Snirkliga vägar mellan vita stränder. Ett stopp och du serveras nästan alltid någon lokal delikatess.
Sardinien är en personlig ö - stolta för sin egenart.
Det är 33 grader varmt och vi har färdats i bil utan luftkonditionering i över två timmar på kringelkrokiga vägar.
– Vi är snart där! Vår sardiska väninna har upprepat frasen som ett mantra den senaste timmen. Vi har tagit fel väg och de åtta milen från huvudstaden Cagliari upp till Piscinas har blivit 16. Men efter ett stopp vid en kaffebar med en espresso och cashette (en lokal kaka med fyllning av kanel, honung och mandel) breder plötsligt det stora turkosblå havet ut sig framför oss och alla sura miner är som bortblåsta.
När vi har tagit oss ner för den lilla vita grusvägen till de milslånga sanddynerna andas vi inte bara havsluft utan frihet.
Just frihet är något som sarderna alltid hållit högt. Man har trots att ha varit ockuperade av romarna under antiken och senare spanjorer hållit hårt på de egna traditionerna.
Efter en heldag på Piscinas strand vet vi vilken väg som snabbt tar oss tillbaka till Cagliari och vårt hotell.
Bil är en nödvändighet
Morgonen därpå vaknar vi lagom röda av gårdagens intensiva sol. Vad passar då bättre än att ladda batterierna under en välbehövlig spaförmiddag? På Hotel T erbjuds vi alla tänkbara finesser och fin service. Absolut bäst är den härliga massagepoolen, duscharna med eukalyptusolja och ett lyxigt hamam.
På eftermiddagen lämnar vi Cagliari för att ta oss upp mot kustlandskapet Ogliastra på Sardiniens sydöstkust.
Där ligger Arbatax som är mest känt för sin lilla hamn och sina ”rocce rosse”, röda klippor. Klipporna har också fått ge namn till den jazz och bluesfestival som hålls här varje sommar, med havet och de röda klipporna i solnedgången som bakgrund. Arbatax är inte direkt någon idyll men funkar bra som bas för strandutflykter och exkursioner i det spännande inlandet. Det finns flera stora fina sandstränder i närheten men man måste ha bil för att ta sig till dem. Bil är en nödvändighet på Sardinien, det är ytterst svårt att ta sig runt med linjetrafik.
Från Arbatax hamn kan man ta turbåtar till de kritvita stränderna Cala Mariolu, Cala Luna och Cala Sisina.
Om man vill byta hav mot inland är ett besök i den gigantiska grottan Su Marmuri i Ulassai med sina droppstenformationer väl värd ett besök.
Det är något av en religiös upplevelse att kliva omkring i de höga salarna 50 meter under marken (ta med jackan för grottan är 10 grader).
De många trappstegen för att ta sig upp igen tar på krafterna och restaurangen Su Bullicciu i närheten av grottans ingång känns som en efterlängtad oas. Det är den enda som finns på platsen, men den har riktigt bra mat. Tallrik efter tallrik kommer in med kallskuret (den lokala vildsvinskorven är kalas), grillade grönsaker, lokala pastan culurgionis och grillat kött med olika örter. På det toppar vi med var sin sebadas, en sort pirogliknande efterrätt fylld med ricottaost och citronskal som äts ljummen med ringlad honung över.
Sardinien smakar helt enkelt gott.
Text av: Ann-Louice Dahlgren
