Att resa här innebär inte bara att förflytta sig i rummet utan också i tiden.
Strandkorgarna för tankarna till förra sekelskiftet. Men här finns också spår
från DDR, nazitiden och den svenska stormaktstiden. Från Westfaliska freden
1648 fram till 1815 var detta en del av svenska Pommern.
Men vi börjar med strandkorgarna, eller försöker i alla fall. Vi stiftar
bekantskap med en korgstol i trädgården på ett fik i fiskebyn Wiek. Den är
otroligt praktisk med utfällbart bord, förvaringslåda och självklart med
fällbar rygg. Nästa dag tar vi oss till stranden i Binz för att hyra oss en
stol. Men det är för sent. Varenda korg på hela stranden är redan upptagen.

Besvikna går vi i stället ut på den långa bryggan för att få bra överblick på
Binz "Bäderarchitektur" - vackra vita hus med stora snickarglada balkonger.
Pampigast av alla är det stora kurhuset med torn och stor terrass.
Det syns att Binz har varit en badort sedan 1870-talet. Stan är fortfarande ett
populärt resmål och bakom stranden vimlar det av hotell, krogar och
souvenirbutiker.
Om Binz lämnar efter sig nostalgiska vibbar av herrar i ljusa linnekostymer och
damer med parasoll är känslan vi får i Prora sex kilometer norrut betydligt
dystrare. Prora skulle bli Hitlers mönstersemesteranläggning för de tyska
arbetarna. I ett 4,5 kilometer långt hotell skulle utvalda ariska arbetare få
semestra. Baktanken var bland annat att de skulle träffa arier av motsatt kön
och föröka sig till fosterlandets fromma.
Andra världskriget kom emellan och Prora blev aldrig färdigbyggt. Under kriget
användes det som militärsjukhus och under DDR-tiden passade de enorma
byggnaderna bra som militärförläggning.

I dag är semesterkasernerna till stora delar outnyttjade, men det finns ett
litet museum att besöka och stranden är en populär badplats. Bara att välja
mellan "Textilstrand" och "FKK" (Freie Kroppskultur, alltså naturiststrand)
enligt skyltar.
Vid Königsstuhl (kungastolen) i nationalparken Jasmund på norra Rügen
förflyttar vi oss en bra bit längre tillbaka i historien. Till år 1715. Då satt
(påstås det i alla fall) kungen här på toppen av en vit klippa som för tankarna
till Dover och övervakade ett sjöslag mellan Sverige och Danmark. Och kungen
över Rügen på den tiden, det var Karl XII.

Nästa dag ställer vi oss i bilkön mot Stralsund på fastlandet. Vi är här i juli
under värsta turistsäsongen och det märks. Efter obegripligt lång tid kommer vi
fram till den gamla huvudstaden i svenska Vorpommern. Här det tätt mellan
svenskminnena. Vi springer rakt på Scheelehuset där apotekaren C W Scheele (han
som upptäckte syret) föddes och strax därpå passerar vi en byst av Gustav II
Adolf. Och som om inte det vore nog pågår just denna vecka "Schwedentage"
vilket innebär att hela staden är prydd med svenska flaggor och blågula älgar i
trä!
Från denna Sverigeyra tar vi steget rakt in i DDR när vi äter schnitzel på ett
70-talsinrett lunchhak. Schnitzeln serveras med en grå grönsaksröra som ser ut
att vara lika gammal som inredningen, men smakar utmärkt och kostar bara fyra
euro. Inte konstigt att det är fullsatt.

Sista dagen på Rügen gör vi ett nytt försök att njuta i strandkorg. Vi kör till
Sellin, en klassisk badort vars kännetecken är den 400 meter långa Sellinger
Seebrücke, en pir som huserar en vacker men tyvärr alldeles för dyr krog.
På stranden står korgarna i långa välordnade rader och vi ger oss på jakt efter
en ledig. Men tyvärr, resultatet är lika nedslående som i Binz. Varenda en är
upptagen. Ska man njuta av äkta badortskultur måste man göra som tyskarna - upp
med tuppen och markera en plats!