Jag följer den enkla skylten som pekar in i skogen. En meterbred stig leder mig inåt och efter bara några meter slår djungelns skönhet emot mig.
Här råder naturens lugn och det är otroligt rogivande att bara gå här. Fjärilar i olika färger cirkulerar runt i grönskan och fågelsången ligger som en ljudkuliss bakom allting.
En kilometer lång är stigen som till slut leder ner till en gömd strand: Koh Kradans pärla. Ingen resort. Inga snorklingsbåtar. Inga solstolar. Faktiskt inte en enda människa på hela den eftermiddag jag tillbringar här.
Att hitta en sån här plats känns som ett privilegium.
Sent på eftermiddagen sjunker solen ner mot horisonten och jag har första parkett på min gömda strand.
På vägen tillbaka stannar jag på Paradise Lost, en liten resort och restaurang mitt i djungeln. De serverar en fantastisk pad thai för 25 kronor.
Koh Kradan är fortfarande så nära orört man kan komma om man ändå vill ha bekvämlighet i form av ett par restauranger och en bungalow att sova i.
Det finns inga vägar eller bilar. Och ön är skönt befriad från den thailändska turisthetsen. Det finns inte ens en supermarket.
I stället står thailändska Ming i ett enkelt uppbyggt litet stånd på stranden och säljer dricka och chips.
Vatten, några Singhaöl och färsk frukt kan du köpa med dig från resortens restaurang.
Det är allt.
Jag kom hit med båt från en liten hamn en stunds bilresa från staden Trang på fastlandet. Båtresan tog en timme.
Båten stannar ett tiotal meter ut i vattnet och när jag vadar i land lägger jag omedelbart märke till lugnet.
Inte heller på "huvudstranden", där de fyra resorten ligger, existerar några solstolsrader eller strandförsäljare.
En vänlig thailändsk man hälsar välkommen. Jag har bokat en bungalow på Kradan Beach Resort och en leende ung kille hjälper till med väskorna.
Bungalowen är enkel men har det man behöver. Framför allt ligger den ungefär fem steg från stranden.

Välj bort lyxen

Att hitta sin egen plats på stranden, utan solande grannar precis intill, är inte särskilt svårt. Stranden är lång och räcker utan tvekan till för de ganska få besökare som är här.
Bredvid min resort ligger ett lyxigare boende, Seven Seas. Den har pool och fin restaurang. Men eftersom hotellet är smakfullt byggt av naturmaterial känns det ändå inte som om lyxstället förstör känslan av det genuina thailändska som präglar ön i övrigt.
Däremot - efter att ha provat både denna och de andra restaurangerna på ön några dagar senare hamnar lyxstället längst ner på min lista vad gäller maten. För anpassat och "tjusigt". Jag saknar de heta kryddorna i gröncurryn, enkelheten och den ljuvliga pad thaien.
Alltså väljer jag bort lyxen för resten av veckan. Allt annat som Koh Kradan har att erbjuda är så mycket bättre!
Morgonpromenaderna på stranden vid halv sju-sju på morgnarna blir magiska. Solen som är på väg upp, havet lugnt och klart intill mig. Och när jag gått längst bort på stranden och vänder tillbaka möter jag bara mina egna fotspår i sanden. Inte en människa i sikte på hela den drygt halvtimmeslånga promenaden.
Dagarna flyter på i det där nästan ofattbart lugna tempot, där timmarna passerar i sakta mak, inbäddade i vit sand, ljummet hav, tystnad och pocketböcker.
På kvällen blir det oftast en måltid på Kradan Beach Resort, där jag bor. De som serverar är samma personer som checkade in mig när jag anlände, bar min väska, som står i den lilla strandbaren och som lagar maten jag äter.
Även här är tempot långsamt. Någon med högre krav skulle kanske tycka att personalen går för sakta, nästan släntrar fram i sina flip-flops. Eller att maten dröjer för länge ibland.
Men den serveras alltid med ett leende, och den smakar alltid gott. Det räcker utmärkt för mig.

Promenad genom djungeln

Strandbaren är lika enkel och står några meter från restaurangen på stranden, med ett par plastbord framför. Musik på låg volym och en kall Singha får avsluta kvällen.
Veckans höjdpunkt är helt klart promenaderna genom djungeln som leder mig fram till den gömda stranden.
Jag återvänder flera gånger och sitter där, ensam, och samlar intrycken. Utsikten, dofterna, avskildheten, värmen och så småningom solen som sjunker ner i havet. Intryck som ska bevaras och tas med hem till vintern som ljuva minnen.
Avskedet från ön blir sorgligt. Personalen, som jag lärt känna under veckan, vinkar från stranden när långsvansbåten puttrar i väg.
Vackra, fina Koh Kradan. Vi ses igen.