Säg Teneriffa och de flesta tänker på charterorten Las Americas med en oändlig räcka storhotell och shoppingcenter. Men det finns så mycket mer på Kanarieöarnas största ö.
Vi har bokat en lägenhet på ett "casa rural" (hus på landet) i den lilla byn Genovés nära Garachico. När vi kommer är det kaos på parkeringsplatsen. Tre spanska familjer är på väg hem efter helgen "inmaculada concepción" (den obefläckade avelsen) som firas med tillhörande klämdag den åttonde december. De får snart in sina grejer i bilarna och reser i väg. Och vi är ensamma på Casa Ida.
Vi flyttar in i vår lägenhet och blir entusiastiska över terrassen med utsikt mot havet och bergen med Teides topp som höjdpunkt. Inomhus har vi vardagsrum med pentry, sovrum och badrum. Allt är ganska enkelt, men praktiskt, rent och snyggt.
När vi installerat oss tar vi en promenad på byn. Trots den lantliga beteckningen ligger vårt casa rural bara några trappsteg från huvudgatan i den kuperade byn Genovés.
Byn består i princip av en gata med kyrka och torg. Bredvid kyrkan hittar vi en liten livsmedelsbutik utan skylt. Här är det betjäning över disk så vi beställer pan, jamón och queso (bröd, skinka och ost) av den gamla damen som förestår affären. Men det har ju varit långhelg, så det mesta är slut.
På torget tvärsöver gatan är det livligare. Här ligger byns bar där de äldre manliga invånarna tar igen sig efter helgen. En bit bort passerar vi biblioteket, en järnhandel, en bar till och sedan är byn slut.
Vi går åt andra hållet och hittar en butik till, ett snabbköp som har det mesta vi behöver.

"Ni bor i åsnestallet"

På kvällen äter vi en enkel middag bestående av vin och skink- och ostmackor på terrassen och det som blev över blir frukost nästa morgon.
Då får vi också äntligen möta Ida Saranga Jimenez själv. Hon är en av många i turistbranschen här som flyttat hit för att starta något eget.
- Jag jobbade i en juvelerarbutik i Barcelona men ville ha ett eget casa rural. Runt Barcelona är säsongen för kort så jag åkte hit och hittade det här huset.
Det var för tolv år sedan. Det tog två år att bygga om den gamla gården till Casa Ida med sina fem lägenheter.
- Det hade varit en bondgård med både djur och vinodlingar. Ni bor i det gamla åsnestallet, berättar hon.
Ida är inte ensam i byn om att ha flyttat hit och startat ett nytt liv. En bit upp i backen hälsar vi på Sean Finn, vinodlare från Banbury utanför Oxford i England. Vi hittade hans visitkort hos Ida, men när vi kommer fram tror vi att vi har gått fel. Det finns ingen skylt, men det växer druvor på tomten så vi knackar på.
Sean öppnar och berättar en historia liknande Idas. Han hade ett bussbolag hemma, men ville göra något annat, kom hit för 18 år sedan, fick nys om tomten och slog till.
- Jag kunde absolut inget om vinodling, men mina grannar har hjälpt mig, berättar han.
Nu tillverkar han 3 000 flaskor om året, mest vitt, men även rött. Det och den lilla potatisodlingen går nästan att leva på, men han jobbar extra som engelsklärare också.
Efter besöket hos Sean har vi i stort sett klarat av alla Genovés attraktioner. Så mycket mer har inte byn att erbjuda, utöver besök på baren vid torget eller den vid byns slut eller kanske en bit mat på Los Tres Pinos nere vid stora vägen. Där äter vi lunch för en femtiolapp, och får en förklaring till varför det står en svensk adventsljusstake i fönstret en trappa upp.
- Vi fick den av min dotter som bor i Nyköping, berättar ägaren.
Genovés är en internationell by, redan från starten faktiskt. Den har fått sitt namn efter den man från Genua som en gång grundade byn.
Här kan man leva lantliv och snart börja heja på grannarna längs gatan. Och så förstås åka på utflykt till Garachico eller stranden San Marcos. Men det är en annan historia.
Ida Saranga Jimenez driver Casa Ida. Foto: Martina Huber