Tidigt kom jag att lida av islomani och började samla på grekiska öar. Rhodos var en ö som jag aldrig riktigt längtade till, det fanns andra som verkade mer spännande och inte var så turistifierade. Ändå blev det på Rhodos jag kom att bo halvårsvis!
När jag kom dit första gången 1998, för att göra ett reportage, slogs jag av öns mångsidighet, en härlig blandning av storstadspuls och byarnas vardagsliv.
Jag blev förälskad, både i ön och i bagare Haglund, en granne från Södermalm i Stockholm som flyttat och startat ett svensk konditori här. Och på den vägen är det, vi delar våra liv mellan Nya stan i Rhodos stad och Gamla stan i Stockholm.
Många som besöker oss slås av mångsidigheten, precis som jag gjorde. De förväntar sig en sönderturistad ö och finner så mycket mer.
Det går inte att blunda för massturismen och vissa av dess negativa effekter, men man måste ju inte besöka bargatan Orfanidou eller bara flanera på Sokratousgatan i Gamla stan.
Bara genom att ta en liten omväg hittar man ett helt annat och oförstört Rhodos. I kvarteren runt Agios Ioanniskyrkan finns inte ett enda hotell, inga turistfällor utan bara genuina kafeneion och tavernor och man tror att man är i en annan stad.
Rhodos är en av de få grekiska städer där både kyrktorn och minareter bryter horisonten. Staden domineras av Johanniterriddarnas byggnader och hela Gamla stan står på Unescos världsarvslista.
Riddarna kom till ön 1309 och stannade till 1522, då turkarna tog över. De styrde fram till 1912, när Tolvöarna blev italienska. Först 1947 blev Rhodos, och övriga öar, grekiska på riktigt. Italienarna har byggt alla offentliga byggnader runt Mandrakihamnen och många vackra villor, men även jordbrukarsamhällen i Kolymbia, Agios Pavlos och Eloussa. I dag är det en arkitektur man börjat uppskatta igen.
Det finns ett rikt kulturliv, på Melina Mercouriteatern i vallgraven runt Gamla stan uppträder världsartister, på Diagorasstadion kan man lyssna till grekiska storheter och operafestivalen på somrarna blir mer och mer uppskattad. Ekofilmfestivalen växer för varje år och Museet för modern grekisk konst, vid 100 palmer, är ett av Greklands intressantaste. Medeltidsfestivalen blir också allt populärare och numera hålls den runt om på ön och inte bara i Gamla stan.
På våren blommar vallmo, margeriter, cyklamen, mimosa och ett sextontal orkidéer, för att inte tala om alla kryddväxter som växer på bergsluttningarna. Till 1 maj plockar vi blommor på Monte Smith och gör majkransar som ska hänga på ytterdörren hela sommaren. Vi plockar också timjan, oregano, salvia och rosmarin som hänger i knippen i köket. På balkongen soltorkar vi tomater, som vi köper på marknaden. Uppe på Profitis Ilias skogsklädda sluttningar doftar det av kryddor och på höstarna brukar vi plocka mängder med svamp där.
Stränderna på västkusten är långa och blåsiga, men på östkusten finns mer skyddade vikar där vi älskar att snorkla. Sydkusten har börjat exploateras med villor och semesterbostäder, men där kan man fortfarande hitta långa namnlösa stränder.

Mina hemliga ställen

AGIOS GEORGIOS
När man kör från Lindos mot sydspetsen Prassonissi, passerar man den lilla byn Agios Pavlos, som italienarna byggde. På vänster sida ligger ett nedlagt fängelse. Där svänger man vänster igen och kör så långt man kan. Väl framme hamnar man på en oändligt lång och oexploaterad strand, som sträcker sig från byn Plimiri ända till Prassonissi. Ta med matsäck och parasoll, här finns bara hav, sol och sand.

STEGNA
Månlandskapet längs serpentinvägen ned mot fiskebyn Stegna är en annorlunda upptäckt. Ibland tar in på Kozas studios och ser solen gå ned i havet. Hemligheten är att man svänger vänster när man kommer till byn och hittar en liten strand, två tavernor och frid. Lunch på Taverna Lousitania, hos Tsambikos och hans fru Tsambika och middag på Stegna Kozas, från 1932 som serverar traditionell grekisk mat med moderna inslag.

DATÇA
Det går flera båtar dagligen till Marmaris i Turkiet. Vad få känner till är att det på lördagar går en båt, via Symi, till Datça. Många turkar som bor på Rhodos åker dit och storhandlar. Där finns en genuin marknad och att flanera runt och göra fynd bland dukar och grönsaker är en fröjd!

ANASTASIA TRIANDAFILLOU
När man åker från Rhodos stad till Fjärilsdalen passerar man en liten ekologisk vinfabrik på höger sida, strax före strutsfarmen. Missa inte butiken med olivolja och honung mitt över vägen.

Mina bästa ställen

WONDER
Restaurangen drivs av svenskar och hur man än vrider och vänder på det så är det den bästa krogen att fira något speciellt på. Innovativ meny och generös vinlista.
El. Venizelou 16-18
www.restaurantwonder.com

KALLITHEA
Ungefär 6 km utanför stan på östkusten ligger ett antal små vikar och tavernor. Om man passerar den gamla italienska spaanläggningen och sedan tar till vänster hittar man både Oasis och Thassos beach i de gamla stenbrotten. Båda har bra tavernor och stränderna blir aldrig överbefolkade.

PSINTOS
Psintos ligger mitt på ön, på vägen mellan Fjärilsdalen och Afandou, och är berömd för sina tavernor som har get på menyn lördagar och söndagar, fast det står lamm, för att inte avskräcka turisterna. Pigi Fasouli ligger lite vid sidan av byn och deras helstekta get med ris och russin är värd resan.

LEFTERAS
Traditionell taverna som ligger ett kvarter från huvudgatan Sokratous i Gamla stan. Ser ut som en turistfälla, men är något helt annat. Deras fisk- och skaldjurszaganaki är en höjdare.
Evdoxou 49, Gamla stan