Malmbanan är Sveriges svar på det schweiziska, legendariska tåget "Glaciärexpressen". Utsikten är lika storslagen: naturen är minst sagt spektakulär. Men lite annorlunda den i Schweiz. Här finns varken alpsjöar eller fyratusenmeterstoppar som Klein Matterhorn, däremot fjordar och svenskt lagom stora fjäll som exempelvis Nuolja (högsta punkten mäter 1 169 meter över havet).

Vi hoppar på tåget i Kiruna. Om man åker hela sträckan Kiruna - Narvik i ett svep tar det bara cirka tre timmar. Men vi har god tid på oss. En vecka ska vi spendera i fjällvärlden och kommer att göra stopp vid fyra vackra fjällorter längs Malmbanan.

Öppnades för 100 år sedan

Vi färdas tyst genom det lappländska landskapet. Tåget gnisslar i svängarna, och slingrar sig som en orm längs dalgångarna. Vi möter ett tåg från Narvik, med ett oändligt antal vagnar, som ska åka till Kiruna och hämta järnmalm. I över hundra år - sträckan mellan Kiruna och Narvik öppnades för trafik 1902 - har järnmalmen fraktats längs banan. Vi känner historiens vingslag när tågvisslorna tjuter, men det är uppenbart att vi inte befinner oss på något malmtåg, utan på ett helt vanligt passagerartåg. På hatthyllorna trängs ryggsäckar och vagnarna är fyllda av förväntansfulla turister med kamerorna i händerna. I restaurangvagnen kan man till och med köpa ett diplom som certifierar att man har rest över polcirkeln.

Såhär mitt under högsommaren vibrerar fjällnaturen av färger, dofter och ljud. Här och var syns korta, knotiga björkar, i övrigt är det mest kalfjäll. Midnattssolen gör att det i princip är dagsljus dygnet runt. Tåget passerar stationer med fantasifulla namn som Katterjåkk, Låktatjåkka, Vassijaure och Björnefjell, men vårt första stopp blir Abisko.

Tåget stannar precis vid Abisko Turiststation och bara ett stenkast från Kungsledens start (från nordsidan). Turiststationen är ett friluftsmecka fullt med folk - förvånansvärt många är internationella turister.

- Midnattssol och fjäll är väldigt exotiskt för oss. Jag har drömt hela livet om att få komma hit, säger Zhang Hongzu från Kina.

Lokalt och ekologiskt

På kvällarna ratar vi självhushållningen för turiststationens förstklassiga kök. Lokala, kravmärkta råvaror förvandlas till rena konstverken på tallriken. Inte alls den mat som man föreställer sig att en turiststation ska bjuda på. Ännu mer oväntat är det "tillhörande vinpaket" som turiststationen har provat ut. Sjuttiotalets spartanska STF-stationer med lite halvtaskig frystorkad mat är uppenbarligen ett minne blott.

En dag åker vi upp till Aurora Sky Station, uppe på berget Nuolja. Liften, daterad 1966, har sett sina bästa dagar, men masar sig i sakta mak uppför backen. Utsikten över fjälltopparna, Torneträsk och Abisko nationalpark är bedövande vacker. Övriga dagar ägnar vi åt vandringar. På få platser är naturen så lättillgänglig som här. Dessutom finns leder för alla - nybörjare som proffs.

Sträckan Abisko - Björkliden tar inte lång tid, under tio minuter. Vi hinner knappt hiva upp ryggsäckarna på tåget förrän det är dags att gå av. Tåget stannar vid den rödmålade stationsbyggnaden prydd med vita skyltar: "1 515 kilometer från Stockholm" och "Höjd över havet 420 meter".

Vi checkar in i ett av de nyrenoverade husen i stugbyn Kåppas. På kvällen äter vi röding med svampsås, och hjortron till efterrätt, på restaurang Lapporten och tittar ut över just Lapporten - antagligen fjällvärldens mest kända siluett. Här skulle vi kunna stanna i veckor och bara njuta av utsikten. Otroligt rofyllt och vackert.

Vandra in i Norge

Vi stannar en dag extra i Björkliden bara för att hinna upp till Låktatjåkko, Sveriges högst belägna fjällstation 1 228 meter över havet, ungefär en mil, hyfsat enkel, vandring, från Björkliden. Den som är i närheten får inte missa den här vackra fjällpärlan. På Låkta­tjåkko (fjället heter Låktatjåkka, och fjällstationen Låktatjåkko) kan man bo över, alternativt tälta utanför, och njuta av ytterligare ett förstklassigt kök. Hursomhelst får man inte missa stationens berömda höghöjdsvåfflor bakade enligt gammalt, hemligt recept och med västerbottenost skivad på toppen.

Tredje stoppet på resan blir Riksgränsen, ofta kallad Sveriges mest mytomspunna skidort. Också så här - mitt i sommaren - går det att åka skidor. Midsommarskid­åkningen är omtalad. Barmarkstiden - i princip från juni till september - är som gjord för vandring i orörd högfjällsterräng. Varför inte vandra in i Norge, vilket faktiskt är fullt möjligt under en dag. Särskilt myggigt är det inte heller - enligt receptionisten på hotellet trivs inte myggen på fjället i Riksgränsen.

Tre saker får du inte missa när du är här: att fiska röding i någon av fjällsjöarna, att simma i poolen på spa-avdelningen med den dramatiska fjällnaturen i blickfånget, och (om du är här i augusti) att plocka hjortron.

Avslutningen vackrast

Vackraste delen av Malmbanan har vi sparat till sist: sträckan Riksgränsen - Narvik är så fin att jag är tvungen att nypa mig i armen för att kolla att jag är vaken. Vi glider fram mellan dramatiska stup, glaciärer och vattenfall. Våra medpassagerare vänder och vrider på huvudet för att inte missa något. Alla klickar med kamerorna.

I Narvik ska man definitivt ta linbanan upp till utsiktspunkten på Narvikfjället, varifrån utsikten över Ofotfjorden är magisk. Att ge sig ut på själva fjorden är också ett hett tips. Havsfiske, fjordkryssning eller havsörnssafari - du väljer. Och självklart ska man äta skrei, som är ett slags extra lyxig torsk som oftast fiskas vid Lofoten och Vesterålen.

Fjälltågluffen vill vi definitivt göra om. Kanske redan i vinter. Vi siktar på att packa skidor och att se alla fjällorter när de har färgats vita.