Regnet piskar oss medan vi kravlar ur minibussen i våra korvskinnstajta våtdräkter och traskar ner mot stranden för en första session. Om sanningen ska fram är jag inte alls sugen på att kliva i vattnet med min jättesurfbräda, men så fort vi kommer i det mjuka havet, börjar paddla och fokusera på sporten blir jag varm och peppad.

- Readyyy, paddle, stand! gastar instruktörerna med sjungande fransk brytning.

Det är inte helt lätt, vi slår knän och höfter i sandbottnen, men efter en och en halv timme släpar vi oss upp och då har alla i gruppen lyckats stå åtminstone några sekunder i taget på brädan.

Delar en traditionell villa

Vi är nio tjejer i olika åldrar och från olika länder som tagit oss till den franska atlantkusten för att lära oss surfa. Under en vecka ska vi dela en stor, traditionellt rödvit baskisk villa utanför Biarritz och ännu känner vi inte varandra.

Men redan till första middagen, mjäll fisk som levererats till huset från en närliggande restaurang, har den där initiala spänningen släppt och alla pratar uppsluppet om den vågade premiärdagen.

- Jag vet inte vad jag är mest stolt över. Att jag bokade det här lägret, eftersom det är första gången jag gör något på egen hand, eller att jag gick i det där vattnet i dag, säger Petra Kratochvil, 39 år, från Wien.

Hon är här lika mycket för att träffa nya vänner och för att hon älskar Frankrike som för att lära sig surfa.

Därför förklarade hon för surf­instruktören Christophe Reinhardt tidigare i dag att det inte gjorde så mycket om hon inte skulle klara att ställa sig upp på brädan.

- Oui, girl, men jag har mitt rykte att tänka på också, svarade han.

Och snart stod även Petra upp.

Började vid 4 års ålder

Christophe är något av en kändis i trakten. Hans pappa var en av de allra första surfarna i Frankrike och upptäckte många av surfställena vi besöker här tillsammans med sina vänner redan 1957. Christophe själv började surfa när han var fyra och sedan dess har livet kretsat kring sporten. För 15 år sedan startade han skolan som vi för en vecka är elever i och i dag, 53 år gammal, surfar han fortfarande varje dag året om så länge det är bra vågor.

- Men surfningen har förändrats mycket sedan jag var liten. Nu handlar det många gånger mer om att hitta en våg som inte är full av folk än om att hitta den perfekta vågen, säger han.

Ja, till Biarritz med omnejd vallfärdar surfare och andra turister för kombinationen av perfekta vågor, solbad och stadssemester som bjuder på baskiska delikatesser från hav och berg och trevliga vinbarer. I juli och augusti är det ofta trafikstockning både på vägarna och i vattnet.

Vi bor några kilometer utanför stan, i den lilla byn Guethary. Här är lugnare, turisterna färre. På några minuters gångavstånd ligger en vacker, vidsträckt sandstrand. Var vi surfar bestäms emellertid dag för dag utifrån tidvattnet, vädret, vågorna och gruppens nivå.

Bortsett från första dagens regn skiner solen konstant under vår vecka och var och en gör framsteg på surffronten utifrån eget utgångsläge och ambitionsnivå. Vi kör omkring två timmar per dag, oftast på förmiddagen. Sedan kan dagarna gå lite långsamt trots att vi yogar, dricker café au lait, provar vin. Visst blir vi trötta i muskler och leder men jag för min del hade gärna tillbringat dubbelt så mycket tid i vattnet när vi nu befinner oss i detta surfmecka.

Aldrig för sent att börja

För att surfa är riktigt roligt. Det är i princip aldrig för sent att börja eftersom det är så pass skonsamt för kroppen och från dag ett ger dina ansträngningar utdelning. Sedan finns det inget stopp för hur mycket du kan utvecklas, det går alltid att bli bättre. Och det är härligt att kombinera aktivitet och rekreation på semestern.

För mig som inte är mästare i att ta spontan kontakt med andra på stranden eller restaurangen är ett läger som detta en bra lösning. Jag vill helst inte vara solokvist i en vecka på en semesterort men har inte så många kompisar som delar mitt nyvunna intresse. Här får jag chans att lära känna andra tjejer som också vill lära sig att surfa. Visst är det frustrerande ibland att behöva ta hänsyn till en stor grupp och visst är det en speciell situation att dela sovrum och frukostbord med ett gäng främlingar. Men samtidigt: när man umgås ute i vattnet, delar varandras glädje, trötthet och triumfer går det fort att komma nära.

Grundaren av företaget som anordnar lägret heter Marika Borg och är med på resan för att ta hand om det praktiska och hålla ihop gänget. Enligt henne kan det faktum att gruppen bara består av tjejer göra att stämningen blir mer avslappnad och mysig vilket också leder till att många presterar bättre i vattnet.

- Killar har ju inte bara andra fysiska förutsättningar. Det blir också lätt att de tar mycket plats och att tjejerna tar ett steg tillbaka. Här får många en ordentlig kick och åker hem stolta över att de vågade, säger hon.