Från flygplatsen tar vi varken tåg eller taxi - utan motorbåt. Under klarblå himmel och duckande för vågornas stänk närmar vi oss ett av av världens sanna underverk. Den klassiska staden byggd på pålar mitt i träsket: det odödliga Venedig.
Det är ett lysande sätt att närma sig detta mirakel till stad. Efter en stunds öppen sjö glider vi in utmed stadens kanaler med dess kajer lastade med palats som vittnar om ett strålande förgånget. Storslagna, flagnande, ibland pampigt och påkostat välbehållna, ännu oftare spöklika påminnelser om en svunnen, gyllene era.
Jag har inte besökt Venedig på 35 år.
Varför?
Jo, för att jag under mitt besök på 70-talet upplevde staden som en enda stor turistfälla.
Och visst är det så att befolkningen i denna, en av världens mesta turiststäder, vet hur man lurar en stackars turist på reskassan.
Njut av utsikten från Rialtobron, den äldsta av de fyra broarna över Canal Grande. Foto: Ovidiu IordachiAtt plocka oss blåögda och resovana tonåriga tågluffare på 70-talet på några extra sedlar måste ha varit som att stjäla godis från småbarn. Dessutom gjorde vi staden i juli under värsta hettan och turistinvasionen.
Mitt intryck av turistens situation i Venedig 35 år senare blir helt annorlunda och det känns som att ett par grundläggande fakta förtjänar utropstecken:
Det går att äta bra och billigt!
Det går att bo till hyggliga priser!
Och det går utmärkt att vandra runt utan att besväras av jobbiga försäljare och fixare! Och då är vi ändå inte i stan under lågsäsong - vi firar påsk här.
Stadens besynnerliga läge mitt i en träskartad sjö uppkom av behovet att skydda sig mot invasioner. Staden, som grundades 421, inledde sin storhetstid på 800-talet och under de kommande århundradena skulle republiken Venedig växa till en av de rikaste och mäktigaste stormakterna i den dåtida världen. Framgångarna återspeglades i stadens påkostade skrytbyggnader. På 1700-talet försvagades Venedigs makt men samtidigt blommade man upp som världens beryktade nöjescentrum.
Det fantastiska är att det mesta av byggnadsprakten finns kvar och ofta är minst 500 år gammal. Många av palatsen står tysta och här infinner sig ofta en känsla av spökstad och törnrosasömn, vilket bara förhöjer charmen.
Att strosa runt längs kanalerna, de vindlande gränderna, uppför de gamla stentrapporna och utmed broarna är precis så magnifikt som guideböckerna säger. En tur i gondol med sjungande gondoljär må vara turistigt, men också något alldeles speciellt.
Vi avrundar kvällen på Casanovas gamla stamhak från tidigt 1700-tal, legendariska Caffe Florian på Markusplatsen och låter en levande orkester på kaféet utomhusestrad spela klassisk musik och Venedigs tidlösa charm flöda över oss i kvällssolen. 
På kvällarna sänker sig lugnet över Markusplatsen med sin otroliga katedral. Foto: Måns Ivarsson
