Det är bara cirka trettio mil hit fågelvägen, men det känns som om vi rest väldigt långt bort – för det är så totalt annorlunda. Vägen in från flygplatsen är kantad med total arkitektur-anarki. En gammal fabriksbyggnad har till exempel fått en påbyggnad på taket – en modern svart glaskub.
Det gamla och det nya ser absolut inte ut att höra ihop. Men chauffören berättar att detta är exklusiva lägenheter nu, både i den gamla fabriken och i det nya ufot på taket.
Fallfärdiga trähus, nya glaspalats och gamla pampiga byggnader från sovjettiden sida vid sida, som sagt ren anarki. Och tar man sig sedan förbi detta och in i gamla stan är man i en helt ny miljö. Där innanför ringmuren råder harmoni. Gamla, vackra, välbevarade hus. Smala kullerstensgator, små personliga butiker, kaféer och restauranger.
Men nu har vi inte åkt till Tallinn för att gå på arkitekturvandring i första hand. Nej det är dags för en timeout. Stanna tiden. Njuta, sova, äta och bli omhändertagna. Och låta allt få lite mer tid.
Så vi börjar redan på Arlanda. Checkar in i rejält god tid, vill inte riskera att behöva springa genom butikerna för att säkerhetskontrollen tog timmar… Här ska njutas!
Resans första njutning blir en fullmatad räkmacka och ett glas mousserande. På vägen till gaten lyckas jag även shoppa säsongens första sommarklänning! Det här börjar bra.

Bastu med utsikt

Flygresan tar bara en timme och det kan tyckas långt för futtiga trettio mil, men det förklaras av det lilla propellerplanet. Vädret í Tallinn är sedan bästa tänkbara för vårt ändamål, grått och trist. Hade solen skinit från en klarblå himmel hade det varit svårt att hålla sig från en stadstur.
Tidsskillnaden har gjort att vi har förlorat en timme, det är tidig eftermiddag och vi tar direkt sikte på hotellets spa-avdelning. Vi byter om på rummet och åker ner i morgonrock och tofflor. Ser ingen annan i samma outfit, men hotellpersonalen har sagt att det är helt okej och att det är så man gör här.
Det är bara vi och ett par till i den vackra poolen och här finns en ångbastu och en vanlig bastu med utsikt över staden. Bastu med utsikt är faktiskt någonting extra. Här inne sitter jag i värmen och njuter av lugn och ro. Där nere på gatan stressar folk omkring i kylan och grådasket.
Kravet på mitt Timeout-hotell var att det skulle vara lyxigt, ha ett spa, en bra restaurang och en bar. Jag vill slippa gå ut i kylan. Så utan att behöva bylsa på och av oss några ytterkläder slinker vi förbi baren för en drink innan vi sätter oss till bords.
Menyn är smart upplagd, alla rätter finns i normal- eller små avsmakningsportioner. På så vis kan du välja om du vill komponera din egen avsmakningsmeny eller äta en vanlig middag. Det blir avsmakningsmeny för oss med betoning på avsmakning.
Vi väljer olika rätter hela tiden och tar oss nästan igenom hela restaurangens meny. Det som imponerar stort på oss är vinlistan och servitrisens koll, allt hon föreslår är fantastiskt gott och passar väldigt bra till det som serveras. Vi blir dock inte lika imponerade av själva maten. Vissa rätter är väldigt bra, andra bara okej.
Sammanfattningsvis kan man säga att de enklaste rätterna var godast. När kocken krånglat till det med många olika ingredienser och krusiduller var det inte lika lyckat.
Avsmakningsportionerna är generöst tilltagna – vi tar oss igenom sex var, klart mer än vad som hade behövts för att bli mätta. Men så var ju detta en njutningsresa.

Missa inte kuddmenyn

Väldigt mätta och belåtna somnar vi. Det grämer mig dock att jag missade kuddmenyn. Här kunde jag ha beställt en specialkudde för natten, sju olika varianter finns att välja mellan, för alla olika behov. Och vill man så kan man sedan köpa hem sin favoritkudde. En Medilat-kudde som formar sig efter kroppen hade säkert gjort nattsömnen ännu skönare.
Hotellfrukost, finns det något skönare än att vakna och veta att det väntar en dignande frukostbuffé! Och den här motsvarar alla förväntningar, inget saknas.
I dag har vi härligt nog det bästa kvar – trots att Timeouten är på väg mot sitt slut. Efter frukost är ett spabesök inbokat. I en och en halv timme ska min kropp bli ompysslad.
Det är den yttersta lyxen. När min massageterapeut börjat vill jag aldrig att det ska ta slut. Sakta, med fast metodisk hand går hon igenom hela kroppen, inte en centimeter lämnas, tår, fingrar och huvud, allt får lika mycket uppmärksamhet.
Helt lösgjorda sätter vi oss i ångbastun och bara tar in doften och känslan av att bli omhändertagna och ladda batterierna – bara för att vi är värda det.
Några timmar kvar tills vi ska åka hem. Det ger oss faktiskt tid att ta en sväng på stan, även om det nu inte var målet för resan.