Vi befinner oss långt söder om ekvatorn och mitt ute i Indiska oceanen. Till Afrika är det 250 mil, till Indien 350, till Australien och Antarktis 500 mil.
Lilla Rodrigues, stor som Fårö ungefär, hör till Mauritius. Men dit är det en och en halv timme i luften. Och minst 30 års utveckling av turistindustrin.
Här finns inga solstolar i plast, inga parasoll eller strandbarer. Försäljare och massöser göre sig icke besvär på de nästan folktomma stränderna.
Vi ser inte ens någon som säljer billiga solglasögon eller dvd.
- Starka motorbåtar och vattenskotrar är förbjudna, berättar Didier, vår guide.
- Men vinden är perfekt för vind- och kitesurfning.
Det första trestjärniga hotellet byggdes för snart 20 år sedan. Nu finns några fler plus ett trettiotal små familjepensionat. Men antalet turister från andra länder än Mauritius och Reunion räknas fortfarande bara i några få hundratal per månad.
Vägen slingrar sig genom grönskan och små byar med färgglada träkåkar upp bland de gröna kullarna. I fjärran bryts havet mot korallrevet som omger Rodrigues. I den skyddade turkosa lagunen går ett par kvinnor och samlar bläckfisk.

"Som Mauritius för 25 år sedan"

Rodrigues är en mycket vacker plats i dag.
Men när de första människorna kom hit för cirka tusen år sedan var den enastående. Hela ön täcktes av skogar av ebenholts. Här häckade solitairen, en släkting till Mauritius dront, och andra unika fåglar. Jättesköldpaddor lade sina ägg på stränderna.
Befolkningsexplosionen och införandet av främmande växter och djur har utrotat många endemiska arter. De flesta andra är starkt hotade.
Nu försöker man rädda det som finns kvar.
Jättesköldpaddorna ska återinplanteras. Vi ser nyplanterad mangrove längs kusten. Och i det lilla reservatet Grand Montagne växer ett par små spretiga exemplar av världens sällsyntaste träd, cafe marron. Botanikerna trodde att det var utrotat sedan länge, men 1980 hittade en skolpojke ett sista exemplar.
Huvudstaden Port Mathurin är en fridfull småstad av låga kåkar där ingen låser vare sig dörren eller bilen.
- Här är som Mauritius eller Réunion för 25-30 år sedan, säger Yann Colas, chef för Rod Fishing Club, ett av företagen som lockar turister till Rodrigues för fiskets skull.
Hans båt har just lagt till med nöjda turister. Flera hundra kilo fisk lyfts i land för att säljas på den lokala marknaden.
- Djuphavsfisket här hör till det allra bästa i världen. Vi lagar till något redan under fisketuren. Och fiskaren får ta med en fångst till hotellet. Men det mesta går till den lokala marknaden.
Fisket är bäst oktober till april. Resten av året är havet oroligt.
- Vädret ändras väldigt snabbt ute på havet, konstaterar Yann Colas.
Men i land är det sommar i princip året om på Rodrigues. Temperaturen sjunker aldrig under 20 grader och går sällan över 30. Havet är en bra bit över 20, men aldrig för varmt.