Antalya i Turkiet är en mer än 2 000 år gammal stad. Den grundades av kung Attalos II av Pergamon cirka år 150 före Kristus. Den blev romersk och senare osmansk. Här finns Hadrianus port från år 130 och klocktornet som är ett praktiskt landmärke och mötesplats är från 1244.
Kanske är det stadens långa historia som gör att jag inte är riktigt beredd på att hamna i ett ultramodernt hotell. Men det är just vad jag har gjort.
Världens första roterande hotell, påstår de själva i alla fall.
Hela hotellet flyter i en bassäng. Nere under vattnet sitter sex maskiner som vrider hela byggnaden runt sin egen axel. Snacka om high tech, och moderniteten manifesterar sig också i designen - rått, vitt och minimalistiskt.
Så här sitter jag nu, i soffan hopsnickrad av ohyvlade bräder, och ser hur ett höghus långsamt börjar skymma sikten mot havet och staden. Det är fascinerande, men nu när utsikten försämras är det dags att dra till stan.

Något utöver det vanliga

När vi går runt i gränderna i Antalyas gamla stadsdel Kaleiçi ser vi att gammalt och modernt ligger sida vid sida även här.
Bakom de oansenliga väggarna mot gatorna döljer sig eleganta krogar och designade små hotell. Jag tittar in på Lodge Kaleiçi och hittar ett boutiquehotell med bara elva rum. Här får man ett förtjusande litet rum med höga fönster och frukost på gården för bara 40 euro natten under lågsäsong.
Inte långt därifrån ligger hotellet Alp Pasa där vi äter på restaurangen på innergården. Borden står tätt runt poolen. Hotellet påminner lite om riadhotellen i Marrakech med sin kringbyggda gård och rum med sänghimlar och draperier.
Turkiet är ett av svenskarnas största charterresmål, men det betyder inte att det bara finns stora charterhotell här. Tvärtom är ambitionen att kunna erbjuda något utöver det vanliga, till priser som ligger en bra bit under EU-nivå. På 90-talet öppnades  lägenhetshotell enligt många skandinavers önskemål, nu kommer boutique- och designhotellen.
Den som inte är noga med närhet till stränder trivs bra på något av Kaleiçis många småhotell. Det finns till och med en liten strand nära hamnen, men den lockar inte till bad.
Desto trevligare är det att kunna strosa runt i gränderna ovanför hamnen.
Undvik backen från klocktornet ner till hamnen om du inte är ute för att shoppa och promenera i stället runt på de lugna gatorna sydväst om hamnen.

Turistanpassat med turkisk botten

Här är butikerna av en annan sort. Jeansen och väskorna med blaffiga varumärken har bytts ut mot mattor och kopparpryttlar. Turistanpassat, javisst, men med en turkisk botten. Mehmet Saggun sitter utanför i sin mattaffär Orient Bazar och dricker te. Han visar på kartan var vi är men försöker inte sälja något.
Strax bredvid hittar vi urmysiga lilla Yagmur Café. Under träden på en gård en trappa ner slår vi oss ner med var sin kopp äppelte. På en terrass med turkiska mattor och kuddar sitter en grupp tonåringar och spelar "Okey", ett spel med nummerbrickor som vi sett spelas här och där på kaféer. De samlar ihop brickorna och går strax, så vi hinner inte fråga hur man gör.
I stället kommer 17-åriga Ayse Tapal och Merve Zengi ner för trappan. 
- Vi går hit ibland efter skolan och träffar kompisar, berättar de.
Sedan sätter de sig på kuddarna och avhandlar fnissande dagens händelser i skolan.
Själva letar vi oss upp till Hadrianusporten där vi går över en glasspång som skyddar den nästan tvåtusenåriga stenläggningen. Porten byggdes till den romerske kejsaren Hadrianus ära när han besökte staden år 130.
Porten leder ut till livliga Atatürk Cadesi, även kallad "Kebabgatan", på gränsen till det nyare Antalya. Skulle det suga i magen igen kan vi stilla hungern här, med kebab, sallad och cola för cirka 30 kronor.
Härifrån åker vi tillbaka till det coola snurrande hotellrummet. Nu har jag hotellets andra - stillastående - byggnads balkonglösa fasad framför ögonen.
Utsikten är ny, men snurret är ingen sensation längre. Visst är det kul att åka karusell, men jag längtar tillbaka in till gränderna.