock på stora multinationella företag som betalar deras hyror. För om det är något som inte stått still så är det hyresläget.

Centrum för konst och teater

Varenda gatsten är historia som flyter samman med det moderna vardagslivet i Trastevere. Det är inte många som sänder författaren och poeten Dante Alighieri en tanke när de hoppar in en taxibil vid stoppet precis framför det tornliknande hus på Piazza Belli där han bodde på 1300-talet och kanske satt och spånade på den "Gudomliga komedin".
Själv brukar jag sitta på min lilla takterrass och tänka på Italiens Gustav Vasa, frihetskämpen och nationalisten Giuseppe Garibaldi som samlade mannar från hela Italien vilka han ledde till Rom för att slåss för republiken.
Röda skjortor kännetecknade hären som skulle krossa påveväldet i närkamp uppe på kullen Janiculum. Trastevere ligger precis nedanför kullen så vart förde Garibaldi sina lojala män om inte rakt in på min kullerstensbeklädda innergård på Piazza San Francisco d'Assisi där de slog läger? Fast det var ju förstås drygt 160 år sedan, men redan då fungerade vattenledningssystemet utmärkt och alla tak i Rom hade en tvättstuga. Så också den 1600-talsbyggnad jag bor i.
Trastevere har alltid varit ett centrum för konst och teater, ett populärt ställe för kulturutövare att bo på.
Men ingen är liksom kung i kvarteret; hos slaktarn, barberaren, tobakshandlaren och i mjölkaffären är alla likvärdiga som "ciccio" eller "bello", det småpratas och skojas, alltid med service i en mycket maklig takt.
Den nästan vulgära dialekten romanesco (att jämföra med "Eken-tugg" eller cockney i London) är sprungen ur just Trastevere. Skalden Trilussa, en sorts Trasteveres Pälle Näver, som under första hälften av 1900-talet gjorde dialekten lite mer rumsren, anses förstås som ett modernt skyddshelgon i stadsdelen där han också fått ett torg uppkallat efter sig. Det konstiga med romanesco är att oberoende klasstillhörighet så kan romaren plocka fram sin dialekt när det faller honom eller henne i smaken...

Text av: Ann-Louice Dahlgren