Det spanska sällskapet som står vid bordet bredvid skrattar och skålar om vartannat. Omgång efter omgång med små delikata tapas langas in och slukas med löpande
expertkommentarer om tilllagningen. Allt sköljs ner med cañas – lageröl serverade i små glas. Det ser ut som om de har himla kul, så vi gör likadant och beställer in tapas och dricka.

Sevilla

Vi befinner oss i Sevilla, den största av Andalusiens städer, som är en utmärkt plats att påbörja en resa med kulinariska och kulturella förtecken. Sevillanos (Sevillaborna) säger att det var här tapas uppfanns, som ett litet tilltugg till sherry som serverades som ett lock på glaset, kanske för att hålla flugorna borta.
Vi tar dem på orden och går på tapear – tapasrunda! Tapasbarer finns överallt, och många turister hamnar på de i närheten av katedralen och i de judiska kvarterens trånga gränder. Inget fel i det, men vi hittade våra favoriter i området söder om huvudgatan Avenida de la Constitución, i närheten av tjurfäktningsarenan. Här är både atmosfär och kvalitet på topp, ändå är priserna lägre. Många av barerna har varit öppna i hundra år eller mer och har finslipat sina specialiteter alltsedan dess.
På eftermiddagen och kvällen lockar uteserveringarna på andra sidan floden med svalkande skugga och vackra vyer. Här är det skönt att ta igen sig, titta på folk och bara låta flodens stillsamma färd sprida sitt lugn. Håll ögonen öppna – vi såg en sköldpadda simma förbi.
Den stora sevärdheten i Sevilla är annars det moriska palatset Alcazar, med sina vackert intrikata dekorationer. Försök komma tidigt eller precis före stängningsdags för att undvika de största massorna.

Córdoba

Córdoba är en betydligt mindre stad. Här lockar gamla stans labyrintlika gränder med vitkalkade väggar och färgsprakande blomsterprakt. Många av husen har vackra patios (innergårdar) så kika in genom portarna.
Den största turistmagneten är Mesquita – en enorm morisk (arabisk) moské dekorerad med en skog av mer än 850 pelare, alla krönta med dubbla bågvalv. Dekorationerna kring mirhaben (nischen som visar riktningen mot Mecka) är unika, och får mig att förundras över denna mer än 1000 år gamla prakt. Många fastnar i den äldsta delen av staden, men de mysiga gränderna fortsätter österut, på andra sidan Calle de Feria.
Från Córdoba rullar vi vidare mot Granada genom ett böljande landskap som taget ur en vacker visa. Vi stannar för lunch i den vitkalkade bergsbyn Zuhero och festar på utsökt skinka och getostarna som byn blivit känd för. En kort promenad till den arabiska fästningen med sin vackra utsikt hinns också med.

Granada

Granada är inte en lika vacker stad som de andra, inte heller finns det samma utbud av fina restauranger och tapasbarer. I stället har man mytiska Alhambra, den mäktiga borg som var morernas sista fäste innan de slutligen tvingades lämna Andalusien 1492 och dagens Spanien kunde bildas. Boka biljetter i tid för borgen och dess trädgårdar är populära, men så gömmer de också palats och salar som inte är av denna världen.
Missa inte att besöka utsiktsplatsen vid San Tomas-kyrkan en halvtimme–timme före solnedgången för en vacker utsikt över Alhambra. Här är ofta en skön stämning med
gatumusikanter som spelar och sjunger flamenco medan du sippar på en öl och ser Alhambras murar och torn färgas allt rödare samtidigt som Sierra Nevadas snöklädda topparna i bakgrunden framträder allt mer.

Ronda

Den minsta staden av våra resmål har vi sparat till sist – Ronda. Byggt uppe på en klippa med en djup flodravin i mitten bjuds det på spektakulära vyer. Den 87 meter höga nya bron (från 1797) sträcker sig över flodravinen och sammanbinder den nya delen av staden med den gamla. Jag letar mig fram till en stig ner mot ravinen för att få den bästa vyn (den börjar i gamla stan, längst ner på Calle Tenorio).
Vi låter oss också förtrollas av det lekfulla ljusspelet genom taket på morernas hammam (badhus), längst ner vid sidan om den äldsta bron över floden. På kvällen avslutar vi resan som vi började den – med att gå från bar till bar och frossa i tapas.